Voltan

Jag inser att jag dragit på mig en smula polisfobi. Det är som den där härskna fettlukten som fastnar i mikrofläkten när man har poppat smörpopcorn. Faran är över med känslan sitter kvar. Ibland när jag tittar i backspegeln på bilen och ser samma anonyma svensson-bil ligga bakom mig kilometer efter kilometer, tänker jag Fan, vad är det nu? Vad är det som händer? När samma bil också stannar på ICA och en lätt stressad småbarnsmamma hoppar ut ur bilen med två småungar i hasorna skrattar jag lite åt mig själv.
Jag kan inte riktigt släppa fasan att bli snärjd, missförstådd och misstrodd. Att vara hamstern som fastnar i råttfällan. Mitt irrationella sätt att reagera är att få hjärtklappning varje gång jag ser en polisbil. Den blir en symbol för vanmakten och rädslan jag känner för vad överheten ska hitta på här näst. Känslan av att aldrig gå säker.

/Lillasyster