Övergrepp och hat
Onsdag. Kniven har svarta ögon. Kikki och Obelix pratar med den sista halvlitern luft i lungorna. Det är platsbrist. Några måste flytta ihop och dela cell. Kniven som varit här längst har störst cell och är, om ingen frivillig anmäler sig, tvungen att dela med någon nykomling. Han kan inte, säger han. Efter en lång intensiv diskussion bestämmer sig Obelix och Kikki för att flytta ihop så att Kniven kan bo själv. Tillfällig lättnad.
Kriminalvårdsinspektören uppskattar inte fredliga lösningar. Istället skickas Kniven på isolering. Det skrivs protestlista och alla kastar sig över kriminalvårdens paragrafer. Det kunde hängt ett upplopp i luften men alla är rädda om kommande permissioner etc.
Under middagen kom två polska ynglingar till avdelningen. De presenterade sig med flackande blickar, lyckligt ovetande om övergreppet som föranlåg deras ankomst. De bor nu i Knivens fd cell. Skägget tittar på mig och ler. "Sjukt, för fan", konstaterar han.
Det senaste året har jag suttit häktad i sju månader omgiven av polacker som smugglat amfetamin, snattat rakhyvlar och parfymer, gjort villainbrott och rånat. Jag försöker att tycka synd om dem istället för att se ner på dem. Det är svårt. De umgås i klungor, pratar ingen svenska, säger aldrig en mening utan ordet "kurva" (hora) och äter som grisar. Jag kan inte tycka om dem.
Kniven var en vän. Vi pratade om filmer, hundar, träning och kampsport. Vi hade säkerligen aldrig träffats på utsidan men här var han en bra vän. Kriminalvården har fått en egen plats i mitt hjärta som är alldeles svart. Ordet hat låter som en god middag. Jag är jävligt hungrig.
/Storebror
Kriminalvårdsinspektören uppskattar inte fredliga lösningar. Istället skickas Kniven på isolering. Det skrivs protestlista och alla kastar sig över kriminalvårdens paragrafer. Det kunde hängt ett upplopp i luften men alla är rädda om kommande permissioner etc.
Under middagen kom två polska ynglingar till avdelningen. De presenterade sig med flackande blickar, lyckligt ovetande om övergreppet som föranlåg deras ankomst. De bor nu i Knivens fd cell. Skägget tittar på mig och ler. "Sjukt, för fan", konstaterar han.
Det senaste året har jag suttit häktad i sju månader omgiven av polacker som smugglat amfetamin, snattat rakhyvlar och parfymer, gjort villainbrott och rånat. Jag försöker att tycka synd om dem istället för att se ner på dem. Det är svårt. De umgås i klungor, pratar ingen svenska, säger aldrig en mening utan ordet "kurva" (hora) och äter som grisar. Jag kan inte tycka om dem.
Kniven var en vän. Vi pratade om filmer, hundar, träning och kampsport. Vi hade säkerligen aldrig träffats på utsidan men här var han en bra vän. Kriminalvården har fått en egen plats i mitt hjärta som är alldeles svart. Ordet hat låter som en god middag. Jag är jävligt hungrig.
/Storebror
Kommentarer
Trackback
