Voltan

Halv tio måndag morgon kom en plit fram till mig i skolan. Såg konfunderad ut.
- Du har besök.
- O fan, trevligt, sa jag utan att tänka på att det faktiskt var måndag, Det är aldrig några besök på måndagar.
Jag hann packa ihop mina saker, logga ut och allt det sär, gå till min cell och lämna böckerna och bege mig till besöksavdelningen innan det slog mig att några trevliga besök inte var troligt en måndag. Det var polisen.
Jag tänkte på hur personalen på häktet brukade driva med oss genom att säga just "du har besök", vänta på en förhoppningsfull reaktion och sedan avslöja att "det är polisen".
Polisen tog emot i besöksavdelningens barnrum. Där är det något mer ryligt än i de vanliga besöksrummen. En man och en kvinna presenterade sig.
- Vi kommer från X-stad polisen.
- Jaha hej, hej, vad vill ni mig?`
- Vi tänkte förhöra dig gällande en misshandel. Du ska enligt upplysningar vi fått in ha bevittnat hur (namngiven person) slagit (namngiven person) med en (specificerat tillhygge).
- Jag har ingen kommentar.
- Har du inte sett något eller vill du inget säga?
- Ingen kommentar.
- Det var ett av de kortaste förhör jag någonsin hållit. Jag skriver "förhör avslutat" klockan 09:37 bara för sakens skull.
Jag tackade för mig och flyttade från anvisad stol till behaglig fåtölj i väntan på att släppas tillbaka till avdelningen.
På gården hann jag byta några ord med en rysk förmåga som stått vid min sida under den kaotiska perioden som följde efter det överfall som polisen ville prata om. Jag berättade om vad som just inträffat. Sa att jag först blivit glad för besöket, sedan insett att det måste hänt något mörkt eftersom det inte är besöksdag på måndagar och att  jag till sist fått några minuter på mig att fundera på vad fan polisen kunde tänkas vilja mig så här ett och ett halvt år in i fängelsestraffet.
Han garvade.
- Du har besök... Det är polisen. Vilken klassiker. Berätta inte detta för någon. Det blir bara en massa spekulationer. Ok Bre?
- Ok...

/Storebror