Voltan

På låtsas bor vi på lägenhetshotell. Personalen är lite vrång och bagaget måste ha ankommit till fel destination men ändå. Vi kan låtsas att det är -30 grader och snöstorm ute, så vi får stanna inne. Det gör inget. Vi har mat, dryck, tv med spel och filmer, sällskapsspel, tidningar, papper och penna. Och varandra.
Vi kör SuperMario Cart, Bomb-battle, Championship, mot varandra, med varandra och var och en för sig.
Minneskortet är borta. Det mest sannolika är att någon annan hotellgäst, nöjd men aningen stelbent, tagit det med sig i stolgången som sitt eget. Låt oss hoppas att det aldrig kommer till rätta.
Storebror ringer på roomservice. "Vill ni komma in?", säger rösten. Vi tittar frågande på varandra. "Nääe, men ut, men det är väl inte att tänka på..", svarar Storebror.
Det finns inget logiskt med att hinka i sig kaffe när man är rastlös. Ändå tömmer jag kopp efter kopp, tills jag är darrig, ännu mer rastlös och smått koffeinförgiftad.
Lägenhetens uteplats påminner om en fågelbur med tre lager av slingrande taggtråd modell rakblad. Vi struntar i att gå ut. Hotell KV får inte så många stjärnor är jag rädd.
Undantaget min lille son som är överlycklig. Han har väl aldrig fått spela så mycket tv-spel i hela sitt liv.

/Lillasyster