Voltan

Måndag morgon. En plit sticker in huvudet i cellen och säger "verkstad", med släpande dialekt.
Jag duschar, sanerar kaffebryggare, dränker mitt nu mer ganska långa hår i billigt vax, hoppar i KV's grå mjukisbyxor, grå tröja och roströd fleece. Klar för slussning.
Fem vakter följer oss genom dörrar och trapphus med komradion i högsta hugg. "Halvkoll till Nollkoll, kom..."
Bara åsynen av Bästefar gör mig vansinnig. Jag vill inte röra upp onödigt mycket damm över denna människospillra. Diskutera är omöjligt. Hans redan begränsade intellekt är belagt med kulturell tvångströja.
När plitarna inte är i min direkta närhet fångar jag in honom, reser ragg, visar tänderna och morrar lite. Det har önskar effekt. Bästefars ögon lyser av hat, han stammar och ser ut att kunna explodera vilken sekund som helst. Han går och sätter sig med vibrerande händer och pillar med skruvar som ska portioneras i papplådor. Plitarna börjar cirkulera försiktigt runt oss för att undvika någon vidare konfrontation.
Nu kan jag plötsligt leva med att ha honom omkring mig igen. Så enkelt.
Undrar hur länge han kan stå ut med mig?

/Storebror