Voltan

I morse kom en bekymrad plit och knackade på dörren till min cell. Senast igår var det vattenkrig och allmänt kaos. Hade jag på något sätt lyckats bli inblandad?
-Det gäller en anhållan, suckade pliten.
Kriminalvården har bråkat om precis allt jag velat ha in till min cell, oavsett anledning. Jag har bråkat med dem. Underkläder, hygienartiklar, böcker, pennor, listan är lång. På denna lista finns bl a en pilatesboll. Med tanke på att jag inte får ägna min tid åt studier och inte får använda fungerande dator, inte internet, inte teckna, inte ta in valfritt schampo eller egna strumpor för att det inte anses nödvändigt för att jag ska kunna fullgöra min strafftid, kunde man ju tänka att ta in en pilatesboll inte var att tänka på. Jag misstog mig.
-Du har fått tillstånd att ta in en pilatesboll. Vakthavande ringde just och sa något om medicinska skäl, fortsatte pliten.
-Allvarligt? svarade jag.
-Ja, men detta måste lösas praktiskt på något sätt. Bollen får inte komma ut till andra intagna. Vi måste förvara den på kontoret. Du får ta in den till cellen vid inlåsning, fortsatte han att sucka.
Jubel inombords. Plitarnas kontor är litet, trångt och överbelamrat av prylar. En pilatesboll får bara inte plats.
Oj, vad mycket huvudvärk detta ska orsaka. Ett styck pilatesboll modell störst beställd.

/Storebror