Voltan

Jag spenderade morgonen i ett väntrum med en italienare, en iranier och en dansk.
Italienaren var i verkstaden med mig när det begav sig. Han skiner som solen mest hela tiden. Svenska pratar han inte, men någon vänlig själ har lärt honom "det kliar".
Iraniern är till åren. Han skiner i kapp med italienaren. Det gestikuleras vilt och byts fraser som går över huvudet på alla inblandade.
Dansken är ung, just över 20. Vi kommunicerar utan armar och ben då hans svenska är oklanderlig. Även han sjuder av livslust.
Samtalsämnet är klassiskt. Vad sitter du för? Hur länge?
Dansken är dömd för väpnat rån och övergrepp i rättssak. Jag tänker på Pinocchio, funderar på om han kan vara våldsam nog att råna någon och styra till ett övergrepp i rättssak. Men snoken håller formen där han sitter späd på en bänk och ser inte ut att kunna slå en buckla i en mjukglass.
Han berättar om en förfallen faktura, en dryg kund och ett gräl. I denna historia har rätten lyckats se ett rån osv och fängslat den stackars saten i två år.
Jag menar att han är oskyldig. En till. Jag har hunnit träffa många. Dansken skulle inte kunna skrämma Scooby Doo med ett spöke. Än mindre råna någon.
Vars ett blodprov senare slussas vi genom underjorden tillbaka till våra respektive avdelningar. Iraniern och italienaren har hunnit uppfinna ett eget språk. "Det kliar"...

/Storebror