En bra kille

En medfånge från förr kom till anstalten i dagarna. Det var ett kärt återseende. Språkbarriären oss emellan är massiv men vi kommunicerar med svensk/spanska ljud och gester. Mitt i genomgången av vad som har hänt där vi satt tillsammans senast sedan jag flyttade får vi sällskap av den nyanländes nuvarande cellkamrat. Den spanske förmågan gör, snäll som han är, sitt yttersta för att släppa in cellkamraten i diskussionen. Han försöker beskriva bakgrunden till ett händelseförlopp som han just berättat om, men som varken jag eller cellkamraten begrep mycket av. Det som hänt involverar en annan tidigare medfånge som enligt spanjoren är: "en bra kille, mycket aggressiv".
När jag ser cellkamratens reaktion på beskrivningen bryter jag ihop av skratt. Cellkamraten kan inte dölja att "mycket aggressiv" inte stämmer med vad han anser vara "en bra kille". Han ser att jag förstår det kulturella haveri som utspelar sig och börjar skratta åt, tror jag, samma sak som jag. Spanjoren skrattar han med, men han skrattar för att han inte förstår vad vi skrattar åt, tror jag.

När vi skärper oss tycks spanjoren övertygad om att det som just varit roligt var att vi inte förstod vad han försökt berätta, vilket på sätt och vis var riktigt. Han tog allt från början. Denna gång förtydligades historien med vilda gester. SLag i luften varvades med orden "bra kille", i min värld mycket roligt hur man än väljer att tolka det.
Vad som hänt i hans värld sedan jag flyttades är fortfarande oklart. Min gissning är att det inte var något bra som har hänt men att det var bra killar inblandade.

/Storebror

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0