Voltan

Gymet. Caveman och en göteborgare som ser ut som en glad Obelix följer med mig ner i källaren för att träna. En figur med arabiskt påbrå, polare med Caveman, är redan där. Alla tre är runt 50. Jag stoppar en någorlunda neutral P Oakenfold-skiva i stereon för att inte ställa till trauma för araberna. Obelix skiner som solen. Täckt av dödskalletatueringar börjar han hoppa runt i gymet som om vi just åkt tidsmaskin till Docklands -96. Tror jag dör och misstänker att jag ser lika glad ut som Obelix. Caveman knyter som alltid Torkypapper runt huvudet och börjar slita i vikterna. Undrar vad han tänker. Cavemans polare blir nästan lika glad i min skiva som Obelix. Han höjer så volymen blir olidlig och börjar hoppa runt han också. Håller fortfarande på att dö av skratt men ingen annan ser det komiska så jag skärper mig och påbörjar min uppvärmning på löpbandet. Gillar löpbandet. Står och tänker, eller går och tänker. Tappar tiden. Fick ett konstigt brev idag. Ett foto av Världens bästa med en bild av en fjärrkontroll urklippt ur en tidning, tejpad på. Inte minsta lapp med hälsning. Ingenting. Jag funderar på om det släppt för Världens bästa. Har hon jobbat för mycket? Gått in i väggen kanske? Obelix sitter nu på en motionscykel och ser ut som ett frågetecken. Caveman sliter i vikter hit och dit. Arab nr 2 skuggboxas framför kameran som övervakar det lilla gymet. Plötsligt bryter jag ihop av skratt. Ingen fattar varför. Jag kan inte förklara. Jag ler fortfarande.

/Storebror