Lillasyster lackar ur
Jag funderar på vad som skulle krävas för att jag skulle ange en person. Att bussa polisen på någon. Att "gola ner". En hel del kommer jag ganska snabbt fram till. Vidare går min fundering vad som skulle krävas för att jag skulle ange en vän eller någon jag känner. Min slutsats blir kort och gott att anmäla någon för polisen är så ynkligt att det inte liknar någonting.
Jag uppmuntrar inte till våld. Men våld talar trots allt sitt tydliga språk. Jag anser att våld kan vara berättigat om det provoceras fram eller om inget annat fungerar. Om det inte går att resonera eller om nöden kräver det.
Är det misshandel att ge en annan vuxen människa en lavett som är aggressiv, provocerande, oförskämd, hotfull och oresonlig?
Ska denna psykotiska, instabila individ kunna luta sig mot samhällets lagar och förordningar mot misshandel och komma undan med sitt eget oacceptabla beteende?
Om samhället stället sig på dennes sida blir jag besviken, men inte förvånad.
Jag är återigen ute i dimman och famlar. Jag tror inte på vårt rättsystem. En klok vän sa till mig:"It's just business". Och fy fan va rätt hon har. Jag återkommer igen till min syndabock. Polisen får väl en stjärna på whiteboard-tavlan på stationen för antalet gripanden, åklagaren för antalet fällande domar osv. Jag känner mig som en bricka i ett spel. Ett spel där man leker med folks liv och där man uppmuntrar till ynklighet och ryggradslöshet. En polis är bara en människa med uniform som försökt ta tyglarna till makt i samma spel. De tar sig rätten att döma människor och behandla dem efter eget tycke och smak. En ventil för att lagligen ge människor skit. I sin yrkesroll är de tillåtna att kasta stenen oberoende av sin egen synd.
Min snutnoja håller på att kulminera.
Om man får en lavett kanske man ska ta sig en minut eller två att fundera på varför man fick den. Innan man ringer polisen. Oförskämdhet kanske inte är olagligt (även om man kan anmäla både förolämpning, ärekränkning och hot). Men va tusan. Ska jag ringa polisen för att jag blivit oförskämt bemött, blivit kallad dumma saker och ombedd att dra åt helvete? Nä, så ynklig är jag inte. Men att vederbörande som uttalat oförskämdheterna kan få käka handflata tycker jag är fullt berättigat. Att säga att den som blir angiven "får skylla sig själv" smakar illa i munnen om inte angivaren själv står utan synd.
/Lillasyster
Jag uppmuntrar inte till våld. Men våld talar trots allt sitt tydliga språk. Jag anser att våld kan vara berättigat om det provoceras fram eller om inget annat fungerar. Om det inte går att resonera eller om nöden kräver det.
Är det misshandel att ge en annan vuxen människa en lavett som är aggressiv, provocerande, oförskämd, hotfull och oresonlig?
Ska denna psykotiska, instabila individ kunna luta sig mot samhällets lagar och förordningar mot misshandel och komma undan med sitt eget oacceptabla beteende?
Om samhället stället sig på dennes sida blir jag besviken, men inte förvånad.
Jag är återigen ute i dimman och famlar. Jag tror inte på vårt rättsystem. En klok vän sa till mig:"It's just business". Och fy fan va rätt hon har. Jag återkommer igen till min syndabock. Polisen får väl en stjärna på whiteboard-tavlan på stationen för antalet gripanden, åklagaren för antalet fällande domar osv. Jag känner mig som en bricka i ett spel. Ett spel där man leker med folks liv och där man uppmuntrar till ynklighet och ryggradslöshet. En polis är bara en människa med uniform som försökt ta tyglarna till makt i samma spel. De tar sig rätten att döma människor och behandla dem efter eget tycke och smak. En ventil för att lagligen ge människor skit. I sin yrkesroll är de tillåtna att kasta stenen oberoende av sin egen synd.
Min snutnoja håller på att kulminera.
Om man får en lavett kanske man ska ta sig en minut eller två att fundera på varför man fick den. Innan man ringer polisen. Oförskämdhet kanske inte är olagligt (även om man kan anmäla både förolämpning, ärekränkning och hot). Men va tusan. Ska jag ringa polisen för att jag blivit oförskämt bemött, blivit kallad dumma saker och ombedd att dra åt helvete? Nä, så ynklig är jag inte. Men att vederbörande som uttalat oförskämdheterna kan få käka handflata tycker jag är fullt berättigat. Att säga att den som blir angiven "får skylla sig själv" smakar illa i munnen om inte angivaren själv står utan synd.
/Lillasyster
Kommentarer
Trackback
