Kyckling

Ett bra sätt att se hur någon haft det i livet är att se hur denna någon äter kyckling. För många år sedan blev jag och en vän bjudna på lunch av två åldringar som spenderat tid i ett koncentrationsläger. Vi åt kyckling. När de var klara låg ett fåtal torra benbitar kvar på tallriken. Då tittade jag på min tallrik och kände mig bortskämd.
Idag hände det igen. Fängelsets söndagsmiddag bestod av kycklingklubbor med ris. Jag, Kniven, Piloten och Kikki petade misstänksamt på kycklingen.
"Är den inte väl röd?". "Kan det vara dopad hamster?". "Duva?".
Ett fåtal detaljer från varje ben klarade vår granskning. Under vår skeptiska granskning hann våra nyinflyttade juveler från Polen eller Ryssland eller var de nu kommer ifrån lyckligt smälla i sig sina kycklingklubbor tills endast det faktiska benet återstod. De tittade med hungriga ögon på våra rester som om de var en komplett buffé redo för attack. Jag tänkte på de två judiska herrarna med grönblåa siffror tatuerade på underarmarna. Man måste kanske veta vad hunger verkligen innebär för att kunna äta kyckling.

/Storebror

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0