Voltan

Jag är en flitig fängelsekund. Som besökare. Ändå blir det lite nerver innan ankomst till ny anstalt. Nya rutiner, nya plitar, nya förhållningssätt.
Jag hälsar vänligt in i luckan hos centralvakten. Jag får hej tillbaka följt av tystnad och två frågande ögon. Jag tittar frågande tillbaka.
- Är det första gången du är här eller? undrar pliten i luckan.
- Ja, svarar jag.
Jag lämnar ifrån mig mitt leg och blir ombedd att låsa in mina saker. Sedan släpps jag in till säkerhetskontrollen. Fyra frågande ögon tittar på mig.
- Hej, säger jag.
- Hej, är det första gången du är här eller? får den ena pliten ur sig.
- Ja, svarar jag.
Efter säkerhetskontrollen får samma plit lite fart. Han pratar. Jag uppfattar inte om han pratar med mig för jag hör inte vad han säger och han tittar åt ett annat håll. Men det kvittar.
En dörr öppnas och där står orsaken till att jag är här. Vi studerar besöksrummet och gläds åt toan, riktiga gardiner och faktiskt riktigt bekväma sittplatser. Sen återgår vi till sedvanlig rutin; Kaffe och surr. Det är trevligt, roligt, mysigt och stärkande. Läget är under kontroll.
Vi skiljs med en bamsekram och vetskapen om att vi snart ses igen.
Jag möts av sval höstluft i dörren och känner ett stygn av vemod. Jag hatar att lämna honom kvar.

/Lillasyster