Voltan

Äntligen ett nytt telefonkort och några frimärken. Man har packat ihop Storebrors saker i sopsäckar. Han kommer att flyttas men vet inte när eller vart. Jag hoppas på det bästa men förväntar mig det värsta. Börjar bli van vid det.
Vi pratar och konstaterar att det bara kan bli bättre nu.
Jag har skickat in lite tidningar. Café, King och två skvallerblaskor. Världens lyft tycker Storebror. Jag fixa några till idag.

/Lillasyster

Dygn 4 i isolering. Jag väntar på att telefonen ska ringa. En oerhörd lättnad infinner sig när jag äntligen hör Storebrors röst i andra änden. Det ekar i rummet där han befinner sig. Som tur är har han memorerat numret på senaste telefonkortet så han kan ringa. Markeringarna tickar iväg. Något nytt telefonkort är inte att förvänta. Snart blir det tyst. Vi hoppas att kunna höras imorgon också. "Bli inte rädd om det tystnar" säger han. Jag är ändå rädd.

I de mest ofattbara motgångar finns det ändå en kraft som gror av styrka, mod och viljan att fortsätta kämpa.
Denna asfaltsblomma är till Storebror.

/Lillasyster

 

 

 

 

 

 

Bilden har jag lånat lite från http://wodinaz.motpol.nu/

100-gubben hade rätt. Storebror är Kriminalvårdsinspektörens alltför stora finne i baken, eller nagel i ögat om man så vill, och sitter isolerad sedan igår.
Situationen med Caveman är sedan en tid tillbaka en tickande bomb. Storebror har försökt att framföra detta till personalen vid flertalet tillfällen då han känner ett visst ansvar som Förtroenderådsordförande. Kriminalvårdsinspektören tröttnade väl på att en fånge skulle tala om för honom hur han skulle sköta sitt jobb.
Istället för att agera för att förbättra situationen i gruppen valde Kvinspen att isolera Storebror för "hot och våld mot annan intagen". Han vände helt enkelt Storebrors goda avsikter till något helt tvärtom.
Intelligens, medmänsklighet och social kompetens är inget som uppmuntras utan tvärtom aktivt motarbetas. Storebror är ingen medmänniska utan en skurk utan värde och rättigheter som ska hålla käften genom att kränkas och tryckas ner.

Vad som väntar nu är okänt. Kanske blir han knallad. Kanske inte.
Han sitter i en tom cell utan fönster på en galonmadrass. Kanske i 3 dagar. Kanske i 3 veckor.

Med stort förakt och misstro vill jag återigen citera Kriminalvårdens egen regelbok:

4 § KvaL (1974:203) "Kriminalvården i anstalt ska utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas." ... "Verksamheten bör från början inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten."

Usch.

/Lillasyster 

I morse prövade personalen en bestraffningsmetod utöver det vanliga. När Bollkonstnären och Lettländarna i vanlig ordning vägrade att gå till verkstaden stängdes båda våra kök. När jag kom in till Kriminalvårdsinspektören för förhandling var han redan arg så han skakade. Upprörd och högljudd gapade han om att jag inte förstod allt som hände här. Jag höll med. När alla skrikit klart förklarade jag att hela avdelningen tror att de blivit utan frukost för att tre personer arbetsvägrar. Att detta skulle vara fallet förnekades bestämt.
Jag misstänker att de inte ville bekräfta att det var kollektiv bestraffning det handlade om. Istället skyllde de på "rondering". Det betyder att det råder personalbrist och de få som jobbar cirkulerar på två våningsplan. Under rondering ska kök och gym stängas.
Samma sekund som jag började prata om personer med ADHD och att bryta rutiner utan rimlig förklaring reste sig Kriminalvårdsinspektören och gick. Meningsfullt möte. När jag kom tillbaka till avdelningen var köket öppnat. God morgon,

