Grundlig visitation och generalknas
Tisdag 09:05. Dricker kaffe i köket med Kniven som pratar sig varm om haschutbudet i Malmö när en plit kommer in. "Ni ska ut härifrån", säger pliten och stirrar mig i ögonen.
Jag tror de får lära sig att en fast blick signalerar självsäkerhet under sin 6-månaders yrkesutbildning.
På vägen ut ur köket ställer vi frågor som besvaras uppkäftigt och ignorant. I allrummet möts vi av ett 10-tal plitar och en hundförare. Den enda som inte uppför sig illa är en svart retriever. Hon hålls i kort koppel. Glad över att få träffa en hund för första gången på snart ett år hukar jag mig bredvid den och tittar bort. Hon skruvar på sig och viftar på svansen. Husse drar åt strypkopplet och ser ut att vilja mörda mig. Kniven garvar.
Vi radas upp och visiteras med armarna utsträckta i axelhöjd. Jag lackar ur på en plit som inte kan sluta stirra på mig och frågar vad fan han vill.
"Vi ska prata i ett avskilt rum sen bara du och jag" svarar han.
"Oooh han bjuder upp", hörs från Skägget och Kniven.
Jag är rasande men behåller lugnet. Medan han står i sin klunga förklarar jag för plitsamlingen att deras vidriga attityd är en av anledningarna till att stämningen mellan intagna och plitar är något stel.
Det är grundlig visitation i alla utrymmen. Alla får sitta och vänta i ett av avdelningens två allrum.
En kille skulle just på besök när plitgänget kom. Han höll på att raka huvudet och skulle in i duschen. Han försenades kraftigt.
45 minuter senare kommer plitmaffian in igen. Jag reser mig. Förväntansfulla plitar följer mig med blicken och fingrar på bojor och batonger. Tuffingen som utlovat ett privat samtal kommer in sist. Han är kortare än mig men väger ungefär 100 kg uppskattar jag.
"Ska vi gå in och prata du och jag?", undrar han. "Visst", svarar jag.
Vi går in i pingisrummet. Där finns ingen kamera.
"Vad var det du undrade", frågar pliten.
"Det vet du mycket väl. Jag uppskattar inte att bli uppbjuden på det där sättet. Ska du göra något åt det?" svarar jag. Det skulle han tydligen inte.
Allt de vill är att få mig ur balans så att de kan rapportera mig för misskötsamhet och isolera mig. De får bara inte lyckas. Fast att jag är medveten om motivet bakom provokationerna kan jag inte låta bli att utmana. Kräk som denna plit måste veta att hans hälsa hänger på en liten muskelryckning. Han ska må illa på jobbet. Det gör han av att bemötas som den lilla skit han är. En typisk mobbarpersonlighet som tänder på att trakassera svaga. Förhoppningsvis har min hatiska blick etsat sig fast i hans medvetande. Han kanske drömmer om mig i natt. Visitationen kostade mig min omtalade pilatesboll och ett gummiband som jag använder att träna med.
Resten av förmiddagen spenderade jag i gymet med Boxaren. För andra gången den här veckan uttryckte han sin uppskattning för att jag inte tar emot plitarnas skit.
/Storebror
Jag tror de får lära sig att en fast blick signalerar självsäkerhet under sin 6-månaders yrkesutbildning.
På vägen ut ur köket ställer vi frågor som besvaras uppkäftigt och ignorant. I allrummet möts vi av ett 10-tal plitar och en hundförare. Den enda som inte uppför sig illa är en svart retriever. Hon hålls i kort koppel. Glad över att få träffa en hund för första gången på snart ett år hukar jag mig bredvid den och tittar bort. Hon skruvar på sig och viftar på svansen. Husse drar åt strypkopplet och ser ut att vilja mörda mig. Kniven garvar.
Vi radas upp och visiteras med armarna utsträckta i axelhöjd. Jag lackar ur på en plit som inte kan sluta stirra på mig och frågar vad fan han vill.
"Vi ska prata i ett avskilt rum sen bara du och jag" svarar han.
"Oooh han bjuder upp", hörs från Skägget och Kniven.
Jag är rasande men behåller lugnet. Medan han står i sin klunga förklarar jag för plitsamlingen att deras vidriga attityd är en av anledningarna till att stämningen mellan intagna och plitar är något stel.
Det är grundlig visitation i alla utrymmen. Alla får sitta och vänta i ett av avdelningens två allrum.
En kille skulle just på besök när plitgänget kom. Han höll på att raka huvudet och skulle in i duschen. Han försenades kraftigt.
45 minuter senare kommer plitmaffian in igen. Jag reser mig. Förväntansfulla plitar följer mig med blicken och fingrar på bojor och batonger. Tuffingen som utlovat ett privat samtal kommer in sist. Han är kortare än mig men väger ungefär 100 kg uppskattar jag.
"Ska vi gå in och prata du och jag?", undrar han. "Visst", svarar jag.
Vi går in i pingisrummet. Där finns ingen kamera.
"Vad var det du undrade", frågar pliten.
"Det vet du mycket väl. Jag uppskattar inte att bli uppbjuden på det där sättet. Ska du göra något åt det?" svarar jag. Det skulle han tydligen inte.
Allt de vill är att få mig ur balans så att de kan rapportera mig för misskötsamhet och isolera mig. De får bara inte lyckas. Fast att jag är medveten om motivet bakom provokationerna kan jag inte låta bli att utmana. Kräk som denna plit måste veta att hans hälsa hänger på en liten muskelryckning. Han ska må illa på jobbet. Det gör han av att bemötas som den lilla skit han är. En typisk mobbarpersonlighet som tänder på att trakassera svaga. Förhoppningsvis har min hatiska blick etsat sig fast i hans medvetande. Han kanske drömmer om mig i natt. Visitationen kostade mig min omtalade pilatesboll och ett gummiband som jag använder att träna med.
Resten av förmiddagen spenderade jag i gymet med Boxaren. För andra gången den här veckan uttryckte han sin uppskattning för att jag inte tar emot plitarnas skit.
/Storebror
Kommentarer
Trackback
