Den indiske folkmusikanten och systrarna Decibel

Ungefär tre timmars bilfärd mellan mig och Storebror gör telefonen till ett ytterst väsentligt verktyg för vår kommunikation. Det är så vi umgås, vi skriver, läser, garvar, löser praktiska saker och snackar skit. Att få till detta är inte alltid helt lätt.
Vi har t ex den lille indiske folkmusikanten. Han har någon typ av inbyggd sensor vilken gör att han som på beställning dyker upp varje gång telefonen ringer, och sjunger mig i örat. Hans favoritsång är "Jag är hungrig" eller "Jag vill bara säga en sak" i tonart mumlande gnäll-moll. Rollen innehas av min 6-årige son.
Sen har vi systrarna Decibel. De är experter på att bryta samtalen. Kriminalvården har nämligen satt ett spärr vilken gör att om man t ex skriker eller visslar så bryts samtalet. Jag förmodar att man anser från KV's håll att det är av säkerhetsskäl. Men effekten blir istället att varje gång min yngsta dotter öppnar munnen, oavsett sinnesstämning, bryts samtalet. Den äldsta dottern är 8 år och har ett humör som heter duga. Hon knäcker linjen direkt. När det bryts för tredje gången samma samtal håller jag på att gå upp i rök.

Telefonen är en livlina och den gör min vardag med Storebror inlåst betydligt lugnare, gladare och lättare att acceptera.
Tack för det.

/Lillasyster

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0