/Storebror

1. Bakning sker endast under lördag-söndag. Övrig bakning sker endast under bak-/matlagningskurser som anordnas av Kriminalvårdspersonal. Rimlighetsbedömning av önskemål görs och ingredienserna hämtas i mån av tid av personal under helgen.
2. Skriv på anhållan/hemställan vad ni vill baka.
3. Skriv fullständigt de ingredienser som ni behöver på samma anhållan/hemställan. Det är viktigt att ni skriver vilken mängd av ingredienserna ni behöver.
4. Samtliga personer som ska vara med och baka signerar anhållan/hemställan.
5. Anhållan/hemställan ska vara inlämnad till personal senast kl 19:30 på torsdagen samma vecka ni skall baka.
6. Bakning skall skötas ordentligt och köket skall iordningställas i det skick det var innan påbörjad bakning. Missköts detta kommer bakning ej att tillåtas förrän längre tid framöver.
7. Detta är en förmån för avdelningen som kan dras in vid misskötsamhet.

Med vänliga hälsningar
Personalen

Detta var inte mycket till vänlig hälsning.
Av punktlistan kan man konstatera att bakning inte ses som någonting positivt av personalstyrkan. Informationen bakom denna lapp var: för att baka under helgen beställ ingredienser senast torsdag. Att skriva "hämtas i mån av tid" är att skriva att de intagna står allra längst ner på personalens prioriteringslista. Det är information som inte behöver onödigt ljus om man vill bygga upp ett förtroende.
"Rimlighetsbedömning" antyder att de intagna högst troligt skulle komma med en orimlig beställning. Det är ett provocerande språkbruk. Jag föreslår att man erbjuder sig att hjälpa till att räkna ut hur mycket ingredienser som behövs av ett visst recept till det antal personer vi är.
Vi har kommit överens om att vi har rätt att baka. Då stämmer det inte att "bakning är en förmån för avdelningen". Samma gäller punkt 6. Det är klart att köket ska vara fint efter bakningen. Många av oss har inte vana i köket och om det är lite stökigt kan personalen vänligt visa och hjälpa. Så etableras en god kommunikation. Hot och tillrättavisningar uppfattas endast som provocerande. För att utveckla en positiv kommunikation föreslår jag ett annat språkbruk.


Bakning

Det finns möjlighet att baka under helgerna. Lämna en lapp med beställning av ingredienser till personalen senast halv åtta på torsdagen. Beställningen ska vara detaljerad. Behöver ni hjälp att räkna ut åtgång utifrån recept eller har andra frågor hjälper vi gärna till. Bak- och matlagningskurserna fortsätter som vanligt. Skötsamhet uppmuntras.

Med vänliga hälsningar
Storebror

Bollkonstnären stod på tå utanför min cell 08:30. "Är du vaken, enna?"
"Mm hjärtat slår"
"Kan vi skriva?"
Sedan jag "Kvinsptränade" Bollkonstnären med meningen "i måste upprätta en verställighetsplan som uppmuntrar till god skötsamhet" har han fått beviljade permissioner och inplanerad vårdvistelse. Nu vill han flytta till en anstalt närmare familjen. Jag blir glad av allt som fungerar och hjälper honom gärna. Vi skriver en vacker saga om strävan mot förändring, återanpassning och framtidstro hänvisat till relevanta paragrafer. Skrivaren rånas på pappret och får tag i klienthandläggaren på imponerande kort tid. Hon skruvar på sig, ringlar undan, lämnar kroppen med själen. Han ger sig inte och hon lovar efter mångt om mycket att stödja förflyttníngen om placeringsenheten frågar. Det betyder ingenting.
100-gubben kommer till mig och skrattar. "Så hjälpsam som du är kommer de att knalla dig mycket snart. Håll i humöret så de inte får en anledning att straffa dig".
"Jag vet, men hoppas liksom. Det vore verkligen en ära att knallas för hjälpsamhet".
Nästa klient är boxaren. Han har undvikit mig länge för att hans landsman Caveman har fyllt hans huvud med skit. Boxaren har extremt jobbiga familjära omständigheter så jag hjälpte även honom med en ansökan om förflyttning. Det blev en djupt tragisk A4, även denna full av hänvisningar till paragrafer. Boxaren blev mycket glad.
I skolan fortsatte konsultandet. En äldre arabisk man som går SFI har ordnat en insamling till behövande på Haiti. Djupt imponerad över hans initiativ engagerade jag mig givetvis. Alla fångar ska skänka pengar via sina kioskkort. Avdelningen trodde att jag fått en stroke när jag satte upp lappen på anslagstavlan. Skänka godispengar till bättre behövande...

