Äntligen

Äntligen ringde Storebror! Flytten hade gått bra. Kalle Anka-pocket och tre timmar bilfärd efter en månad i isolering. Mottagandet på den nya anstalten hade varit betydligt bättre än på den förra. Knappt jämförbart tyckte han. Redan nu hade han fått alla sina saker.
Jag känner mig lättad och glad. Det ljusnar.
Otåligt väntar jag nu på att telefon- och besökstillstånd ska bli klara. Det ska bli så fint att ses.

/Lillasyster



Bilden kommer från falkoping.net


Tärande tystnad

Ännu inget ankomstsamtal. Frustrerad, maktlös och aningen förbannad. Anstalten kan inget göra. Sekretess. Varför ringer han inte? Var är han? Kanske det inte är någon idé att oroa sig. Vad skulle kunna hända..?

Snälla telefon, ring.

/Lillasyster

Tystnad

Eftersom det nu är tyst förstår jag att Storebror har blivit flyttad. Jag är glad och lättad, men samtidigt orolig och otålig. Har han kommit fram?
Ny anstalt betyder nya ansökningar om telefon- och besökstillstånd. Det kan ta en, två, tre eller kanske fyra veckor. Jag har blivit van att prata med min bror varje dag. Telefonen har varit som en livlina. Det känns så konstigt, tomt och skrämmande när det blir tyst.
Jag hoppas att han är på plats på den nya anstalten och att han får brev och tidningar som jag postade igår. Stora D och Lille Musikanten har knåpat ihop varsitt brev till sin morbror. Vi väntar alla på att få träffas snart, och på att tystnaden ska brytas.

/Lillasyster

Länge nog

Kling, Klang och 38-åringen lyckades placera en stackars sate i bältessäng igår kväll. Vid frukost var 38-åringen upptagen med sekundövervakning så den som nu låg fastspänd hade högst troligt gjort det hela natten.
Jag fick min frukost av två mindre sjuka vakter. De undrade när jag skulle åka härifrån. "Jag har plats på ny anstalt från imorgon så jag hoppas att transporten går då", svarade jag.
"Det gör vi med. Du har varit här länge nog", sa de i kör.
Den 38-årige svinpliten muttrade tjurigt från sin position på en kontorsstol utanför den fastspändes cell. Han tyckte antagligen inte att jag varit här länge nog.

/Storebror

Värsta vaktstyrkan

Frukost serverades av superpliten och hans snoris till side-kick, de två plitar som rapporterat mig för hot och och våld mot tjänsteman för några månader sedan. Sådana rapporter kan senarelägga min villkorliga frigivning. Jag kan inte förstå, än mindre förlåta, att det finns människor som spenderar sina dagar med att skrika på alla omkring sig och som för varje gång någon skriker tillbaka förmår sig att skriva rapporter om hur skrämda de blivit av den hotfulla situation som uppstått. Jag blir blodtörstig.
Dessa två kycklingvarianter av Kling och Klang kom givetvis inte själva. De backades upp av en 38-årig ensamstående med en misstänkt suspekt relation till sin mamma och en tystlåten figur som såg deprimerad ut. De två sistnämnda stod strategiskt utplacerade några steg snett bakom Kling och Klang. Jag är tydligen ett högriskobjekt.
Under frukostproceduren hann 38-åringen snoka igenom min cell och lägga beslag på två par rena strumpor och en handduk. Tillåtet innehav i cellen är enligt lokala ordningsregler är en bok och fem tidningar. Han missade tandborste, tandkräm, lypsyl, hudlotion, tops, kam och hårvax som jag pö om pö smugglat in.
Förmiddagen spenderade Kling, Klang & C:O med att gå mellan cellerna och härja med intagna ackompanjerade av toalettlarmet. Vissa protesterade, andra svarade knappt på tilltal. De som inte svarade med tystnad hotades bland annat med att få sitta av hela sitt straff isolerade.
Jag kör in öronpropparna tills balansen blir lidande och tittar på strecken på min vägg. Två dygn kvar.

