Vision, värdegrund & verklighet
Jag vill betona att det inte finns några som helst likheter mellan min förra och nuvarande anstalt. Där jag sitter nu har jag bemötts med respekt och värdighet från första stund och kriminalvårdens alla paragrafer följs med sunt förnuft.
Jag kommer att göra en liknande jämförelse mellan verksamheten här och Kriminalvårdens vision och värdegrund, men inte förrän jag varit här ett tag.
//Storebror
2009-12-28 X-stad
Vision, värdegrund och verklighet
Under min tid som intagen på anstalten X-stad har jag upplevt en mörk sida av svensk kriminalvård. I följande skrivelse diskuterar jag runt en samling citat ur dokumentet "Bättre ut" Kriminalvårdens vision och värdegrund. Min avsikt är att belysa klyftan mellan vision, värdegrund och verklighet. Jag har även stött mina resonemang på Justitieombudsman Cecilia Nordenfelts protokoll från 4-5 nov 2008 med diarienummer: 5716-2008. Min avsikt är att belysa ett antal problem som skulle kunna lösas. Min uppfattning är att det med små medel skulle gå att uppnå enorma resultat.
I anstalten X-stads verksamhet och bland dess personal kan jag se beteenden och attityder som tyder på att det i personalstyrkan finns en subkultur vars värderingar inte stämmer överens med Kriminalvårdens vision och värdegrund. En möjlig orsak till detta finner jag i Justitieombudsman Cecilia Nordenfelts protokoll från 4-5 nov 2008.
Under rubriken Historik och organisation står:
"Anstalten togs i drift i maj 2005 (Hus 2, det s.k höghuset) och hade då plats för ca 130 intagna. Där efter har successivt de s.k paviljongerna (hus 4, 5 och 6) tagits i drift och anstalten har nu 210 platser. Ytterligare en paviljong, hus 7, planeras att tas i drift under 2009. Anstalten kommer då att ha ca 255 platser."
Under rubriken Personal står:
"När anstalten togs i drift saknade ca 90 procent av personalen tidigare erfarenhet av att arbeta inom Kriminalvården. Många verksamhetsställen ville skicka intagna till anstalten och det var "svajigt"; intagna kunde dirigera personalen och det uppstod en del olustiga situationer. De inledande svårigheterna har dock lett till en väl sammansvetsad personalgrupp. Anstalten har i dagsläget 200 fast anställda och 30-40 vikarier. Ett problem är att utökningen av verksamheten inte har stannat av och att det ständigt är 25 -30 ur personalstyrkan som är på utbildning. "
Min uppfattning är att det under anstaltens första tid uppstod en kollektiv inställning bland personalen om att "de intagna ska inte kunna köra med oss". Detta i kombination med okunnighet har resulterat i en allmänt negativ attityd gentemot de intagna. Oviljan att bistå och hjälpa intagna med enkla förehavanden bottnar enligt min uppfattning i en rädsla för att göra fel. Görs inget görs inget fel."Bättre ut" Kriminalvårdens vision och värdegrund
Skrivelsen "Bättre ut" Kriminalvårdens vision och värdegrund ska fungera som rättesnöre och visa vägen framåt för verksamheten. Den ska hjälpa såväl erfaren som novis personal att utvecklas och ta till sig den värdegrund som utgör grunden för hur Kriminalvårdens samhällsuppdrag ska utföras. För att en skrivelse som "Bättre ut" ska vara meningsfull bör den förankras i medarbetarnas dagliga arbete.Att levandegöra Kriminalvårdens vision och värdegrund
Kriminalvårdsinspektören på varje avdelning bör tillsammans med övrig personal och de intagna löpande fråga sig vad man kan göra får att applicera vision och värdegrund i den dagliga verksamheten.
Ett bra sätt att levandegöra dokumentet "Bättre ut" är att tyda det ur ett antal för organisationen relevanta perspektiv. I anstalten X-stads fall kan följande perspektiv vara aktuella:
- Personal -klient
- Personal -kvinsp
- Kvinsp -ledning
- Säkerhet och sunt förnuft
Vad jag försöker åstadkomma med ovanstående exempel är att kategorisera de olika perspektiv som kan tänkas vara representerade i anstalten X-stad. Genom att tolka vision och värdegrund utifrån för organisationen relevanta perspektiv gör man det möjligt att styra verksamheten mot förbättring och positiv utveckling. I arbetet med att levandegöra dokumentet "Bättre ut" krävs att kommunikationen inom organisationen/anstalten fungerar på bästa möjliga vis. Kommunikation bygger på dialog. Det är ledningens uppgift att sålla, sortera och förpacka information så att den blir begriplig. Ledningen ska göra informationen lättillgänglig för övriga medarbetare. Frågor som bör redas ut i ett tidigt skede är:
• Vilka mål kan uppnås?
