Fobi
Jag har fobi för frisörer. Vidden av hur vidrigt jag tycker det är att klippa mig är det ingen som tycks förstå. Jag går hellre till tandläkaren och hos tandläkaren blir jag helst sövd.
Traumat började en gång för länge sedan med att en frisör gav mig en hårbottensmassage utan att fråga. Jag låg spänd som en fiolsträng och kämpade mot impulsen att dra prostitutionsrelaterade kommentarer. Hjärnan gick på högvarv. Jag hade inre filmvisning med alternativa reaktioner på olika kommentarer och mycket svårt att inte skratta. Själva klippningen var rena tortyren. Tjejen som klippte tog i mitt hår som om det vore hennes borttappade snuttefilt. Min tourettesdrabbade personlighet löpte amok och jag kan bara hoppas att jag inte sa något av allt jag tänkte.
Sedan detta trauma har jag fastnat i hårbottensmassagefällan ett antal gånger. Varje tillfälle är unikt men grundproblemet är att jag vill ha mitt hår klippt, inte bli masserad.
Jag har inte haft möjlighet att låta någon frisör skända mig sedan fyra månader tillbaka. Det är vildvuxet eller rakat som står på menyn tills jag är i normal permissionsgång. Om en månad är det dags. Jag och lillasyster arbetar febrilt med en strategi. Ett av många bra förslag är att vara helt ärlig med min blivande frisör och säga som det är. Jag kan ju inte ringa och boka tid själv så det får ju lillasyster fixa.
”Hej, jo min brorsa, han har kraftig frisörfobi men tänkte ta tjuren vid hornen så att säga. Nu är det så att han sitter inne och det har han gjort i några år. Men han har permissioner, så det är viktigt att han får en tid vid just det och det datumet. Han gillar inte när andra tar i honom så det som klipper måste vara försiktig, förslagsvis tjej, helst europé. Och ge honom för guds skull inte en hårbottensmassage…”
Det kanske blir rakat trots allt, eller så frågar jag helt enkelt efter en ”happy ending” så fort schampot åker fram och får problemet ur världen.
Storebror
Ha, ha, ha...Jo du kommer säkert få en väldigt lugn frisörska som inte är ett dugg darrig på handen. Känner igen problemet och tidigare så löste jag det på ett sätt som inte går för dig tyvärr. Jag var alltid lite berusad när jag gick till frisören, naprapaten eller någon annan som ska vara mer än ok nära. Nu för tiden så är jag istället ärlig och säger som det är. Faktiskt så har det funkat rätt bra och om man tvättar håret själv innan så slipper man ligga låst i en stol med någons mage i ansiktet.
Kram. Z.
Vet du vad? Frisörer är som folk är mest. Precis som du.
Jag är frisör, och mina kunder är också som folk är mest. En och annan hatar shamponering, och nu när jag vet det så går det bra ändå. En och annan klarar inte av att det är andra i lokalen, och vi fixar det också. Några har frisörfobi, och vi har hittat en bra lösning där med. Några är fulla, det är oundvikligt med stadsmissionen runt hörnet, men så länge de sköter sig så gör jag det också... Och det är inte särskilt ovanligt att folk beställer tid på en viss dag...
Berätta för frisören hur du vill ha det, så blir allt så mycket lättare. Och får du tag i en som inte blir nervös av snygga män, och som tål skämt om happy endings så vet du att du hittat rätt. Lycka till !!
Oh my... Googlade på frisörfobi, eftersom jag nu verkligen måste ta mig till frisören... Var där för ett år sedan och har sedan dess klippt lite själv, eller haft vänner som klippt lite åt mig. Skall på ett bröllop på fredag och måste verkligen jämna till det lite nu. Min puls är skyhög av bara tanken.
Wish me luck... :S
