Voltan

Någon konstaterar att en fördel med att vara någorlunda vuxen är att man kan äta dessert till middag om man vill det. En annan spinner vidare på idén och börjar leta efter ett våffeljärn i köket. Avdelningens turk tycks irriterad över tilltaget men det hjälps inte. På nuvarande avdelning sköter vi mathållningen själva. Det fungerar utmärkt. Vi äter bra varje dag och matlagningen fungerar som ett socialt smörjmedel.

Mitt under pågående middag kommer en plit in på avdelningen. Han börjar mässa om hur alla måste skriva upp sig på en lista och engagera sig i matlagningen. Detta är redan gjort. Pliten tycks inte se att självförvaltningen faktiskt fungerar utan tjatar som om undergången var nära. Han vänder sig till mig och föreslår att jag ska laga mat på onsdag.
- Jag går i skolan i veckorna så jag lagar mat på helgerna, svarar jag.
- Här är det självförvaltningen som är viktig, att du studerar är något vi har överseende med för stunden, svarar pliten.
För att inte ställa till en scen vänder jag mig till en av mina grannar och fortsätter middagskonversationen som om den mindre listige pliten inte var där.
- Den där gubben börjar jag störa mig på kraftigt. Så jävla oförskämt att störa mitt i maten, säger jag till min bordsgranne.
- Han har bara fastnat i det där preliminära matlagningsschemat. Det är det enda han pratar om. Försök att inte bry dig, svarar grannen.

Avdelningens städare, världens mest deprimerade, tar sig an pliten med matlagningsschemat. Diskussionen tar de mest otroliga vändningar och utan att något blivit uträttat överhuvudtaget avlägsnar sig pliten.
Vi fortsätter med våra våfflor.

/Storebror