• Vilka åtgärder krävs för att uppnå målen?
• Hur synliggörs de uppnådda målen?
• Vilken typ av information anses viktig på anstaltens olika avdelningar?
Upprättade åtgärdsprogram ska vara lätta att anpassa efter en miljö i konstant förändring. Arbetet med detta bör engagera merparten av anstaltens medarbetare. Det ger ledningen en bild av olika avdelningars tolkningar av det vardagliga arbetet i verksamheten. Det kommer att synliggöra eventuella konflikter, sub-grupper och kulturer inom anstalten. Med detta synliggjort kan lösningar på eventuella konflikter arbetas fram.Värdegrunden och uppgiften (Ur dokumentet "Bättre ut")
"I Kriminalvården samarbetar vi för kvallitet, effektivitet, säkerhet och positiv påverkan. Vårt arbete ger klienterna möjligheter till utveckling och förändring. Vi är tydliga och korrekta och goda förebilder. Klientarbetet bygger på kunskap, smidighet och inlevelse utan avkall på den egna integriteten. Vi känner ansvar för och är stolta över vårt samhällsuppdrag och är lojala med verksamhetens syfte och mål. Vi känner engagemang och delaktighet i arbetet och förstår den egna arbetsinsatsens betydelse för helheten. Vi utför vårt arbete så att förtroendet för Kriminalvården stärks".
För att personalen ska ges en möjlighet att påverka intagna positivt måste det finnas aktiviteter de har möjlighet att uppmuntra. För att klienterna ska kunna utvecklas och förändras måste de ges möjlighet att aktivera sig. Säkerhetsperspektivet i verksamheten som den fungerar idag omöjliggör all tänkbar aktivitet ur både de intagna och personalens perspektiv.Aktiviteter
I ett första skede bör intagna ges möjlighet:
Att laga mat och baka tillsammans
Att teckna och måla, när helst de vill under dygnet
Att utöva olika sporter i betydligt större utsträckning än det är möjligt idag
Att använda moderna tv-spelkonsoler
Att använda moderna datorer med moderna program (utan Internet)
Att se på filmer tillsammans
Med aktiviteter som ovan nämnda skulle personal ha möjlighet att integrera med och uppmuntra intagna. De skulle ge personalen möjlighet att påverka intagna på ett positivt vis. Som anstalten fungerar idag är de intagnas kontakt med personalen och vice versa närmast uteslutande negativ.Personalen (Ur dokumentet "Bättre ut")
"Personalen är kompetent, medveten och pålitlig och har god professionell kontakt med klienterna."
"Ett engagerat, kunnigt, reflekterande och klientnära ledarskap är grunden för en framgångsrik Kriminalvård. Vi lär av framgångar och misstag och har en god vilja och förmåga att utveckla verksamheten. Kvaliteten bevisar sig i detaljerna. Vi fokuserar på möjligheter och fortlöpande utveckling."
Verkligheten är en annan.
Personalen är oengagerad. De hänvisar konsekvent klienter till kontaktmän som inte är närvarande och inte väntas arbeta de närmaste dagarna, ibland veckorna. Vissa hävdar att de inte har tid att hjälpa och bänkar sig framför TV n i allrummet med en kopp kaffe. Andra har ett mycket irriterat och aggressivt bemötande.
För att bygga upp ett förtroende och en god professionell kontakt mellan personal och klienter måste personalen engagera sig i klienternas vardag. Världen man som intagen lever i är liten och trång. Den huvudsakliga kontakt man har med personalen består av att de levererar beslut om avslag på anhållningar. Då beslut om avslag alltid är upprörande uppstår inte sällan frustrerade situationer.Här skulle förbättringar kunna göras
Beslut skulle i stor utsträckning kunna fattas på avdelningsnivå av personalen som har kontakt med klienterna. Besluten skulle i de allra flesta fall kunna bifallas utan att på något vis äventyra Kriminalvårdens samhällsuppdrag, snarare tvärt om.
Med denna kontakt mellan personal och intagna skulle citat som "Personalen är kompetent, medveten och pålitlig och har god professionell kontakt med klienterna" få verklighetsanknytning. Att istället konsekvent mata intagna med negativ information och som personal hävda att "jag kan inget göra" strider mot Kriminalvårdens vision och värdegrund.