/Storebror 

Larm och stöveltramp

Larmet från toaletten har skurit genom väggarna i tiominutersintervaller hela eftermiddagen. Vakterna kan ju knappast ha glömt att de låst in någon på toaletten så min gissning är att de går på kafferast. När de behagar släppa ut den inlåste dröjer det mellan fem och tio minuter innan larmet går igen. Även nästa fånge får vänta. Larm, larm, larm, stöveltramp, skramlande nyklar, tystnad, larm.
Funderar på hur irriterade Guantanamofångarna är på ovästenbaserad tortyr. De kanske tycker det är avkopplande i jämförelse med övrig tortyr.
"Äntligen kedjad i fosterställning med hörlurar och tinnitus-CD"
Jag trycker in öronpropparna så långt jag vågar och höjer TVn för att dränka ljudet. Det fungerar ganska bra. Om tre dygn sitter jag i en minibuss på väg härifrån. Denna anstalt kommer jag inte att sakna.

/Storebror

Tenta

Helgen har omfattats av ymnigt snöfall och tenta. Med utmaningar som Lilla och Stora D och den lille Musikanten (för att inte tala om Långt ifrån lagom på elgitarr) tog jag till flykt in i ett sovrum med min laptop i knät. Det har gått bra. Storebror hade snabbt klarat av frågorna och ett dygn innan deadline var tentan inskickad och klar. Beundransvärt fokus, driv och styrka. Hur många klarar av en sån sak efter nästan en månad i en isoleringscell?
Nästan lika fantastikt är den oanade dragningskraft jag tydligen besatt i det lilla sovrummet... Vid flera tillfällen var hela barnaskaran där inne med mig. Hoppade i sängen, skrattade, visade trolleritrick, tjatade om mackor, dataspel mm. Jag körde ut dem gång på gång. Omväxlande med mutor och hot. Utanför dörren dundrade riff och solon till "Cowboys from hell", "18 and life", "Seek and destroy" and god knows what else. Jag försökte febrilt höra skillnad på 'f' och 's' och 'd' och 't'. Storebror tystnade tålmodigt i andra änden av luren medan jag försökte styra upp läget.
Nu är det bara 3 dagar kvar till flytt. Vi ser fram emot att ses snart. Har inte träffats sedan i november.

/Lillasyster

Badrum

Isolavdelningen har två badrum. Ett litet och ett större med dusch. Både påminner om toaletterna på Nyköpingsbro och för er som inte sett dem är de kort och gott vidriga. Jag låstes in i det större av de två i eftermiddags och fick som vanligt vänta en halvtimma på att bli utsläppt. Vakterna kallar man på med ett larm som man brukar se på handikapptoaletter. Ljudet skär genom cellerna i korridoren ända in i själen. Jag stänger av det efter några sekunder för att inte skrämma liv i den psykotiska som otroligt nog varit tyst i någon timme.
När jag stängt av larmet knackar det i väggen som skiljer de båda badrummen åt. En pratsjuk medfånge frågar vem som är där. Jag ställer mig i duschen, för man hör bäst där inne, och svarar. Vi har pratat genom väggarna förut. Han har varit isolerad i tre veckor. Sitter av fem år för narkotikabrott. Väntar på knall. Har ett år kvar.
Med den vanliga identifieringsprocessen avklarad frågade han mig vad det varit för mat till lunch.
"Fick du ingen mat", frågade jag.
"Jag hungerstrejkar", fick jag till svar.
Att prata med någon man aldrig träffat genom en vägg kräver extrem tydlighet. När jag försöker fråga hur länge han hungerstrejkat svarar han "fem år". Jag får prova några gånger till svaret låter rimligt. "En vecka", godtar jag och frågar om han inte är hungrig.
"Skojar du?", hör jag genom väggen.

