Voltan

Husfågeln Brooks bortgång drabbade en av mina grannar mer än väntat. Han gick med blicken i marken och såg håglös ut i några dagar vilket resulterade i att han hittade husfågel nr 2. Denna döptes kvickt till Bruce. Engagemanget för honom var stort. Bruce fick bo inne hos min granne som för att kunna mata honom regelbundet var fullt upptagen med att leta mask, jaga flugor och fånga spindlar. Bruce såg ut att kunna bli en duvhök om han fick bli stor så grannen antog att han behövde mycket föda.
I morse såg min fågelintresserade granne vissen ut. Han berättade att Bruce dött under natten.
- Jag gick upp klockan fem för att ge honom mat och då var han mycket sliten. Andades knappt. Jag försökte få liv i honom i någon timma men det gick inte, berättade han.
- Jobbigt att alla dina fåglar bara dör, sa jag för att försöka låta förstående.
- Det är slut med husdjuren nu. När de dör, det gör liksom ont här, sa han och pekade på bröstet.
Gissningsvis får inte indiern hjälpa till med denna begravning, sedan han skändade Bruce föregångare Brooks ceremoni.

/Storebror

För några dagar sedan hittades en ensam fågelunge på rastgården. Denna lilla krabat engagerade många här. Snart var den döpt och bosatt i en möblerad skokartong. Namnet togs från filmen "Shawshank Redemption". Där tar en fånge hand om en fågel. Han heter Brooks.
De senaste fyra dagarna alla varit engagerade i att leta mat till Brooks. Om någon hittat något, vad som hittats och i så fall vad det var som hittats och Brooks faktiskt trattat i sig, är oklart. Klart är dock att när locket till skokartongen lyftes denna morgon låg Brooks död.
Ingen verkade hänga läpp över det plötsliga dödsfallet. Två av de mest engagerade fångarna fixade en kista till lille Brooks. Avdelningens indier tog på sig att begrava den döde.
På eftermiddagen hittade en av kistmakarna av en händelse Brooks och kistan i hushållssoporna.
När indiern konfronterades med detta illdåd svarade han:
- In my country every day many people die. Nobody care...

Welcome to the Quick E'Mart
/Storebror

Långt steg åt vänster, snabb rak vänster och rak höger för att höja motståndarens guard, och så gräva in en vänster uppercut under revbenen, mitt i levern, följt av höger low-kick över låret.
- Det är en riktig knock-out-kombination. Sitter den står man bara inte. Kör igen.
En av mina nya grannar har visat sig vara en flitig kampsportare så vi tränar minst två pass i veckan tillsammans. Går vi för hårt åt varandra börjar vaktstyrkan tjuta men Mits-träninig men en och annan träff på kropp i serierna fungerar. Det är ruskigt kul att kunna fightas lite och psyket mår toppen av att släppa ut lite aggressioner.
Plötsligt finner jag en ny mening med att gå til gymet, även om jag alltid sköter just den träningen. Fungerar träningen som nu är jag hungrig som en varg och jag sover som en prins. Den kombinationen har inte direkt någon negativ inverkan på mina studier.
Så enkelt..

/Storebror

Sommarplitarna ställer till viss oreda. Vanligen börjar dagarna med att en plit låser upp dörren, knackar på och säger "God morgon". De inväntar ett svar för att se att fången inte dött under natten. Igår hände nästan exakt samma sak.
Skillnaden var att vikarierande klumpeduns efter att ha låst upp min dör stövlade in och ställde sig vid sängkanten och ropade "God morgon!".
Jag svarade "Vad i helvete!", öppnade mina två blå och anade siluetten av en Karlsson på taket-figur i motljus. Innan jag hunnit säga någon av alla fula saker hjärnan tänkte hade Karlsson stövlat ut.
Denna morgon började likadant. Jag var med förberedd och skulle just till att försöka upplysa pliten om min syn på privatliv när jag hörde "Vi skulle vilja be om ett urinprov om det går bra". Det var ju bra artigt formulerat med tanke på att jag genom att svara Nej på deras begäran skulle straffas på alla tänkbara vis och några därtill, för så länge som möjligt, och lite till.
Jag följde snällt med. Bekymrade mig inte om att klä på mig mer än ett par tofflor. I urinprovsrummet slängde jag mina boxershorts på en stol och vände mig så att plitarna tydligt kunde se mig urinera i anvisad platsmugg. Den av sommarplitarna som stod närmast stirrade ogenerat på min k*k och frågade "Har du sovit gott..?" med ett trevande tonläge som avslöjade att han bara inte visste hur han skulle bete sig i situationen.
Jag svarade ingenting. Lämnade ifrån mig platsmuggen med kiss och tänkte att man jobbar med det man gillar. Klumpeduns. Det är ett ord som passar in och beskriver alla plitar här utom två. Sommarplitarna är som om de härstammade från ätten Klumpeduns...