Nyckelord (Ur dokumentet "Bättre ut")
"Klientnära-personligt men inte privat"
"Professionellt -kunskap och tydliga värderingar"
"Rättssäkert -korrekt och förutsägbart"
"Pålitligt -samhällsskydd och säkerhet"
Relationen klient -vårdare
På anstalten X-stad bemöts man som intagen dagligen av personal som gör egna tolkningar av de regler som finns. Mellan varven stöter man som intagen på personal som är nedlåtande och provokativ.
Det händer ofta att personal tillrättavisar intagna framför andra intagna. Med publik uppfattas tillrättavisningar ofta som provokationer. Speciellt då det ofta rör sig om bagateller som varken äventyrat regler eller ordning. Personalen förvandlar bagateller till allvarliga situationer, bland annat genom att larma säkerhetsgruppen i onödiga situationer. Inte sällan skickas intagna på isolering på grund av ovårdat språk.
Personalen döljer detta med rapporter för påhittade regelbrott. Förhören med intagna sker under förnedrande omständigheter i ett underläge som gör det omöjligt för den intagne att hävda sin rätt. Man tvingas se sig överkörd av personal som handskas vårdslöst med sanningen.
På detta sätt alieneras intagna från den verklighet, den moral och de värden Kriminalvården har i uppgift att förmedla och värna om. Verksamheten som den fungerar i dag gör Kriminalvården till en risk för det samhälle man har i uppgift att skydda. Arbetet utförs inte så att förtroendet för Kriminalvården stärks.Kriminalvårdens uppgifter (Ur dokumentet "Bättre ut")
"Kriminalvårdens uppgifter är att genom frivård och fängelser verkställa de påföljder som domstol dömer ut, driva häkten och utföra transporter samt göra personutredningar i brottmål. Uppgifterna ska utföras på ett säkert och humant sätt, så att lagföring kan ske effektivt och återfall i brott förebyggs. Kriminalvården ska särskilt vidta åtgärder som syftar till att brottslighet under verkställighet förhindras, missbruket av droger bekämpas, innehållet i verkställigheten anpassas efter varje individs behov och att frigivningen förbereds."
Ur perspektivet som intagen ser jag inga förebyggande åtgärder av något slag, endast förbud. Innehållet i verkställigheten är på anstalten X-stad endast nödlösningar. Merparten av de intagna är i arbetsdriften vilket i praktiken innebär att på deltid sortera skruvar. Denna sysselsättning är skadlig då den inte på något vis förbereder de intagna för ett yrkesliv. Tiderna är oregelbundna. Något schema finns inte. Det monotona arbetet ses som ett straff.
Ett fåtal intagna har förtroendeuppdrag som städare, köksansvariga eller tvättare. Detta fungerar inte på den avdelning där jag sitter för att de intagna som har nämnda uppdrag inte får det stöd de behöver för att klara sin uppgift.Förtroendeuppdrag
En bra lösning som skulle förebygga återfall i brott, motverka brottslighet under verksälligheten och anpassa innehållet i verkställigheten är som följer: Två intagna per avdelning ges ansvaret för städningen. De har fasta tider för arbetet och hjälps av personal som kan städa. För de flesta låter det möjligen absurt, men faktum är att många intagna inte har någon erfarenhet av att städa och misslyckas således med sin uppgift. Med viss guidning skulle de som utför städningen lära sig tider, samarbete och till slut känna att de har kontroll över sin uppgift. De skulle känna känslan av att ha utfört sitt arbete. Det skulle vara positivt.
På samma sätt skulle jag föreslå att man gör med köket. Några intagna borde få gemensamt ansvar över uppgifterna i köket och med stöd från bak- och matlagningspersonalen skulle självförvaltning bli ett positivt och väl fungerande inslag i vardagen.
Sysselsättningen i verkstaden uppfattas av samtliga intagna som nedbrytande och meningslös. Många mår så dåligt i arbetsdriften att de arbetsvägrar eller sjukskriver sig. Som straff får de inte delta i någon annan aktivitet under dagen ifråga. Av detta mår de ännu sämre.Verkställighetsplan (Ur dokumentet "Bättre ut")
"Varje klient är väl medveten om vad som förväntas under verkställigheten och har en plan som uppmuntrar till skötsamhet och till att ta ansvar för egna handlingar och utveckling. Planen aktiverar den intagne i anstalt. Den bygger på riskbedömning, ger ett meningsfullt innehåll i verkställigheten och är återfallsförebyggande."
