Riskinventering
Lilla Decibel ställer nya krav på sin omgivning. Hon tar sig fram. Som en bulldozer. Hon river sönder, röjer och stoppar ALLT i munnen. Nyss satt hon i hallen och suttade på ett gammalt löv som smitit med in utifrån.
Hon försöker sig på Kamikaze-dyk från soffor, sängar mm där möjlighet finns.
De tålmodiga och kärleksfulla storasyskonen prövas. Lillasyster förstör. De är beundransvärt lugna och hänsynsfulla. Stora Decibel konstaterar att Lilla Ds säkerhet är i fara. Hon skissar på en riskinventeringslista.
Ett löv till på väg in i munnen. Jag tar det och säger "Usch, usch" med äcklat ansiktsuttryck. Lilla D tittar oförstående på mig och drar vidare. Nästa stopp är under matbordet. Smaka på ett stolsben. Tillbaka till hallen igen. Leta löv. Slicka på pappas tofflor. Jag ingriper igen. Ingen rast, ingen ro.
Bebisen är överlycklig. Stora D sätter upp varningslappar. Lilla D följer förväntansfullt sin storasyster med blicken. Katterna tassar osäkert runt, smått överväldigade av bebisens nyvunna förmågor. 100% fokuserad och full med självförtroende sätter hon efter. Men vips är katterna väck. De är för snabba.
Stora D far runt, rosig om kinderna, som självutnämnd ordningsvakt, och försöker hålla koll. Ger pappan bassning för att han glömde stänga grinden vid trappan efter sig. Hon pratar förmanande med sin lillasyster. Responsen är total. Lillasyster skrattar och viftar med armarna, föga mottaglig för uppmaningar och instruktioner.
Så småningom tröttnar Stora D på ansvaret och stänger in sig i sitt rum. Innan hon drar igen dörren kommenterar hon Robbie Williams nya singel som spelar på radion, "Det låter som en tupp som fastnat med näbben på en kyrkogård". Inga 5 getingar där inte.
/Lillasyster
Hon försöker sig på Kamikaze-dyk från soffor, sängar mm där möjlighet finns.
De tålmodiga och kärleksfulla storasyskonen prövas. Lillasyster förstör. De är beundransvärt lugna och hänsynsfulla. Stora Decibel konstaterar att Lilla Ds säkerhet är i fara. Hon skissar på en riskinventeringslista.
Ett löv till på väg in i munnen. Jag tar det och säger "Usch, usch" med äcklat ansiktsuttryck. Lilla D tittar oförstående på mig och drar vidare. Nästa stopp är under matbordet. Smaka på ett stolsben. Tillbaka till hallen igen. Leta löv. Slicka på pappas tofflor. Jag ingriper igen. Ingen rast, ingen ro.
Bebisen är överlycklig. Stora D sätter upp varningslappar. Lilla D följer förväntansfullt sin storasyster med blicken. Katterna tassar osäkert runt, smått överväldigade av bebisens nyvunna förmågor. 100% fokuserad och full med självförtroende sätter hon efter. Men vips är katterna väck. De är för snabba.
Stora D far runt, rosig om kinderna, som självutnämnd ordningsvakt, och försöker hålla koll. Ger pappan bassning för att han glömde stänga grinden vid trappan efter sig. Hon pratar förmanande med sin lillasyster. Responsen är total. Lillasyster skrattar och viftar med armarna, föga mottaglig för uppmaningar och instruktioner.
Så småningom tröttnar Stora D på ansvaret och stänger in sig i sitt rum. Innan hon drar igen dörren kommenterar hon Robbie Williams nya singel som spelar på radion, "Det låter som en tupp som fastnat med näbben på en kyrkogård". Inga 5 getingar där inte.
/Lillasyster
Kommentarer
Postat av: Z
"Det låter som en tupp som fastnat med näbben på en kyrkogård" Hennes framtid är ju klar. Mata henne med musik, film och litteratur och hon kommer bli den perfekta recensenten.
Trackback