/Storebror

Jag får en lektion om rysk maffiakultur i gymet. Lettländarna har fått några CD-skivor med ett ryskt band med busar som sjunger fängelsehistorier. Båda är på strålande humör och översätter texterna till engelska uppspelta som få. "You have to know the codes to understand the lyrics". "There is a bit of a language problem too nipju mai peruski (jag pratar inte ryska) you know". "I will translate".
Koderna de pratar om är ryska maffians alla symboliska tatueringar. Stjärnor på knäna betyder till exempel att man man är hedersamt obeveklig. Om jag förstod rätt får äldre maffia-figurer en katt på armen. Den är hög statis och i fängelsen behandlas juveler med en katt på armen med stor respekt. Katten betyder att man har stulit reglerna och kan bestämma vad som gäller. Lettländarna tycks kunna låtarna utantill. Byter skiva. Hoppar runt. Balalajka, dragspel och elpiano. Jag tänker på filmen "Svart katt, vit katt". Garvar med mina lyckliga lettländare. De pratar i munnen på varandra och gestikulerar som Piff och Puff på julafton. "I can't translate: cupola, you know what cupola is?". Jag tänker på kupol. Ritar en variant av en rysk sådan i luften och får jubel tillbaka. Antar att det var rätt. "Every time you go to prison you get a cupola tattoo". Det finns troligen olika kupoler med varierande betydelse men i stort; en kupol - en volta. De sjunger: "Na spinje, cupola" och översätter: "On my back, cupola tattoo" . Fortsättingen av låten kan jag inte förstå men efter livligt gestikulerande gissar jag att fortsättningen lyder: i mitt hjärta ett stort hål". Jag blir eld och lågor och försöker förklara att detta fungerar även på svenska. "På min rygg, en kupol, i mitt hjärta, ett stort hål". De tittar på mig och asgarvar. Förstod troligen inte alls vad jag försökte säga. Avslutar träningen med 20 min på löpbandet till balalajka och dragspel. Lettländarna stod bredvid och översatte.

/Storebror 

Min ansökan om förflyttning har avslagits igen. Som vanligt när jag har med myndigheter att göra rapar de ur sig paragraftext som talar för min sak men beslutar helt ologiskt emot. Det kan vara Kriminalvårdens omtalade uttröttningsmetod som jag får min beskärda del av. Personerna bakom alla negativa beslut måste, vilken anledningen än må vara, använda imponerande kreativitet för att tolka paragraferna mot mina intressen.

4 § KvaL (1974:203) "Kriminalvården i anstalt ska utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas." ... "Verksamheten bör från början inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utaför anstalten."

Skadliga följder av frihetsberövandet tolkas som eventuella möjligheter att hålla liv i sociala kontakter. Således görs all sådan verksamhet närmast omöjlig. Intagna placeras så långt ifrån familj och vänner som det ät möjligt. Rigorösa säkerhetskontroller på anhöriga får vilken ängel som helst att framstå som Spökplumpen. Anpassning i samhället likställs med arbetsplikt vilket betyder skruvsortering på oregelbunden deltid. Som intagen ska man lära sig att ha fel även om man har rätt. Som Al Pacino säger i filmen "Scarface": "I speak the truth, even when I lie". Fast tvärtom. Jag kan inte erinra mig någon enda positiv kontakt med den svenska statsapparaten. Negativa kontakter har jag en fantastisk massa färska i minnet. Vården tar.

