Voltan

En person från frivården var på besök för att etablera en kontakt med mig inför kommande utslussning. Vi sågs i ett av anstaltens besöksrum. Det var trångt. Min kontaktman lutade sig tillbaka i en fåtölj och la benen i kors så att en sko hamnade mitt i mötet. Han tog sig till med en myndig stämma och orerade som om han var väl insatt i rådande situation. Mötets dagordning försökte han styra genom att lägga ord i munnen på mig. Jag var väl förberedd.

Då jag inte hade klart för mig vad för funktion frivården kan tänkas fylla under min utslussning var planen att låta frivårdens representant prata så mycket som möjligt. Kontaktpersonen bet jag av omgående.

– Går allt enligt min verkställighetsplan har jag flyttat till en öppen anstalt om fyra till sex veckor och då har du inget med min utslussning att göra, sa jag till chefen bakom skon.

– Det har du ju rätt i, svarade han.

– Då är det ju bättre att vi ägnar tiden åt att etablera en kontakt mellan dig och mig, sa jag till tjejen från frivården som tycktes hålla med.

Tjejen från frivården såg trevlig ut och gjorde ett möjligen något naivt men intelligent intryck. Medan vi bekantade oss med varandra skruvade kontaktpersonen och hans sko på sig otåligt. Då och då avbröt han vår konversation med konstateranden som var långt bortom bäst före datum. Jag försökte vara tydlig med att han skulle hålla sig utanför konversationen utan att låta allt för irriterad. Om jag lyckades är oklart.

En timma in i mötet var jag övertygad om att tjejen från frivården inte förstod att kontaktpersonen var en pajas eller hur dålig koll anstalten faktiskt har. Inför min utslussning behöver jag ansöka om ändrade villkor. Jag behöver ha ett yttrande skrivet från min kontaktperson. Han har jag inte haft någon kontakt med så hur han ska kunna göra ett adekvat utlåtande om min person är för mig en gåta. Jag hade såklart både förslag och riktlinjer.

– Vad jag hoppas är att ni skriver att ni räknar era fångar minst fem gånger om dagen och att jag varje gång ni kollar ses studera i min cell. Ni kan ju lägga till att jag under perioden oktober till januari vid ett flertal tillfällen rapporterats för misstänkt misskötsamhet men att någon faktisk misskötsamhet aldrig konstaterats och att jag medan anstalten har räknat fångar och skrivit rapporter har vidhållit fokus på mina studier, sa jag till kontaktpersonen som såg lagom road ut. 

– Lite koll har vi faktiskt, protesterade kontaktpersonen.

– Du har ju inte varit här, kontrade jag.

– När jag kom hit för tre månader sedan hade vi ett kollegium där anstalten sa att man skulle göra en utredning om mina specifika behov för utslussning, började jag och foten i rummet ryckte nervöst.

– Sedan dess har du varit sjukskriven, sa jag adresserat till kontaktpersonen.

– Någon utredning har inte blivit gjord, fortsatte jag och tjejen från frivården tittade i sitt block. 

– Faktum är att ingen av anstaltens personal känner mig som något mer än ett nummer, avslutade jag utan att få mothugg.

Vi bytte samtalsämne och kom överens om att jag skulle höra av mig till tjejen på frivården om jag behövde hjälp med något. Hon sa att vi skulle se mycket av varandra både under utslussningen och efter min villkorliga frigivning.

Det blir säkert bra… //

Storebror