ABCD, pamfletter och paragrafer
ABCD som har en rejäl diagnos innehållande både ADHD och Aspberger behöver fasta rutiner och förutsägbara regler med konsekvenser som står i rimlig proportion till eventuella regelbrott. Verkligheten rimmar i vanlig ordning illa med kriminalvården offentliga syften, mål, lagar, och paragrafer.
Personalen har härjat med och trakasserat ABCD sedan jag kom till anstalten för cirka fem månader sedan. Min gissning är att detta pågått betydligt längre än så. Trots att ABCD är häftig i humöret och ohjälpligt impulsiv har plitarna inte lyckats tvinga fram någon nämnvärd misskötsamhet. Det senaste i raden av försök var i samband med ett urinprov. Verkligheten räckte inte riktigt till en rapport om misskötsamhet med efterföljande varning så ledningen ordnade med en efterkonstruktion. Originalrapporten, skriven an en mycket förvirrad plit med märkbara alkoholproblem, kompletterades med en falsifierad rapport skriven av en annan mycket förvirrad plit med märkbara alkholproblem. ABCD lyckas inte hävda sin rätt när plitarna gaddar ihop sig.
Straffet för den påhittade urinprovsvägran blev omedelbar förflyttning från långtidsavdelningen, där ABCD är socialt etablerad och trygg, till en vanlig avdelning där intagna kommer och går som på löpande band. Ingen ideal situation för en bokstavsdrabbad. Dessutom drogs alla permissioner in i minst sex månader. Om det står i proportion till lite ovårdat språk och yvigt rörelsemönster kan man ju fråga sig.
Som jag ser på rätt och fel och hur man behandlar människor står inte denna anstalts personal nämnvärt högt i kurs. Pamfletter och paragrafer betyder ingenting.
/Storebror
Thug life
- God morgon. Läget? frågade jag.
- Det är bra. Thug life lixom, svarade han och gjorde ett ironiskt gängtecken med fingrarna.
- Visst, thug life, fyllde en tredje i.
- Vaknade i morse och kände mig sådär coolt kriminell, fortsatte den första.
- Så jävla äkta. Funderar allvarligt på att tatuera det på magen, sa den tredje.
- Alla borde ha "Thug Life" gaddat på magen, sa jag som mitt hej då.
Den sarkastiska gangstercharaden fortsatte. Jag gick.
/Storebror
Oro i leden
Placeringsenhetens avslag på min förflyttning har skapat en hel del oro runt om anstalten. Fångar med dinosaurieskellett av varierande sort i sina garderober vill höra alla detaljer, oroliga för hur deras fall ska bedömas i framtiden. De plitar som stått bakom min ansökan vill inte längre kännas vid den. Att placeringsenhetens bedömning av mig skulle kunna vara felaktig är det ingen som reflekterar över. De ser placeringsenheten göra en bedömning av deras kompetens och tolkar således ett avslag som en tillrättavisning.
Jag menar att ingen plit känner mig nog väl för att göra någon form av bedömning. Trollpackan på placeringsenheten har givetvis aldrig träffat mig. Kanske har hon ringt till anstalten för att höra ett informellt utlåtande. Kanske pratade hon med någon som fått sitt ego tilltufsat för att jag inte låter någon härja med mitt ego.
Storebror
Ett slag i luften - brev till myndighet
Gällande Storebror, 000000-0000, idag sittande på Anstalten X.
Jag författar ett brev i frustration och besvikelse men som jag redan i skrivande stund förmodar är lönlöst. Jag har skrivit förut och blivit avfärdad. Trots det faktum är skriva det enda jag kan göra.
Jag är en anhörig. En anhörig till en fånge som sitter i svenskt fängelse. Jag motsätter mig användandet av ord som förskönar som klienter, intagna, vård och utslussningsplaner. Jag motsätter mig myndighetens icke ifågasatta makt och den skyddande sköld man gömmer sig bakom kallad Kriminalvård.
Idag kom besked om avslag på ansökan om förflyttning till öppen anstalt. Till grund för detta beslut låg ”upprepad misskötsamhet”.
Misskötsamheten bestod i att efter varje permission har fången haft låga kreatininvärden (vilket man t ex får om man dricker mycket vatten). Vid första tillfället hölls ett förhör som utövades på, av Storebror upplevt, ett kränkande sätt. I och med det valde han att inte ställa upp på fler förhör. Däremot erbjöd han sig att lämna ett nytt urinprov. Denna procedur har upprepats efter varje permission. Systematiska trakasserier är min tanke.
Slutligen konstaterar Kriminalvården i sin dokumentation att ”misskötsamhet kan ej styrkas”.
Ändå ligger det till grund för att avslå ansökan om förflyttning till öppen anstalt. Var ligger rimligheten i det?