/Storebror

Senaste tidens händelser har fått mig att fundera mycket på rätt och fel, vänskap, självkänsla och mycket annat. Mitt uppe i matlagingen ploppade ett ord upp i mitt huvud: Civilkurage
Jag hittade en text om just detta som jag tycker var bra och tänkvärd.

http://hem.passagen.se/elib/Civilkurage.html

Att försvara sig mot angrepp är civilkurage.
Att i en konflikt ringa polisen som hämnd är den totala motsatsen till civilkurage i mina ögon.

"Den som försvarar sig blir inte nedtrampad"

/Lillasyster

Stora D växer upp. Hon läser bra och snappar upp allt. Igår ringde hon mig när jag satt på jobbet: "Åh mamma, det är helt fantastiskt! Du har fått ett brev där det står att om du har en tjej som älskar hästar så får du gå med i deras klubb. Är det inte fantastiskt!?"
"Men vännen, det är reklam", svarar jag.
"Nej, det är ett brev", menar Stora D. "Och jag fick ett suddgummi och en affisch!"

Idag ringde hon mig på väg hem från skolan: "Vet du, jag har fått ett SMS. Jag kan få internet i mobilen! Det kostar bara 59 kr i månaden."
"Det är inte aktuellt", svarar jag, "det är bara reklam". "Nej, det är ett SMS. Jag skulle vilja ha internet i min mobil".

Hon är nu ett hungrigt, mottagligt, naivt offer för kommerciell hjärntvätt. Hon slukar reklamen med hull och hår, och tycker att vi erbjuds fantastiska saker. Hon förvånas över mina ointresserade avfärdningar och förstår inte min skepticism. Jag bävar en aning för dagen då Stora D har ett kreditkort och en fyrsiffrig kod. Men förhoppningsvis har hon hunnit lära sig ett och annat innan dess.

/Lillasyster

Jag funderar på vad som skulle krävas för att  jag skulle ange en person. Att bussa polisen på någon. Att "gola ner". En hel del kommer jag ganska snabbt fram till. Vidare går min fundering vad som skulle krävas för att jag skulle ange en vän eller någon jag känner. Min slutsats blir kort och gott att anmäla någon för polisen är så ynkligt att det inte liknar någonting.

Jag uppmuntrar inte till våld. Men våld talar trots allt sitt tydliga språk. Jag anser att våld kan vara berättigat om det provoceras fram eller om inget annat fungerar. Om det inte går att resonera eller om nöden kräver det.

Är det misshandel att ge en annan vuxen människa en lavett som är aggressiv, provocerande, oförskämd, hotfull och oresonlig?
Ska denna psykotiska, instabila individ kunna luta sig mot samhällets lagar och förordningar mot misshandel och komma undan med sitt eget oacceptabla beteende?
Om samhället stället sig på dennes sida blir jag besviken, men inte förvånad.
Jag är återigen ute i dimman och famlar. Jag tror inte på vårt rättsystem. En klok vän sa till mig:"It's just business". Och fy fan va rätt hon har. Jag återkommer igen till min syndabock. Polisen får väl en stjärna på whiteboard-tavlan på stationen för antalet gripanden, åklagaren för antalet fällande domar osv. Jag känner mig som en bricka i ett spel. Ett spel där man leker med folks liv och där man uppmuntrar till ynklighet och ryggradslöshet. En polis är bara en människa med uniform som försökt ta tyglarna till makt i samma spel. De tar sig rätten att döma människor och behandla dem efter eget tycke och smak. En ventil för att lagligen ge människor skit. I sin yrkesroll är de tillåtna att kasta stenen oberoende av sin egen synd.
Min snutnoja håller på att kulminera.

Om man får en lavett kanske man ska ta sig en minut eller två att fundera på varför man fick den. Innan man ringer polisen. Oförskämdhet kanske inte är olagligt (även om man kan anmäla både förolämpning, ärekränkning och hot). Men va tusan. Ska jag ringa polisen för att jag blivit oförskämt bemött, blivit kallad dumma saker och ombedd att dra åt helvete? Nä, så ynklig är jag inte. Men att vederbörande som uttalat oförskämdheterna kan få käka handflata tycker jag är fullt berättigat. Att säga att den som blir angiven "får skylla sig själv" smakar illa i munnen om inte angivaren själv står utan synd.