/Storebror

Isolavdelningen

Jag ser ingenting men jag hör allt. En gravt psykotisk fånge har ordnat med drama i korridoren de senaste dagarna. Han skriker, gråter, sparkar på celldörren och så fort någon öppnar blir det tumult. Jag hade tur och fick tag i ett par öronproppar ifrån kiosken. En välkommen tystnad infann sig efter två dygn av konstant oväsen.
Plitarna har brottat ner honom några gånger men jag har inte hört något som tytt på onödigt våld. Detta trots att han attackerade personalen med en så kallad "pissanka" i förrgår natt. En pissanka är en flaska som liknar en anka och ja, meningen är att man ska urinera i den.
"Du kan inte mena att du sköter dig när du slänger piss omkring dig", hörde jag matt vakt yttra. Jag väntade mig våld och skrik ute i korridoren men de låste helt enkelt bara in den galne i sörjan.
I morse, på väg mot duschen, upptäckte jag en plit som satt och kikade in i cellen med bältessäng. Jag tog förgivet att de var den galne som "fick vård", men hörde till min förvåning dennes inte helt charmiga stämma ute i korridoren kort efteråt. Undrar vad den fastspände hittat på? Undrar varför den psykotiske inte spänts fast? Undrar vilka sekretessbelagda lögner om mig som motiverar en månad i denna miljö?
Jag har för övrigt tenta i helgen.
Jag och mina öronproppar kommer att klara den bra.

/Storebror

22 dygn i isolering

Säga vad man vill men det är inga korkskallar som hittat på Kriminalvårdens system. Det är ju praktiskt taget omöjligt att ta sig in i och påverka. När Storebror blev isolerad skrev jag ett brev till chefen för anstalten, chefen för Kriminalvården och Justitieombudsmannen. De två sistnämna svarade med tystnad. Chefen för anstalten svarade med ett brev men som mer känns som en påse hundbajs per post. 
Hon inledde med "hänvisning till rådande sekretess kan jag inte kommentera det enskilda fallet", men "vill ändå i allmänna ordalag beskriva ärendegången vid avskildhetsbeslut samt misstänkt misskötsamhet".
Busenkelt och absolut lysande att gömma sig bakom sekretess. Vidare i brevet beskriver hon hur ett ärende som detta hanteras. Det finns lika väl beskrivet på Kriminalvårdens hemsida. Verkligheten ligger väl dold bakom paragrafer, sekretess och ordbajsande.
"Efter att förhör hållits är det kriminalvårdsinspektör som fattar beslut om misskötsanheten är styrkt eller inte och det institut som används vid konstaterad misskötsamhet är varning"... "Kriminalvårdens uppdrag är att verka för en bättre frigivning, med bättre förutsättningar än innan man blev intagen i anstalt"... "Jag vill dock poängtera att sådana beslut alltid fattas på ett rättssäkert sätt och aldrig i syfte att bestraffa en intagen"

Jag blir så matt att jag inte vet vad jag ska säga. Kriminalvårdsinspektören som varit beslutsfattande i Storebrors fall har varit allt annat än objektiv. Men han är säker i sin position. Han kan fatta sitt beslut utan risk för att bli ifrågasatt. Att hans agerande skulle vara rättssäkert och inte en bestraffning är ur mitt perspektiv fullkomligt vansinnigt skitsnack.

Vad det gäller Storebrors förutsättningar för framtiden är jag uppriktigt sagt orolig. Hur påverkar det en människa att bli behandlad på detta sätt?

/Lillasyster

Ett nytt ljus



"Det blir bra"

En ensamstående 38-åring som äter hemma hos mamma misstänkt ofta sträcker på sig som han gjort så många gånger framför spegeln. Magen spänner myndigt under uniformen. Kollegorna som genomgått den 6 månader långa yrkersutbildningen har visat honom "blicken". En fast blick är respektingivande. Aldrig vika undan. Känslan av att vagga fram i korridoren axel mot axel med kungens bästa är berusande. Med tummarna vilande på bältet är det nära till teleskopbatong, bojor och pepparspray. Idag är han wing-man till dörransvarig vakt. Kollegan öppnar, han står två steg snett bakom med vakande blick. Redo.
Klienterna är farliga människor. De måste anses vara beväpnade tills lunchbrickan är ställd i sin vagn. Då andas han ut. Magen sjunker några decimeter. "Det blir bra", säger hanmed så myndig stämma han kan. Berusande.
Varje gång en dörr slår igen bakom en brottsling utförs ett samhällsuppdrag. Han har blivit betydelsefull. En samhällets stöttepelare. Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det. Att det skulle bli något fint av honom var det ingen som kunde tro i unga år när han roade sig med att tortera grannarnas husdjur. Så snart 5 år passerat sedan domen för grov kvinnofridskränkning ska han gå utbildningen.

