Voltan

Jag började dagen med att påminna min kontaktman om att jag måste ringa placeringsenheten för att höra hur det går med min förflyttning.
Det är mycket sällan något händer över huvud taget här inne så jag har inte gått och funderat allt för mycket över min eventuella förflyttning. Mina kontaktpersoner har aldrig gjort något nämnvärt intryck heller så jag blev förvånad när min nuvarande, en timma efter att jag påmint honom, faktiskt hade ringt placeringsenheten.

- Ja hallå ja, det är jag som är [Namn], sa jag till telefonen.
- Hej, jag heter [Namn] och är din handläggare, svarade personen i andra änden.
- Jag läste dina papper och tycker att det ser bra ut. Jag tänker godkänna din begäran, fortsatte han.
- Ofan, fick jag ur mig, mycket förvånad.
- Ja, du flyttar nu på onsdag, fortsatte min handläggare.

Jag tappade koncentrationen fullständigt. Jag hade väntat mig att denna process skulle bli mycket långdragen, inte ovanligt kort.
När jag kom tillbaka till skolan tittade hela gänget på mig med nyfikna blickar.
De flesta blev bekymrade av min nyhet. Det är jobbigt för dem som blir kvar inte bara för att vänner skiljs åt med tvång utan för att det kommer nya som inte nödvändigtvis blir vänner.
För mig är flytten välkommen. Snart åtta månader har passerat sedan jag kom till nuvarande anstalt. Socialt trivs jag bra där jag är nu samtidigt som jag ser fram emot att slippa de allra flesta.
Tiden går fort.

/Storebror