/Lillasyster

Efter närmare 3 år som inlåst släpptes Kniven ut på sin första obevakade permission. Han kom givetvis inte tillbaka.
Grova brottslingar får vänta extra länge på permission. Själva menar de ofta att det bara ökar risken för rymning. Kriminalvården vill inte se att fler permissioner i ett tidigt skede av straffet skulle ha en lugnande effekt.
Jag menar att man blivit allvarligt störd om man inte sticker efter 3 år på en sluten anstalt när tillfälle ges.
Hoppas planen håller, polarn.
Klar som vatten, kall som is och hal som en ål.

/Storebror

Det vankas permissionskollegium för Bollkonstnären. Han har suttit inne i ett år utan att ha fått någon tidsplan för utslussningsåtgärder. Varje gång han ber om en morot svarar Kriminalvården med piska.
Jag ägnade en timme av eftermiddagen åt honom. Jag berättade om verkställighetsplaner och paragrafer som säger att alla intagna ska förberedas för ett liv utanför anstalten redan i början av strafftiden. Han visste ingenting.
Vi skrev en lapp. Det stod: "Vi måste upprätta en verkställighetsplan som uppmuntrar till gott uppförande". Han memorerade meningen och gick in till Kriminalvårdsinspektören. När han kom ut var han eld och lågor. "Du måste lära mig fler sådana meningar så att plitarna tror att jag kan paragraferna, enna. Kvinspen tappade hakan va, sa att det var klart att jag hade en verkställighetsplan men att vi kunde gå igenom den om några dagar. Nu måste han skriva ihop någonting fort eller vad tror du, enna?"
Det är precis vad jag tror det.
Glad Bollkonstnär, sur Kriminalvårdsinspektör, perfekt.

/Storebror

I familjen har vi pratat mycket om fienden den senaste tiden. Jag har mycket tid att tänka och har kommit fram till att vänner och fiender är motsatspar och att man måste kunna hantera båda för att det sociala livet ska fungera.
Detta förde tankarna till en före detta vän som jag inte sett röken av på fem år. Han har enligt en Facebook-spion tatuerat "Denna sida mot fienden" på bröstet. Det passar bra för att han borde tatuera "Denna sida mot vännerna" på ryggen. Det skär sig liksom där. Klart att man måste vara vaksam mot fienden men får de all uppmärksamhet vänder man vännerna ryggen.
I skrivande stund går programmet "Sverige pussas och kramas" på Kanal 5. En figur iförd kinky gummidräkt pratar med en bunden person iförd munkavle. Han definierar vänskap med att säga "Du kissade mitt namn i snön när vi köpte hasch i Blackeberg". Troligen ett ögonblick ur manusförfattarnas verklighet som de trott skulle uppfattas som ett sarkastiskt skämt. Jag tycker det är en fin historia om vänskap. En person med tatueringen på fel sida hade kissat fiendens namn. Egenkär och pryd som jag är föredrar jag spritpenna och mitt eget namn.

/Storebror

Slemkäft är flyttad. Inga fler snytpapper på matbordet. Inga fler loskor i korridoren. Inga nya snorlobbar som kämpar mot gravitationen i duschen. Visst återstår en del störande filurer att bli av med men att slippa Slemkäft var något speciellt. Obelix log från öra till öra när det stod klart att han var borta men lackade ur när han kom på att den lille satan inte betalt sina spelskulder. Det kan inte bli lätt för honom attetablera sig på en ny avdelning med alla vidriga ovanor han har. Kissa på balkongen... Hoppas att han halkar.

