Långt ifrån lagom
Storasyster Decibel kommer farande med ett papper i högsta hugg, när jag sitter i telefon med Storebror. "Jag vill läsa upp min läxa!". Jag räcker över luren och hon sätter den mot örat. Ögonen lyser förväntansfullt. Sin vana trogen dyker den lille musikanten upp och drar av sin repetoar. Samtidigt som jag gång på gång säger "Nej, det blir ingen macka" försöker jag tjuvlyssna lite när min dotter läser högt för min bror.
Den lille musikanten avlägnar sig för att plötsligt dyka upp igen, mumsandes på en tredubbel macka. Jag låter honom hållas. Ibland är det liksom ingen idé att hålla på.
I uppsatsen har Storasyster Decibel lagt in lite frågor. Det är ett smart sätt att hålla sina lyssnare uppmärksamma. "Vad har jag läst för bok idag?". Hyfsat svårt att gissa rätt med tanke på att texten inte lämnar någon som helst ledtråd. Men så himla charmigt och underhållande. Den brinnande entusiasm, inlevelse och motivation som hon har när hon håller på med en skoluppgift är beundransvärd. Den kanske man hade en gång, men ett antal klumpiga pedagoger senare, och en rejäl dos hormoner, fick väl intresset att svalna en aning.
Hon är så skönt maxad, min dotter. Det är på eller av. Lika glad och entusiastisk som hon var denna gång, lika katastrofalt negativ, helt utan tålamod och i upplösningstillstånd, kan hon vara nästa gång hon ska ta sig an en uppgift. Ibland hänger man inte alls med i svängarna. Hon är så underbart långt ifrån lagom. Precis som sin pappa.
/Lillasyster
Den lille musikanten avlägnar sig för att plötsligt dyka upp igen, mumsandes på en tredubbel macka. Jag låter honom hållas. Ibland är det liksom ingen idé att hålla på.
I uppsatsen har Storasyster Decibel lagt in lite frågor. Det är ett smart sätt att hålla sina lyssnare uppmärksamma. "Vad har jag läst för bok idag?". Hyfsat svårt att gissa rätt med tanke på att texten inte lämnar någon som helst ledtråd. Men så himla charmigt och underhållande. Den brinnande entusiasm, inlevelse och motivation som hon har när hon håller på med en skoluppgift är beundransvärd. Den kanske man hade en gång, men ett antal klumpiga pedagoger senare, och en rejäl dos hormoner, fick väl intresset att svalna en aning.
Hon är så skönt maxad, min dotter. Det är på eller av. Lika glad och entusiastisk som hon var denna gång, lika katastrofalt negativ, helt utan tålamod och i upplösningstillstånd, kan hon vara nästa gång hon ska ta sig an en uppgift. Ibland hänger man inte alls med i svängarna. Hon är så underbart långt ifrån lagom. Precis som sin pappa.
/Lillasyster
Kommentarer
Trackback
