Ett slag i luften - brev till myndighet
Gällande Storebror, 000000-0000, idag sittande på Anstalten X.
Jag författar ett brev i frustration och besvikelse men som jag redan i skrivande stund förmodar är lönlöst. Jag har skrivit förut och blivit avfärdad. Trots det faktum är skriva det enda jag kan göra.
Jag är en anhörig. En anhörig till en fånge som sitter i svenskt fängelse. Jag motsätter mig användandet av ord som förskönar som klienter, intagna, vård och utslussningsplaner. Jag motsätter mig myndighetens icke ifågasatta makt och den skyddande sköld man gömmer sig bakom kallad Kriminalvård.
Idag kom besked om avslag på ansökan om förflyttning till öppen anstalt. Till grund för detta beslut låg ”upprepad misskötsamhet”.
Misskötsamheten bestod i att efter varje permission har fången haft låga kreatininvärden (vilket man t ex får om man dricker mycket vatten). Vid första tillfället hölls ett förhör som utövades på, av Storebror upplevt, ett kränkande sätt. I och med det valde han att inte ställa upp på fler förhör. Däremot erbjöd han sig att lämna ett nytt urinprov. Denna procedur har upprepats efter varje permission. Systematiska trakasserier är min tanke.
Slutligen konstaterar Kriminalvården i sin dokumentation att ”misskötsamhet kan ej styrkas”.
Ändå ligger det till grund för att avslå ansökan om förflyttning till öppen anstalt. Var ligger rimligheten i det?
Storebror har under sitt straff (eller verkställighet om man så vill) tagit högskolepoäng motsvarande heltidsstudier. Hans fokus ligger på sina studier och träning. Han såg fram emot att komma till öppen anstalt för att t ex underlätta de fortsatta studierna. Storebror är ingen återfallsförbrytare, han är inte missbrukare, inte våldsam. Däremot är han högst socialt kompetent, intelligent och med stark integritet. Är han farlig?
Det känns så sorgligt att man ur kriminalvårdens maskineri föder bittra samhällshatare men utger sig för det motsatta. De får ingen hjälp. Det visas ingen god vilja. Oavsett vad en fånge sitter inne för kommer de allra flesta komma ut en dag. Ska Kriminalvården vara värd namnet måste drastika förändringar och omprioriteringar ske.
Avslutningsvis önskar jag att man omprövar beslutet gällande förflyttning. Det handlar inte om de kommande 12 månaderna i en persons liv. Det handlar om det Storebror och vi anhöriga får med oss resten av livet. Det handlar om tron på detta samhälle.
Mvh
Lillasyster
Hej!
Jag läser bloggen, och jag läser din berättelse. Du är modig lillasyster. Så stark och medveten i dina ord. Jag hoppas att ni får en fin tid tillsammans när storebror väl kommer ut. Varma hälsningar från mig.
Avslaget är ju ganska lätt att förstå, med anledning av det som placeringsmyndigheten kallar misskötsamhet. Men eftersom du säger att alla misskötsamheter har avskrivits så låter det ju som att de hänvisar till de gånger du vägrat medverka i förhör. Om inte detta har blivit en misskötsamhet så låter det mer som att placeringsenheten har gått på anstaltpersonalens åsikter om dig och hänvisar till misskötsamhet, då något annat inte skulle vara juridiskt korrekt. Att du inte har fogat dig till systemet och dessutom kan konsten att utrycka dig och andra fångars åsikter och rättigheter leder knappast till att du premieras.
Placeringsenheten skulle likaväl kunna avyttras, men det är bekvämt för varje anstalt att kunna hänvisa till någon annan beslutsfattare. Precis som att det är bekvämt för den enskilde vårdaren att hänvisa till ett kollegium, och för kvinspen att kunna hänvisa till regionen. (Tecknade serien "Asterix" har gestaltat denna byråkrati på ett sjukt bra sätt...)
Allt handlar om Paranoia.
En fånge hade gjort ett blogginlägg på Facebook, det var ju uppenbart att en anhörig hade gjort detta åt honom klockan 0730, men nog tusan skulle hela avdelningen storvisiteras. Ingen är så korkad och offrar en mobil för detta. Eftersom ingen mobil hittades så skulle den intagne trakasseras för detta ändå.
Om det är något som hatas utav viss personal så är folk som dig. Det spelar ingen roll ifall du inte pysslar med narkotika eller gömmer mobiler, sådana som du skall tryckas till. Du kommer alltid vara föremål för misstänksamhet och trakasserier, så länge du inte fogar dig och håller käft.
Inom Kriminalvården är det ganska lätt för dessa maktmissbrukare att ta sig fram.
Tack Henrik, dina ord värmer (och jag är inte sarkastisk). Det är med stolthet jag vänder mig mot detta system.
/Storebror
