Frukost - Nej

Efter 17 timmar utan mat öppnades celldörren. Utanför stod pliten som ordnade mina hygienartiklar för någon vecka sedan och min så kallade kontaktperson.
- Vill du ha kaffe eller te? frågade de i kör.
Min kontaktperson höll fast fyra brödskivor på en tallrik med tummen. Bredvid brödbitarna låg en grotesk smörklick som hade räckt till en hel limpa.

Någon bergochdalbaneliknelse av denna interaktion med uniformerna är inte aktuell. På grund av nuvarande isolering fick jag inte träffa mina föräldrar igår, jag har inte fått ringa, jag vet teoretiskt sett inte varför jag är isolerad och jag är ganska hungrig.

- Jag har inte sett ett beslut på varför jag är isolerad och jag har inte fått någon mat sedan klockan halv fem igår. Jag vill ha in en termos med varmt vatten hit omgående och se för i helvete till att fixa riktig mat. Vatten och bröd är inte ok, började jag i ett tonläge som inte på något vis var vänligt.
Min så kallade kontaktperson stod förstelnad i dörröppningen och stammade något om att isoleringen inte var hans beslut och undrade om jag inte ville ha brödbit (med tumavtryck) och smörberg sålänge.
- Nej tack.

I min värld är personer som verkställer order lika skyldiga till det brott ordern innebär som personen som utfärdat ordern. Lydnad är samma sak som samtycke.
Kontaktpersonen såg förfärad ut. Antagligen tänkte han sig rollen som schyssta pliten som kommer med mat och tycker att det här med isolering är ett galet beslut. Han fick rollen som fega satan som levererade en risig ursäkt till frukost och verkställande isoleringsplit.
- Det är faktiskt inte vi som beslutat om detta, sa pliten, som faktiskt varit vänlig tidigare, ursäktande.
- Men ni verkställer, svarade jag.

Jag fick en termos med varmt vatten. Frukost - nej.
Denna morgon sparkas igång ned snabbkaffe och aggressioner.

/Storebror

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0