Inför kollegium
Jag visste inte vad ett kollegium var innan jag påbörjade min nuvarande närstudie av svensk kriminalvård. Så här två och ett halvt år senare är begreppet fortfarande något oklart, men jag har roligt åt proceduren. Det är som att komma som gäst till någon som spelar Drakar och Demoner med fantastisk inlevelse när man själv inte kan begripa vad som är så roligt. Alla intagna ska ha kollegium var tredje månad. Det har passerat snart fyra sedan mitt senaste så snart är det dags.
Sist det gick av stapeln blev jag imponerad över att min kontaktperson ville gå igenom läget med mig innan kollegiet. Jag tyckte det gav ett engagerat intryck men blev givetvis besviken. Det visade sig att kontaktpersonen bara var ute efter att göra ett gott intryck för egen del. Anstalten tar kollegierna på blodigaste allvar så kontaktpersonens engagemang blir prövat under de minuter mötet pågår.
Denna gång vet jag bättre. Min mapp i kriminalvårdens register är uppdaterad med de senaste månadernas studieresultat via en lärare på anstaltens lärcentrum, totalt 37,5 högskolepoäng sedan november 2010. Min studieplan för sommaren 2011 är uppdaterad den med. Någon diskussion med kontaktpersonen blir det inte. Hans uppgift i kommande skådespel blir att vara tyst. Det kan bli svårt för honom. Kollegiet är en högtidsstund där människor nästan helt utan makt pumpar varandras däck. Syniskt hoppas jag på haveri…
Storebror