/Storebror

Placering

Äntligen har besked kommit om placering. Tills flytten om två-tre veckor får Storebror sitta kvar i isoleringen.
Jag skickar några artiklar som ingår i den nuvarande kursen han går. KV har fortfarande inte gett honom kurslitteraturen som vi köpt och som han behöver för att kunna göra tentan som närmar sig. Jag hoppas att han hinner få in den. Resten klarar vi på telefon sen.
Jag känner mig lättad och glad över placeringsbeslutet. Nu blir det bättre.

/Lillasyster

Cellbyte

Cellbyte. Vi skojar om den nya cellen är den tvärs över korridoren med brits och spännband.
Det är väl egentligen inte roligt eftersom den cellen faktiskt existerar.
Storebrors nya cell är lite mindre än den förra men har ett riktigt fönster med galler för. Fortfarande galonmadrass men nu ligger den på en brits. TV! Vi plöjer igenom TV-tablån i telefonen, 1:an, 2:an, 3:an, 4:an, 6:an och TV4+. Vilket lyft..!
Isoleringen har blivit förlängd. 

/Lillasyster

Dygn 12 i isolering

En ny tidning lagd på lådan. Storebror sprider lugn över telefonlinan. Det är tur det. Tänk om han hade varit i upplösningstillstånd. Då hade livet på utsidan varit fruktansvärt.
Jag undrar hur länge till vi måste vänta.

/Lillasyster


9 dygn i isolering

Nedan text är tagen från Kriminalvårdens egen hemsida www.kvv.se

Fara för liv

Kriminalvården har rätt att i vissa fall hålla intagna i fängelse avskilda från övriga intagna, bland annat när det är fara för någons liv eller hälsa eller fara för allvarlig skada på anstaltens egendom.

Avskildhet kan också bli aktuell vid misstanke om att intagen planerar en rymning eller är våldsam.

Statistik från 2004 och 2005 visar att den största andelen avskildheter endast varar under mycket begränsad tid. Cirka 55 procent av placeringarna upphör inom två dygn och inom fyra dygn har 80 procent upphört.

Få långa placeringar

I intervallet 5-15 dygn upphör ytterligare cirka 10 procent. I 99 procent av fallen upphör avskildheterna inom tre månader. Intagna som är avskilda under så långa tider är som regel placerade vid någon av anstalterna Kumla, Hall, Tidaholm eller Norrtälje.

Kriminalvården har just nu brist på platser, vilket kan försvåra ändamålsenlig placering av intagna, men enligt Kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylén är det inte platsbristen som är orsaken till avskildhet under långa tider.

"Extrema undantag"

- När det gäller den här gruppen intagna handlar det inte i första hand om platsbrist, utan om att Kriminalvården måste kunna garantera säkerheten när det föreligger risk för hot och våld mellan intagna.

- De längre avskildhetsplaceringarna är extrema undantag, säger Lars Nylén.

Statistik från 2004 och 2005 visar att den största andelen avskildheter endast varar under mycket begränsad tid. Cirka 55 procent av placeringarna upphör inom två dygn och inom fyra dygn har 80 procent upphört.


Psykisk tortyr

Det bokade besöket blev inställt. Storebror sitter isolerad sedan 8 dagar tillbaka. Sitter och sitter. I cellen finns ingen stol bara en galonmadrass på golvet.
Artikel 5 ur  FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna
"Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning."

http://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_universella_deklaration_om_de_m%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheterna

/Föräldrarna

RSS 2.0