15 hp statsvetenskap och resulterande funderingar om en majoritetsstyrd representativ demokrati
Vad jag begriper så består en representativ demokrati av en uppsättning politiker organiserade i partier vilka representerar en uppsättning åsikter och som genom fria val sätts att representera folket. Folkets representanter ska, som jag förstår det, konkurrera med varandra mellan partierna och alltid handla i allmänhetens bästa intresse.
I en majoritetsstyrd representativ demokrati kan, vad jag förstår, två partier i majoritet lätt komma överens om att lasta en tredje part med exempelvis gemensamma utgifter.
Fördelning och omfördelning av resurser är, så vitt jag vet, en statlig grundfunktion.
Två parter borde, som jag tänker, kunna komma överens om att fördela resurser från en tredje part till sig själva.
Två parter borde, i min värld, i majoritet kunna genomföra något som gynnar dem själva med en summa som understiger den summa som tredje parten förlorar på genomförandet.
Eftersom det är politiskt stöd som räknas i en representativ majoritetsstyrd demokrati, inte ekonomisk effektivitet, skulle det, som jag förstår, vara högst troligt att lösningar vilka genererar minus i kassan drivs igenom, med stöd av majoriteten.
Ett nytt sätt att lösa ett problem på den politiska marknaden innebär inte att det finns ännu ett sätt att lösa det givna problemet på vilket hade varit fallet på den fria marknaden. Varje förändring på den politiska marknaden resulterar, som jag ser det, i en ny uppsättning vinnare och förlorare, inte fler produkter som konkurrerar med varandra.
Den politiska marknadens rovgirighet möjliggörs, enligt mig, av bland annat statligt tvång, samma statliga tvång som förhindrar samma typ av rovgirighet på den fria marknaden.
Blir det inte så att konkurrensen ställs mellan de som är invalda i den representativa demokratin och de som inte är det, istället för mellan olika politiska partier och dess rivaliserande åsiktsuppsättningar?
Agerar våra förtroendevalda som våra representanter? Konkurrerar de med varandra? Eller, stöttar de varandra i rovgirigt omfördelande av resurser?
Tar de ansvar för det område inom vilket de har befogenheter att agera?
Agerar de för att undslippa ansvar?
Är ett demokratiskt styre något positivt eller är det bara ett utopiskt ideal som inte fungerar?
Jag förstår ingenting.
Detta kan bara inte fungera.
/Storebror
I en majoritetsstyrd representativ demokrati kan, vad jag förstår, två partier i majoritet lätt komma överens om att lasta en tredje part med exempelvis gemensamma utgifter.
Fördelning och omfördelning av resurser är, så vitt jag vet, en statlig grundfunktion.
Två parter borde, som jag tänker, kunna komma överens om att fördela resurser från en tredje part till sig själva.
Två parter borde, i min värld, i majoritet kunna genomföra något som gynnar dem själva med en summa som understiger den summa som tredje parten förlorar på genomförandet.
Eftersom det är politiskt stöd som räknas i en representativ majoritetsstyrd demokrati, inte ekonomisk effektivitet, skulle det, som jag förstår, vara högst troligt att lösningar vilka genererar minus i kassan drivs igenom, med stöd av majoriteten.
Ett nytt sätt att lösa ett problem på den politiska marknaden innebär inte att det finns ännu ett sätt att lösa det givna problemet på vilket hade varit fallet på den fria marknaden. Varje förändring på den politiska marknaden resulterar, som jag ser det, i en ny uppsättning vinnare och förlorare, inte fler produkter som konkurrerar med varandra.
Den politiska marknadens rovgirighet möjliggörs, enligt mig, av bland annat statligt tvång, samma statliga tvång som förhindrar samma typ av rovgirighet på den fria marknaden.
Blir det inte så att konkurrensen ställs mellan de som är invalda i den representativa demokratin och de som inte är det, istället för mellan olika politiska partier och dess rivaliserande åsiktsuppsättningar?
Agerar våra förtroendevalda som våra representanter? Konkurrerar de med varandra? Eller, stöttar de varandra i rovgirigt omfördelande av resurser?
Tar de ansvar för det område inom vilket de har befogenheter att agera?
Agerar de för att undslippa ansvar?
Är ett demokratiskt styre något positivt eller är det bara ett utopiskt ideal som inte fungerar?
Jag förstår ingenting.
Detta kan bara inte fungera.
/Storebror
Kommentarer
Postat av: Stenberg
Jag förstår inte heller. Det är väl helt enkelt som en gammal lärare sa till mig en gång:
Det är bättre med diktatur för då är det ju åtminstone EN som är nöjd.
Trackback
