Voltan

Påhejad av sina äldre syskon tar sig Lilla D runt i huset. Hon är kaxig som tusan. Under sin framfart utstöter hon läten som påminner om Gremlins, i B-rullarna från 80-talet. Dock inte som Gizmo utan snarare som de mer ondsinta varianterna.
Det som roar lilla Gremlin allra mest är hennes storebror. Vad han än säger eller gör tolkas det som underhållning på hög nivå.
Plötsligt hoppar han fram från ingenstans och vrålar med full kraft "BUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!". Bebisens ögon är uppspärrade. Jag ska precis säga "Det där var väl onödigt.." när Lilla D börjar skratta hysteriskt. Hon skrattar så ögonen tåras, börjar hicka och lite av föregående måltid lämnar spår på tröjkragen. Hennes storebror går igång på det överväldigande gensvaret han får. Cirkeln är sluten. De smittar varann i en bubblande skrattpsykos. Jag kommer med hushållspapper. Jag stör. Lilla D vill inte alls bli sanerad mitt upp i alltihop. Storebror tröttnar och avlägsnar sig. Jag försöker göra något roligt ljud som kompensation för mitt party-kraschande. Det får ett svalt mottagande. Jag fattar vinken. Klumpigt. Taskig timing. Skulle inte lagt näsan i blöt. Förlåt.

/Lillasyster