Voltan

Min ansökan om förflyttning har avslagits igen. Som vanligt när jag har med myndigheter att göra rapar de ur sig paragraftext som talar för min sak men beslutar helt ologiskt emot. Det kan vara Kriminalvårdens omtalade uttröttningsmetod som jag får min beskärda del av. Personerna bakom alla negativa beslut måste, vilken anledningen än må vara, använda imponerande kreativitet för att tolka paragraferna mot mina intressen.

4 § KvaL (1974:203) "Kriminalvården i anstalt ska utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas." ... "Verksamheten bör från början inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utaför anstalten."

Skadliga följder av frihetsberövandet tolkas som eventuella möjligheter att hålla liv i sociala kontakter. Således görs all sådan verksamhet närmast omöjlig. Intagna placeras så långt ifrån familj och vänner som det ät möjligt. Rigorösa säkerhetskontroller på anhöriga får vilken ängel som helst att framstå som Spökplumpen. Anpassning i samhället likställs med arbetsplikt vilket betyder skruvsortering på oregelbunden deltid. Som intagen ska man lära sig att ha fel även om man har rätt. Som Al Pacino säger i filmen "Scarface": "I speak the truth, even when I lie". Fast tvärtom. Jag kan inte erinra mig någon enda positiv kontakt med den svenska statsapparaten. Negativa kontakter har jag en fantastisk massa färska i minnet. Vården tar.

/Storebror