Storebror har under sitt straff (eller verkställighet om man så vill) tagit högskolepoäng motsvarande heltidsstudier. Hans fokus ligger på sina studier och träning. Han såg fram emot att komma till öppen anstalt för att t ex underlätta de fortsatta studierna. Storebror är ingen återfallsförbrytare, han är inte missbrukare, inte våldsam. Däremot är han högst socialt kompetent, intelligent och med stark integritet. Är han farlig?
Det känns så sorgligt att man ur kriminalvårdens maskineri föder bittra samhällshatare men utger sig för det motsatta. De får ingen hjälp. Det visas ingen god vilja. Oavsett vad en fånge sitter inne för kommer de allra flesta komma ut en dag. Ska Kriminalvården vara värd namnet måste drastika förändringar och omprioriteringar ske.
Avslutningsvis önskar jag att man omprövar beslutet gällande förflyttning. Det handlar inte om de kommande 12 månaderna i en persons liv. Det handlar om det Storebror och vi anhöriga får med oss resten av livet. Det handlar om tron på detta samhälle.
Mvh
Lillasyster
Avslag
Saken
Anstaltsplacering; anstaltens ansökan
Beslut
Ansökan avslås
Placeringsenheten gör följande bedömning:
Storebror har under verkställigheten rapporterats vid upprepade tillfällen för misskötsamhet där han vägrat att delta i kommande förhör. Med anledning av detta finner placeringsenheten att det föreligger säkerhetsmässiga skäl för fortsatt placering i sluten anstalt. Mot bakgrund av ovanstående avslås anstaltens ansökan om förflyttning av Storebror till öppen anstalt, då det bedöms kvarstå ett behov av kontroll. Anstalten ******** bedöms fortsatt utgöra lämplig placering.
Namn på Tjänsteman
2011-03-11 Anstalten
Till: Placeringsenheten
Överklagan gällande beslut 00-2011-000000
Jag har med stöd av anstalten ******** ansökt om min förflyttning till den öppna anstalten *******. I beslutet med diarier nummer: 00-2011-000000 avslår Placeringsenheten min ansökan med motiveringen att jag vid upprepade tillfällen rapporterats för misskötsamhet och att jag vägrat delta i efterföljande förhör. Detta är en mycket orättvis bedömning av mitt uppförande under min tid på anstalten. Jag studerar mycket målmedvetet och har sedan jag kom till anstalten ******** för fyra månader sedan tagit 37,5 högskolepoäng. Detta motsvarar något mer än heltidsstudier.
Jag uppför mig föredömligt mot alla i min omgivning och lämnar urinprov när helst anstalten ber mig. Proven är alltid negativa. Då jag tränar mycket och har en förhållandevis hög ämnesomsättning händer det att mitt kreatininvärde är något lågt, speciellt sent på dagarna då jag hunnit urinera flera gånger. Vidare kan jag inte svara på varför mina värden är som de är och har därför valt att inte försöka. Någon misskötsamhet har aldrig styrkts och varje gång personalen har velat förhöra mig angående detta har jag erbjudit ett nytt urinprov.
Placeringsenheten stödjer sitt beslut på 7 § KvaL i vilken det framgår att en intagen bör placeras i en öppen anstalt om inte placering i sluten anstalt är nödvändig av säkerhets- eller behandlingsskäl.
Jag menar att det inte finns varken säkerhets- eller behandlingsskäl att ha mig placerad vid sluten anstalt.
Vidare hänvisar Placeringsenheten till 7 a § i vilken det framgår att vid fördelning av intagna mellan anstalter av samma slag ska den intagne med behov av utbildning eller behandling som anordnas vid viss anstalt, om lämpligt, placeras i denna.
Jag ber Placeringsenheten beakta att den röda tråden i min verkställighetsplan är mina studier. I min verkställighetsplan står att jag ska flyttas till en öppen anstalt efter min första övernattningspermission. Då mina studier bedrivs i nära anslutning till anstalten ******* bör jag flyttas dit.
Med denna skrivelse ber jag Placeringsenheten att ompröva beslutet om min förflyttning så att jag så snart som tänkbart möjligt ges en plats på anstalten *******.
Med vänliga hälsningar //Storebror, 000000-0000 // Bostadsadress , 000 00 Ort
1 år kvar
Isolerad bakom brandvägg
Jag isoleras från universitetet med en brandvägg. Den är omöjlig att riva. En figur hjälper mig runt vissa tekniska hinder men är så förblindad av underliga regler att agerandet när som helst kan vända. Denna figur är som de flesta här hierarkiskt kuvad in absurdum. Av rädsla för hur mindre vänligt sinnad personal kan tolka regelverket trampar de som faktiskt försöker hjälpa mest vatten. Jag förväntas begå brott vid minsta kontakt med omvärlden så mitt i en kamp mot ovan nämnda brandvägg förbjuds jag att delta i seminariediskussioner på skolans nätforum. Personen bakom detta senaste i raden av förbud lugnade sig i alla fall tillfälligt när jag frågade vederbörande om den inte ansåg att jag hade nog med hinder mellan mig och universitetet.
