Schyssta jeans 2

Fortfarande hög på mina stinkande jeans...
Det första steget i min utslussning är en permissonsstege. Den borde enligt alla lagar och riktlinjer ha varit avklarad redan nu, men personalen på Kumlas riksmottagning ansåg mig vara allt för farlig för en normal utslussning. Det är lustigt med förståsigpåare. Hade de förstått något över huvud taget hade de förstått att jag inte borde sitta i fängelse över huvud taget.
En kvinnlig plit på väg upp i kriminalvårdskarriären gjorde bedömningen efter en intervju som tog omkring 40 minuter. Hon läste innantill i ett frågeformulär. Hade hon behärskat språket hade intervjun tagit 20 minuter. Frågeformuläret översatte ovan nämnda juvel till en samlad bedömning som en tant i rosa hår ögnade igenom på under minuten innan hon beslutade att jag skulle sitta på sluten anstalt i ett extra år.
De kommande sex månaderna ska jag på två bevakade fyratimmarspermissioner. En i augusti och en i oktober. I november, december och januari ska jag gå ut i åtta timmar på egen hand och efter det väntar övernattningspermission. I samma veva kan jag flytta till öppen anstalt. Med stegen avklarad kan jag börja vänja mig vid privata kläder igen. Varje gång jag drar på mig ett par schyssta jeans kommer jag skicka ett mentalt långfinger som tack till människospillrorna på Kumlas riksmottagning. Ett tack för det straff i straffet som ett extra år i sjaviga. urtvättade och formlösa mjukisbyxor faktiskt är.

/Storebror

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0