Voltan

Familjen är under virusattack. Först ut var den Lille musikanten. Blott lite vissen, snuvig och trött efter skolan, delade han obemärkt med sig av sina oinbjudna gäster. Nästa på tur var Lilla Decibel tätt följd av Stora Decibel. Sedan var vi föräldrar chanslösa.
Lilla D har aldrig tidigare varit sjuk, trots 8 månader utanför trygg mage på denna jord. Hon lever i nuet, som alla små barn. Ännu oförmögen att tänka "hur", "varför" eller "tänk om". Således skiljer sig hennes sjukdomsförlopp betydlig från sin storasysters. Arma storasyster vrider sig i plågor, undrar hur detta kunde hända, om det någonsin kommer gå över och tänk allt roligt hon kommer missa. Jag förstår henne. Själv känner jag lite likadant men kan addera lite vuxet förnuft ovanpå.
Lilla D lever lyckligt ovetandes om de destruktiva, analytiska förmågor hon inte än besitter. Spontan, ohämmad och 100% mittpunkten av universum.
Jag försökte anamma lite av hennes oförstörda natur härom dagen på jobbet. När PCn strulade blev min reaktion på detta att göra ett högljutt pruttljud med munnen, i sann Lilla-D-anda. Inte lika klädsamt på mig men kanske ändå bättre än att svära trött som jag annars skulle göra. Det kändes ganska bra faktiskt.

/Lillasyster