"Det blir bra"

En ensamstående 38-åring som äter hemma hos mamma misstänkt ofta sträcker på sig som han gjort så många gånger framför spegeln. Magen spänner myndigt under uniformen. Kollegorna som genomgått den 6 månader långa yrkersutbildningen har visat honom "blicken". En fast blick är respektingivande. Aldrig vika undan. Känslan av att vagga fram i korridoren axel mot axel med kungens bästa är berusande. Med tummarna vilande på bältet är det nära till teleskopbatong, bojor och pepparspray. Idag är han wing-man till dörransvarig vakt. Kollegan öppnar, han står två steg snett bakom med vakande blick. Redo.
Klienterna är farliga människor. De måste anses vara beväpnade tills lunchbrickan är ställd i sin vagn. Då andas han ut. Magen sjunker några decimeter. "Det blir bra", säger hanmed så myndig stämma han kan. Berusande.
Varje gång en dörr slår igen bakom en brottsling utförs ett samhällsuppdrag. Han har blivit betydelsefull. En samhällets stöttepelare. Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det. Att det skulle bli något fint av honom var det ingen som kunde tro i unga år när han roade sig med att tortera grannarnas husdjur. Så snart 5 år passerat sedan domen för grov kvinnofridskränkning ska han gå utbildningen.

/Storebror

Kommentarer
Postat av: Zita

Jag kanske är blåögd och trögtänkt men varför sitter du isolerad och varför ska du flyttas? Jag har fattat det som att du är omtyckt av de andra? Att det snarare är fångvaktarna och de andra anställda som är problem?



Följer lillasyster och dig här dagligen men ska ta tag i brevskrivandet oxå. Har en hel hög med bilder liggande som jag hade tänkt skicka.



Varma kramar. Z.

2010-02-11 @ 16:09:34
Postat av: JP

Det var fan grymt skrivet Kalle! Smakade riktigt illa och beskrev på ett bra sätt just en viss typ av människa. De som inte har någon erfarenhet av något annat än "borde"-världen men som egentligen är farligare för allmänheten än dem de övervakar.



Urk, fy fan. Hoppas du behåller sinnet och kommer ut stark. Kan inte föreställa mig din sits, men hoppas att du orkar med i alla fall.

2010-02-14 @ 01:51:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0