Det irriterar mig att jag förväntas begå brott så snart jag kommer i närheten av en dator.
Jag borde få en filkand i tålamod…
Storebror
Dålig stämning
Dagen efter den nattliga visitationen var humöret inte på topp. Mitt hat mot kriminalvårdspersonal är sjukligt. Jag kan kontrollera mitt agerande men det är plågsamt.
Det sitter ett femtiotal fångar här. Tre av oss hade nattligt besök igår. Samma tre som brukar utsättas för trakasserier i stil med spontana visitationer. Inte för att personalen väntar sig att hitta något, typ knark, vapen eller mobiltelefoner. De hoppas att hitta något. Men det finns inget att hitta. Knark finns bland narkomanerna. Vapen hoppas jag verkligen att ingen har och mobiltelefoner… ingen kommentar. Alla var på uselt humör. Listigt nog höll sig personalen borta från oss merparten av dagen.
På kvällen stökade jag i köket när en av plitarna som var med under gårdagen kom in. Han hjälpte ABCD att ordna helgens bingovinster och dröjde sig kvar för att nå någon typ av försoning med mig. Jag kan knappt vara i samma rum som någon uniformerad person speciellt någon som alldeles nyligen trakasserat mig. Denna bingoengagerade uniform kände den något spända stämningen men förstod antagligen inte vidden av min irritation, eller den egentliga anledningen.
- Är du fortfarande sur? frågade han.
- Det är ingen ide att du försöker be om ursäkt på något sätt. Håll dig bara borta från mig, svarade jag.
- Men jag…
- Det finns inget du kan säga. Bara lämna mig ifred, avbröt jag.
ABCD såg ut som ett frågetecken. Jag var irriterad på honom för att han uppehöll personal i vårt kök. Jag förklarade att bingopliten var med vid gårdagens visitation och att plitar som roar sig med Gestapo-lekar ska inte kunna vänta sig att allt blir hej och tjena så fort Gestapo-leken är över. ABCD plockade upp en tråd i mitt resonemang och drog igång en klagoramsa.
Jag drog mig undan. Dålig stämning…
Storebror
Känd från TV
En mindre socialt begåvad figur med knappt två veckor att avtjäna anlände för några dagar sedan. Han presenterade sig som ”känd från tv” och var inte direkt ödmjuk. Djungeltrumman gick varm den knappa eftermiddag han var kvar på anstalten. Efter att ha presenterat sig för de som var synliga i gemensamma utrymmen på anstalten drog sig Känd från tv tillbaka till sin avdelning. Han lutade sig tillbaka i avdelningens soffa och placerade sina bara fötter på tillhörande soffbord. En medfånge som just skulle äta vid nämnda bord tittade häpet på Känd från tv.
- Ta ner fötterna från bordet, säger myten att han sa.
- Vem fan är du, säger myten att Känd från tv svarade.
Mer än ett par fötter på bordet krävs inte för att det ska bli drabbning när fängelsetrötta fångar är inblandade. ”Vem fan är du” besvarades med en skur av knytnävar. När Känd från tv tog till flykten skrikandes efter hjälp från personalen blev medfången än mer irriterad och slog en kastrull i knoppen på honom.
Känd från tv hade tur. Misshandeln upphörde i och med att kastrullen gav vika och det fanns personal i närheten. Jag vet inte hur plitarna resonerade, men gissningsvis ansåg de att den ena med all önskvärd tydlighet visat att denne inte klarar av att vistas bland folk, och att den andre med all önskvärd tydlighet visat att denne inte heller klarar av att vistas bland folk, så båda skickades på isolering.
Vi som är kvar tackar för uppvisningen.
Storebror
Upplösning på frisörtraumat
Lillasyster hittade en anständig frisör. Salongen som svarade bäst på sökorden: ”frisör + kvinnlig + nordeuropé + centrala Stockholm” var Toni&Guy vid Slussen. Det var inget massagemonster som mötte mig där utan en helt vanlig tjej. Inga doftljus, inga rökelser, ingen avslappnande musik och ingen j***a hårbottensmassage. Där med drabbades jag inte av några tourettesliknande tvångstankar. Testar av min sliskiga fängelsefrilla föll odramatiskt till marken. Snart liknade jag en välartad tysk gosse snarare än ett slask från kåken. Det var som att se en gammal bekant träda fram i spegeln. På golvet låg en ruskig bild av tid som passerat. Vatten under bron.
/Storebror
