Voltan

Efter lunch kom Bollkonstnären till min cell.
"Plitarna vill inte låta oss baka. Kan du prata med dem enna?".
"Vi har ju beställt allt sen flera dagar tillbaka. Vad är problemet?" Får inget konkret svar.
Jag går till kontoret. En plit framför datorn. En på varje sida om honom. De får knappt plats men att gå till skafferiet är tydligen omöjligt.
"Jaha, då var det dax att prata om bakning ingen", öppnar jag.
"Baka är ingen rättighet ni har. Det är något ni får göra om ni sköter er och det har ni INTE gjort". Händerna darrar. Läpparna likaså. Jag ser att han är mycket nära ett riktigt utbrott.
"Bakning och enskilda intagnas uppförande har inte med varandra att göra. Jag har ett beslut här på papper från din chef som styrker detta", säger jag.
"Ni har kastat snöboll på personalen och i onsdags fick vi avbryta slussningen mot kiosken på grund av bråk", nästan skriker pliten.
"Det är för bedrövligt, men har fortfarande inte med bakning att göra". Jag njuter av hans annalkande sammanbrott. Lettländarna och Bollkonstnären vädrar trubbel och ställer sig i dörröppningen.
"Ska vi försöka se om någon av er kan gå ner och hämta ingredienserna vi har beställt så vi kan baka", försöker jag och visar en hörntand.
"Jag ska diskutera det här med vakthavande och sen får vi se. Får jag bestämma blir det inget bak".
Hans kollegor skruvar på sig och jag sätter mig ner för att minimera risken för rapport för våld och hot mot tjänsteman.
"Nu får inte du bestämma så du kan ju försöka lösa detta", säger jag. Reser mig och går. Hör pliten svära och röja i kontoret medans Bollkonstnären kommer ifatt.
"Såg du enna? Han var arg så han vibrerade".
"Sjukt kul".
"Blir nog ingen bakning enna".
"Nä, det är troligen kört".

/Storebror