Målarkurs
Tisdag morgon innebär sedan en vecka tillbaka målarkurs. Jag är en sådan person som kladdar på allt om andan råkar falla på och det borde vara en lämplig sysselsättning. Pliten som håller i denna kurs är en medelålders tant. Varken hennes dialekt eller konstant malande gälla röst är något jag finner nämnvärt tilltalande. Hon pratar i ett tonläge som för tankarna till någon som jobbat i stökig dagismiljö hela sitt liv. Undrar hur länge hon jobbat just här. Idag kom hon med sin kundvagn fylld av papper och kritor lite efter klockan 9 på morgonen. Jag, Kniven och Obelix hade just fått veta att Ormen inte kommer tillbaka. Maxad irritationsnivå.
I tre månader kämpade jag för att få in riktiga pennor till min cell. Allt utom Bic's billigaste som med nöd och näppe färgar av sig anses vara en säkerhetsrisk. Mot slutet av detta papperskrig kontaktades jag av pliten som nu håller målarkursen. Hon kom till min cell med tre filtpennor i olika tjocklek och frågade om det var sådana jag ville ha. "Perfekt", svarade jag, häpen utav att se mina efterlängtade pennor. "Jaha ja, sådana får du inte ha", svarade hon. Jag var lagom charmig när jag bad henne gå.
Förra tisdagen stod jag ut. Det var en kamp. Vid ett par tre tillfällen under knappt 90 minuter var jag tvungen att gå undan för att samla kraft och tålamod. Jag höll ut för att jag kände att det skulle hända något kul att skriva om...
Idag skar hennes röst i mig. Adrenalinskjuts, höjd puls, fokus. Allt blev lite tydligare för en kort stund. Som en känsla av frisk luft på morgonen. Två djupa andetag för att skölja bort irritationen i min röst. Andas ut genom näsan. "Du kan stryka mig från din lista. Jag är inte intresserad av att återkomma till dig någonsin mer." Hon ville veta varför. Jag svarade att hon inte alls ville veta det.
/Storebror
I tre månader kämpade jag för att få in riktiga pennor till min cell. Allt utom Bic's billigaste som med nöd och näppe färgar av sig anses vara en säkerhetsrisk. Mot slutet av detta papperskrig kontaktades jag av pliten som nu håller målarkursen. Hon kom till min cell med tre filtpennor i olika tjocklek och frågade om det var sådana jag ville ha. "Perfekt", svarade jag, häpen utav att se mina efterlängtade pennor. "Jaha ja, sådana får du inte ha", svarade hon. Jag var lagom charmig när jag bad henne gå.
Förra tisdagen stod jag ut. Det var en kamp. Vid ett par tre tillfällen under knappt 90 minuter var jag tvungen att gå undan för att samla kraft och tålamod. Jag höll ut för att jag kände att det skulle hända något kul att skriva om...
Idag skar hennes röst i mig. Adrenalinskjuts, höjd puls, fokus. Allt blev lite tydligare för en kort stund. Som en känsla av frisk luft på morgonen. Två djupa andetag för att skölja bort irritationen i min röst. Andas ut genom näsan. "Du kan stryka mig från din lista. Jag är inte intresserad av att återkomma till dig någonsin mer." Hon ville veta varför. Jag svarade att hon inte alls ville veta det.
/Storebror
Kommentarer
Postat av: Zita
Synd. Du kanske kunde ha lärt henne något.
Trackback
