Asfaltsblomma
Dygn 4 i isolering. Jag väntar på att telefonen ska ringa. En oerhörd lättnad infinner sig när jag äntligen hör Storebrors röst i andra änden. Det ekar i rummet där han befinner sig. Som tur är har han memorerat numret på senaste telefonkortet så han kan ringa. Markeringarna tickar iväg. Något nytt telefonkort är inte att förvänta. Snart blir det tyst. Vi hoppas att kunna höras imorgon också. "Bli inte rädd om det tystnar" säger han. Jag är ändå rädd.
I de mest ofattbara motgångar finns det ändå en kraft som gror av styrka, mod och viljan att fortsätta kämpa.
Denna asfaltsblomma är till Storebror.
/Lillasyster
Bilden har jag lånat lite från http://wodinaz.motpol.nu/
Kommentarer
Trackback