På anstalten X-stad har ingen jag fått kontakt med någon plan för verkställigheten och uppmuntras inte till skötsamhet, ansvar eller utveckling. Tvärt om uppfattas meningslös vardag och omotiverad personal som en provokation. God skötsamhet motiveras inte genom någon positiv uppmuntran.Förtroende, allmänhet och media (Ur dokumentet "Bättre ut")
"Informationsarbetet kommunicerar en saklig och lättbegriplig bild av Kriminalvårdens verksamhet. Det ger bra underlag för beslutsfattare, media och allmänhet och skapar förtroende för vårt sätt att genomföra vårt samhällsuppdrag."
Om media hade en aning om hur illa ställt det är på anstalten X-stad skulle det orsaka rubriker. Något förtroende för "vårt sätt att genomföra vårt samhällsuppdrag" skulle inte förmedlas.
Om innehållet i Kriminalvårdens vision och värdegrund förankras i verksamheten kommer positiva resultat av enorma proportioner att uppnås.
Arbetet med detta skulle gynna det svenska samhället.
Arbetet skulle gynna Kriminalvården.
Med vänliga hälsningar
En Intagen
16 ljus
Lilla D och jag har varit och besökt Storebror. Han var glad och lättad. Precis som jag.
Personalen på nya anstalten var vänliga, artiga, respektfulla och mänskliga.
Det känns som ljuset denna gång lyser lite starkare med den nyfunna glädje och det hopp som känns inuti.
/Lillasyster
Isolerad igen...
"Du, det blir troligen en P-50 imorgon, bara så du vet"
Jag garvade och frågade vad som hänt.
"Ah, en plit fick lite vatten på sig nyss. Och du, ingen här går på några förhör. Vi säger bara att vi inte har något att säga."
"Funkar för mig", svarade jag och tänkte att den lösningen troligen är den allra smidigaste för alla parter.
P-50 innebär att hela avdelningen hålls isolerade i cellerna. Paragrafen används när det är stökigt på något sätt och ingen enskild intagen kan hållas ansvarig.
"Lite vatten" var enligt beslutet som delgavs mig under kommande förmiddag "en hink med vatten". Dessutom misstänkte plitarna att en intagen hotats bort från avdelningen. En utredning hade påbörjats och alla skulle hållas "i avskildhet" tills den var klar.
Jag har inte hunnit lista ut hur allt fungerar här eller hur personalen behandlar sina fångar. Mitt första intryck har varit mycket positivt i jämförelse med hur det var på min förra anstalt. Att något är sjukt står klart. Vad lär jag snart bli varse. Än så länge har jag inte rapporterats för någon misskötsamhet men efter två dygn bland andra intagna sitter jag isolerad igen.
/Storebror
Knall
Efter en månads isolering var det enormt ansträngande att tvingas vara social. Ett par dagar med familj och väl valda vänner hade varit att föredra framför att kastas in på en avdelning med 20 grova brottslingar. Turligt nog var 19 av dem trevliga och inskrivningen gick chockerande smidigt.
Artig personal bad mig strippa vilket jag snällt gjorde, förbluffad över bemötandet. Ett urinprov senare fick jag en ny uppsättning kläder. Kriminalvården vintage.
Mina personliga tillhörigheter, som personalen på min föregående anstalt knölat ner i soppåsar, hanterades med respekt. Jag fick själv sortera ut de saker jag ville ha med mig till min nya cell. En halvtimma senare var det klart. Ett batteri av hygienartiklar, CD-skivor och Walkman släpptes igenom utan gnäll. Mina böcker fick följa med in de med trots att de till antalet överskrider tillåtet innehav. Detta smidiga bemötande fick mig att snabbt glömma att merparten av mina personliga bilder inte fanns bland mina saker.
Trots detta flyt osar anstalten ångest på flera sätt. Avdelningarna är klaustrofobiskt trånga. Alla lever på varandra. Cellerna bjuder på nio nikotingula och nerklottrade kvadratmeter. Delar av den slitna inredningen har brunnit. Dörrarna går inte att stänga från insidan.
Kvart i sju slogs dörren igen från utsidan. Sex timmar med människor tätt inpå mig tog ut sin rätt. Jag var helt utmattad. Med osammanhängande tankebanor försökte jag analysera min nya situation. I förvirringen kom jag fram till att jag på några timmar löst praktiska detaljer som på föregående anstalt tagit närmare ett hundra anhållningar, tre månader och ett antal överklaganden. Situationen är helt enkelt under kontroll. Jag tycks slippa spendera min tid med att kriga för självklarheter och detta faktum gör att viss trängsel går att vänja sig vid.
Home sweet home / Storebror
