22 dygn i isolering

Säga vad man vill men det är inga korkskallar som hittat på Kriminalvårdens system. Det är ju praktiskt taget omöjligt att ta sig in i och påverka. När Storebror blev isolerad skrev jag ett brev till chefen för anstalten, chefen för Kriminalvården och Justitieombudsmannen. De två sistnämna svarade med tystnad. Chefen för anstalten svarade med ett brev men som mer känns som en påse hundbajs per post. 
Hon inledde med "hänvisning till rådande sekretess kan jag inte kommentera det enskilda fallet", men "vill ändå i allmänna ordalag beskriva ärendegången vid avskildhetsbeslut samt misstänkt misskötsamhet".
Busenkelt och absolut lysande att gömma sig bakom sekretess. Vidare i brevet beskriver hon hur ett ärende som detta hanteras. Det finns lika väl beskrivet på Kriminalvårdens hemsida. Verkligheten ligger väl dold bakom paragrafer, sekretess och ordbajsande.
"Efter att förhör hållits är det kriminalvårdsinspektör som fattar beslut om misskötsanheten är styrkt eller inte och det institut som används vid konstaterad misskötsamhet är varning"... "Kriminalvårdens uppdrag är att verka för en bättre frigivning, med bättre förutsättningar än innan man blev intagen i anstalt"... "Jag vill dock poängtera att sådana beslut alltid fattas på ett rättssäkert sätt och aldrig i syfte att bestraffa en intagen"

Jag blir så matt att jag inte vet vad jag ska säga. Kriminalvårdsinspektören som varit beslutsfattande i Storebrors fall har varit allt annat än objektiv. Men han är säker i sin position. Han kan fatta sitt beslut utan risk för att bli ifrågasatt. Att hans agerande skulle vara rättssäkert och inte en bestraffning är ur mitt perspektiv fullkomligt vansinnigt skitsnack.

Vad det gäller Storebrors förutsättningar för framtiden är jag uppriktigt sagt orolig. Hur påverkar det en människa att bli behandlad på detta sätt?

/Lillasyster

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0