Oro i leden
Placeringsenhetens avslag på min förflyttning har skapat en hel del oro runt om anstalten. Fångar med dinosaurieskellett av varierande sort i sina garderober vill höra alla detaljer, oroliga för hur deras fall ska bedömas i framtiden. De plitar som stått bakom min ansökan vill inte längre kännas vid den. Att placeringsenhetens bedömning av mig skulle kunna vara felaktig är det ingen som reflekterar över. De ser placeringsenheten göra en bedömning av deras kompetens och tolkar således ett avslag som en tillrättavisning.
Jag menar att ingen plit känner mig nog väl för att göra någon form av bedömning. Trollpackan på placeringsenheten har givetvis aldrig träffat mig. Kanske har hon ringt till anstalten för att höra ett informellt utlåtande. Kanske pratade hon med någon som fått sitt ego tilltufsat för att jag inte låter någon härja med mitt ego.
Storebror
