Voltan

Pliten med högst rang av fotfolket markeras med en röd kriminalvårdsbricka på bröstet och kallas för larmchef. Hur ordningen går för att avancera till denna position är för mig oklart. Tydligt är dock att de allra flesta plitar är äckel och med den röda brickan på bröstet förvandlas ett vanligt äckel till ett riktigt svin. En kvart efter inlåsning, lagom tills jag halkat ner mellan lakanen, slogs dörren till min cell upp. En kvinnlig plit i trettioårsåldern, hög på den röda brickan beordrade visitation. En andra kvinnlig plit och en tredje manlig undersåte följde den röda brickan och beordrade striptease.
- Man jobbar med det man gillar, sa jag mellan tänderna medan jag klädde av mig.
- Vad är jag misstänkt för som inte kan vänta tills imorgon? frågade jag i nästa mening.
- Vi har rätt att genomföra visitation när vi vill, svarade den röda brickan.
- Det betyder inte att det är okej att härja med oss på kvällarna, svarade jag.
- Vem har fattat beslut om visitation? frågade jag fast jag visste.

Uniformerna började skruva på sig men efter lite stammande tog den röda brickan ansvar för beslutet. Någon rimlig motivation för visitationen presenterades inte. Medan jag fördes till ett besöksrum förklarade jag tydligt att visitationer under kvällstid inte uppskattas, med eller utan rimligt motiv.
- Det är såhär vi jobbar, svarade den kvinnliga pliten utan röd bricka.
- Jag tycker redan mycket illa om er alla. Detta gör inte saken bättre, sa jag och gick in i anvisat besöksrum.

I besöksrummet satt en av mina grannar och väntade. Det är alltid vi två som utsätts för visitationer. Han log uppgivet.
- Det här är bara för att du snart ska till öppen anstalt och för att jag snart är i permissionsgång, suckade han och slutade le.
- Jag vet, fan vad jag hatar dem, svarade jag.
- De skulle ju kunna trakassera pundarna istället för oss. De skulle kunna visitera deras celler och hitta deras jävla knark, men de vill bara åt oss. Jävla f****r, fortsatte min kollega medveten om att han predikade för kören.

Visitationen var över på en timma. Den var utan anmärkning, det vill säga att plitarna inte hittade något som man inte får ha i sin cell fast de så gärna vill det. Jag blir inte ens lite förvånad om de börjar plantera förbjudet innehav hos mig. Jag snarare väntar mig det, men än har det inte hänt.

Det tog mig en timme att sopa igen spåren av plitarnas skändning och bädda om sängen. Jag återtog min position mellan lakanen lagom till the Pacific började på ettan. Amerikanska ynglingar som mördar japanska ynglingar under andra världskriget. Det är besinningslöst hat som skildras. Jag förstår.

/Storebror