/Storebror

Jag ligger i cellen och försöker koncentrera mig på en parodiskt Krasiintellektuell bok av Michael Hil kallad Policyprocessen. Öronpropparna stänger ute nästan alla störande ljud från grannarna men jag hör vad jag tror är blodet susa genom öronen. Det låter som i filmen Appocalypse Now när takfläkten tonas över i helikopterljud.
Ovan nämnda bok ska tentas av om bara några dagar. Jag har varit enormt flitig med den men vet egentligen inte om jag är på rätt spår. Den är skriven med ett mer eller mindre obegripligt vetenskapligt språk och jag tycker mig inte hitta någonting i den som faktiskt har relevans. Det kan vara anledningen till att jag lyckas driva iväg till en takfläkt i en film när jag läser den.
Charlie don't surf.
/Storebror

Min pundare till granne kom tillbaka igår kväll. På sjukhuset konstaterades att han hade hjärtfel. Ingen lysande idé att överdosera värktabletter och träna samtidigt då kanske. Det blir intressant att se om han lärt sig något av denna incident.
Konstigt nog har det börja försvinna saker här ungefär samtidigt som denna juvel kom hit. Idag, bara sedan han vaknade ur sin Tradolan-koma, saknas ägg och läsk i kylskåpet. Om detta har det bråkats hela dagen. Pundaren ser mest ynklig ut och tycks inte förstå att alla förstår att han är tjuven. Det är troligen inte bara hjärtat det är fel på.

/Storebror

Det är lyhört och min vägg-i-vägg-granne låter som om han hulkar av gråt. När jag sänker ljudet på min tv hör jag ingenting. Kanske är det i mitt huvud.
Idag mitt på dagen trattade han i sig en överdos Tradolan. Han hämtades med ambulans efter att ha kollapsat i en soffa just utanför plitarnas kontor.
Jag  var där när han segnade ner. Jag frågade honom om han var sjuk.
- Jag är så jävla flöddrig (pundarslang för hög på medicin). Åt lite för många Tradolan, svarade han.
Äcklad gick jag därifrån. Kände raseri över att behöva ha pundare omkring mig med skakade det av mig. Gick till min cell och läste "Confessions of an Economic Hit Man" (J. Perkins 2004).
Tio minuter senare hämtades min flöddrige granne med ambulans.
Det lät onekligen som om han kom tillbaka och GRÄT EN SKVÄTT alldeles nyss. Jag hoppas jag hörde fel. Jag vill inte ha knarkare omkring mig.

/Storebror

Det blev till slut ett kollegium. Min förra kontaktperson var där i rollen som klienthandläggare. Hon liksom min nya kontaktperson hade som väntat ingen aning om vad jag haft för mig de senaste fyra månaderna.
Kriminalvårdsinspektören inledde kollegiet med att säga att det inte hänt något sedan det förra kollegiet. Jag protesterade artigt och berättade om avklarade kurser, 22,5 högskolepoäng, studieplaner och önskemål om utslussning. I kriminalvårdens mapp med mitt namn på står inget positivt. Jag undrade varför de inte skriver att allt jag gör om dagarna är att plugga och träna. Svaret blev att jag själv måste coacha min kontaktperson, vilket är svårt de vederbörande som regel är frånvarande, och att jag måste "ligga på" anstaltens lärocenter om att notera mina framsteg i min mapp (den kallas VSP).
Jag fortsatte dagen med att skriva anvisningar till lärocentret gällande mina studier och mappen VSP. Jag bifogade betygen för de senaste månaderna. Den av lärarna som har hand om mig blev förvånad över den knapphändiga informationen i min mapp.
- Jag skrev om din plan med Mittuniversitetet och Södertörn där för bara någon veckan sedan. Men det kan någon ha lyckats radera...
- Skulle inte förvåna mig...
- Vem är din kontaktperson?
- Ja du, träffade min fjärde i raden igår. Kommer inte ihåg vad hon heter men jag kallar henne för en-och-tjugotvå för det är så lång hon är ungefär.
När jag sagt detta kom jag på att personen jag pratade med, liksom min kontaktperson, såg ut att vara just över en och tjugo. Knas...
- Alltså något längre än dig.
Fan jag är ju som Alley McBeal med en släng av tourettes.
Asgarvade.
- Jag menade inget illa alltså...
- HA HA tack det är lugt. Hon heter [namngiven].
Får se hur det går med min VSP.
Imorgon står det: "Det sägs att han studerar men han driver med kontaktpersoner..."

/Storebror

Alla grannar som haft huvudroller i min värld under våren är sedan förra veckan borta. Det tycks vara bra personer som tagit deras platser och lugnet börjar åter igen infinna sig. Ändå är det tydligt att något har hänt som har ändrat allt.
Kvarvarande birollsinnehavare har under förförra veckans turbulens visat upp ynkliga personlighetsdrag och jag har en känsla av att de vet om detta. Den sociala ordningen återställs genom klumpigt trevande. Jag vet att jag är tvungen att stå ut med personer som jag föraktar och ignorerar därför det faktum att de agerat fegt och felaktigt. De ser på mig med avvaktande blickar. Jag ser på dem som blomkrukor av plast.
Bland birollsinnehavarna finns en som inte gjort bort sig. När stämningen var som mest spänd var det tydligt att han for riktigt illa. Än dock stod han kvar vid min sida och på den sidan var det bra ensamt. Denna någon är den enda av den gamla uppsättningen som jag kan lita på. Jag är glad att han är kvar här. Jag har genom hela voltan haft i alla fall en bra person omkring mig. Nu har jag en plus en prospect.
Sjuk tur.

/Storebror