Voltan

Isolavdelningen har två badrum. Ett litet och ett större med dusch. Både påminner om toaletterna på Nyköpingsbro och för er som inte sett dem är de kort och gott vidriga. Jag låstes in i det större av de två i eftermiddags och fick som vanligt vänta en halvtimma på att bli utsläppt. Vakterna kallar man på med ett larm som man brukar se på handikapptoaletter. Ljudet skär genom cellerna i korridoren ända in i själen. Jag stänger av det efter några sekunder för att inte skrämma liv i den psykotiska som otroligt nog varit tyst i någon timme.
När jag stängt av larmet knackar det i väggen som skiljer de båda badrummen åt. En pratsjuk medfånge frågar vem som är där. Jag ställer mig i duschen, för man hör bäst där inne, och svarar. Vi har pratat genom väggarna förut. Han har varit isolerad i tre veckor. Sitter av fem år för narkotikabrott. Väntar på knall. Har ett år kvar.
Med den vanliga identifieringsprocessen avklarad frågade han mig vad det varit för mat till lunch.
"Fick du ingen mat", frågade jag.
"Jag hungerstrejkar", fick jag till svar.
Att prata med någon man aldrig träffat genom en vägg kräver extrem tydlighet. När jag försöker fråga hur länge han hungerstrejkat svarar han "fem år". Jag får prova några gånger till svaret låter rimligt. "En vecka", godtar jag och frågar om han inte är hungrig.
"Skojar du?", hör jag genom väggen.

/Storebror