Medicinsk rapport - udda vårdinrättning
I korridoren utanför matsalen träffade jag en smått skärrad nyanländ fånge. I samma mening som vi sa hej till varandra berättade han att han led av cancer. Han skulle i och för sig bara sitta inne en månad, egentligen på en öppen anstalt, med det blev bråk om hans medicin. Vad han tog för fick jag inte veta. Jag frågade inte. Cancer låter respektingivande tycker jag. Det tyckte inte personalen på den anstalt som knallade den sjuke hit. Medicinen var flaggad som beroendeframkallande så den fick han inte ta på anstalt. Inget förvånar mig längre. Jag ställde inga följdfrågor.
Med cancerpatientens fyraveckors medicinavbrott färskt i minnet hamnade jag i en konversation med en figur som blivit rikligt med trakasserad för att han inte klarar av att lämna urinprov. Han kan bara inte få det gjort när någon står och tittar. Det finns såklart en hel oändlighet av kreativa lösningar men avsikten är inte enbart att kontrollera vissa förbjudna substanser. Krafterna bakom kriminalvårdens urinprov tycks drivna av förnedring.
Istället för att exempelvis rigga urinprovstoaletten med en kamera så att urinerandet kan granskas med dörren stängd trollade man fram ett piller som slår ut förmågan att kontrollera blåsan. När denna figur ska lämna sina urinprov får han ett piller och ett glas vatten. Sedan får han vänta i en isoleringscell tills vätskan rinner ur honom. Då får han flagga på så att en kriminalvårdare kan komma och titta./Storebror
