Voltan

Två timmar i ett syrefattigt besöksrum och samtal om framtiden har fått hjärnan att krampa.
Jag vrider upp volymen på bilstereon för att dränka motorljudet och eventuella tomhetskänslor.
Mitt huvud dunkar i takt med Pink Floyd's the Wall. Susandes fram på motorvägen brottas jag med tankar om viljan att hjälpa, maktlöshet, frustration och otålighet. Jag vill kunna trolla och jag vill göra det NU.
Tiden kan bli ens värsta ovän, om man är på ständig jakt efter den.
Bestulen på tid, trygghet, respekt, frihet, självständighet och förutsättningar för att få livet att fungera ska Storebror slussas ut i verkligheten igen. Till vad?
"En täckjacka och en spark i häcken".
Jag vill trolla fram en lägenhet, ett jobb, en bil, en garderob och allt det andra som inte går att ta på men som gått förlorat. Jag vill läka såren och trolla fram tillit, hopp, trygghet och förtröstan.
Glömma det som varit och börja om.
Jag känner mig otillräcklig. Jag känner mig bestulen.
Jag svänger in på uppfarten i snömodden och bilstereon och motorn tystnar. Jag ger mig själv en mental knuff och byter läge. Rädsla får bli spänd förväntan. Otålighet och frustration får bli längtan och hopp.
Jag längtar tills min bror får sitt liv tillbaka. Jag ser fram emot varje ögonblick vi får träffas.
Aldrig förlåta. Alltid lojal.

/Lillasyster