Med anknytning till Ur dagboken 08 12 01
Efter ungefär 1 månad på Huddinge-häktet fick jag det första brevet av mina föräldrar. Det var kraftigt fördröjt för åklagaren läste igenom all post och en hälsning från familjens hund i form av ett tassavtryck fastnade i rättsapparaten. Häktets nakotikahund markerade pappersbiten varpå hela försändelsen fick åka till SKL i Linköping.
Jag skrattade hjärtligt för första gången på länge när en förhörsledare delgav mig misstänke angående det suspekta brevet. Min advokat vid den tidpunken var värdelös men jag hade inte förstått det än. Hans rykte är dåligt vilket jag ansåg vara bra. Han bedyrade att han hade berättat varför jag var häktad för mina anhöriga men det visade sig vara en lögn.
Som häktad med restriktioner får man inte skriva något som rör utredningen. Jag trodde hela tiden att alla visste men de hade ingen aning. Jag trodde alla var medvetna om att försvaret struntade i häktingsförhandlingarna men de väntade i tvåveckorsintervaller på att jag skulle släppas.
Vid denna tidpunkt hade tre förhör hållits. De gav inget åt något håll. Jag sa inget och fick inget veta. Min så kallade advokat förberedde mig på mellan 8 och 10 års fängelse. Jag försökte ta in budskapet men det gick nog inte riktigt. Från fönstret i min cell såg jag Globen. På väggen i min cell klottrade jag "OSKYLDIG" med stora bokstäver för att inte glömma min rättsliga status.
/Storebror
