Rymligt samvete – rent samvete
- Har du testat heroin?
- Amfetamin?
- LSD?
- Benzodiasepiner?
- Opiater?
- Kodein?
- Andra receptbelagda mediciner?
- Lösningsmedel?
Listan var oändlig. Vi fastnade en stund på kokain och cannabis. Utredaren avslutade narkotikaavsnittet med att fråga om ”övriga berusningsmedel”.
- Jag känner inte till några andra berusningsmedel, svarade jag.
Åtta dagar efter frivårdens besök var det plötsligt dags att reda ut min relation till bland annat narkotika. ”Det var ju lustigt vilken fart ni fick när utomstående blev inblandade”, tänkte jag. Vid mötet med frivården betonade jag att det under de senaste tre månaderna inte hänt något alls med planeringen av min utslussning och att det allra första steget i denna planering enligt anstalten var nu pågående utredning.
Vi sitter i vad som liknar ett klassrum med galler för fönstren. Utredaren är en uniformerad någorlunda trevlig tjej i 25-årsåldern. Hon har en manual och läser innantill.
- När började du dricka dig berusad mer än tre gånger i veckan?
- Försök inte med mig. Så ofta har jag aldrig druckit mig berusad.
- Har du en bostadsadress?
- Ja alltså jag har suttit inne i flera år så man kan säga att jag bor här.
- Är du nöjd med det?
- Inte nämnvärt.
Det är inte lätt att övertyga misstänksamma kriminalvårdare om att jag inte har problem med varken mitt sociala liv eller min inställning till narkotiska preparat. Att jag lämnar negativa urinprov regelbundet, spenderar all min tid med studier och tränar målmedvetet har ingen betydelse. Man anser att anstalter är en egen värld där narkotika inte existerar. Det stämmer inte med verkligheten men det bryr jag mig inte om att påpeka.
När vi en och en halv timme senare har arbetat oss igenom kriminalvårdens frågeformulär har jag listat ut att ordet ”regelbundet” i berusningsmedelsammanhang innebär tre gånger i veckan eller fler. Jag tränar regelbundet. Det har jag nära nog alltid gjort. Vad gäller berusningsmedel har jag aldrig använt sådana regelbundet. Jag har bara varit lite livlig.
Storebror