/Storebror

Jag vaknar i en snödriva. Ömmande i varje muskel, blödande och yr. Lastbilen som körde över mig är borta ur mitt synfält, men jag vet att den står parkerad något kvarter längre bort. Jag tål inte att tänka på ansiktena i förarhytten. Jag mår illa. En stund funderar jag på att lägga mig ner i drivan igen. Jag är så trött och benen vill vikas.
Men bakom mig händer det något. Jag ser ett ljus som sakta närmar sig min sargade kropp. Jag hör röster som värmer mitt sinne. Det står en man där. En stark, snygg, varm och modig man. Han är min. Det står ett barn på varje sida om honom. En pojke och en flicka. De tittar på mig med stora blå ögon. De är mina.
Mannen håller en bebis i famnen. Den ljuvligaste man kan tänka sig. Hon är också min.
Bredvid mannen och barnen står ett äldre par. De håller om varandra. Min mamma och pappa.
Vid deras sida står en lång snygg man. Han har ett brett smittande leende. Min bror.
Jag fryser inte längre. Med stapplande steg rör jag mig sakta mot dem. När jag närmar mig ser jag siluetter av fler människor sluta upp bakom min familj. Jag vet vilka de är. De är vänner. Mina vänner.
Ansiktena i lastbilens förarhytt förtvinar till svarta hål. De finns inte längre. Kanske bara som en skugga i vargtimmen en liten stund till. De är inte värda någonting.
De blodiga spåren efter mig snöar sakta igen när jag lämnar platsen med de mina. Jag är lycklig, stolt och full av kärlek och lojalitet. Tack, jag älskar er.

/Lillasyster

Skärrad av gårdagens bråk började Ravelli dagen med att storstäda köket. Obelix hjälpte till. Någon ordning på köksbråket blev det än dock inte.
Helgdagar mitt i veckan rör till det för Kriminalvården. Matbeställningen som skulle levereras idag uteblev så kylskåpet gapar tomt. Ingen yoghurt. Ingen mjölk. Inga pålägg. Ingenting. Ravelli fick givetvis på pälsen för detta.
Jag förklarade för plitarna att vi inte hade någon mat i köket. De svarade att det var helgdag och att någon annan gjort fel. Jag sa att vad som hänt var ointressant. En snabb lösning vore däremot av intresse. När jag lämnade kontoret noterade jag att en av plitarna började skriva på en post-it-lapp. Undrar om den löser problemet eller om den ber nästa plit som visar sig på kontoret att göra det?

/Storebror

Brev från Storebror!
Det första livstecknet från honom sedan han häktades för över en månad sedan. Brevet är daterat 08 12 02. Fördröjningen kan inte skyllas på Postverket.
Han har suttit isolerad i tre veckor och beskriver dessa "som en vansinnig mardröm".
Vi väntar oss att allt ska klaras upp inom en snar framtid. Då blir han "planetens glädjespridare".
Tydligen äger häktningsförhandlingar rum var fjortonde dag. Vi tar 14 dagar i taget och hoppas kunna fira jul tillsammans. "Om inte, blir en lämplig julklapp detta år en bågfil."

Föräldrarna

Arton intagna. Två kök. En trallgök.
Ravellis sociala kapital är risigt. Han sköter köket som jag, Kniven, Kikki, Obelix, Lettländarna, Mordbrännaren, Piloten och Musselini tillhör. Obelix hade det andra köket. Dit hit hör bland andra Boxaren och Caveman. De är landsmän och håller ihop sedan Obelix bråkat om deras vanor i badrummet. Hämnden kom när Obelix togs till tandläkaren just som han börjat värma dagens lunch och koka potatis. Medan han var borta svinade de ner köket och Caveman "golade ner" honom. Sedan kuppen mot Obelix blossar konflikter upp titt som tätt. Annars råder ett tyst krig. Plitarna vet att Caveman bör flyttas snarast innan något händer honom. Om de vet att Ravelli har det jobbigt har tills idag varit oklart.
Idag sa en plit till Kikki och Kniven som inte sköter något kök, att Boxaren skulle få självförvaltning i sitt kök. Självförvaltning innebär att man bestämmer meny och lagar all mat själv. Ravellis kök som Kikki och Kniven tillhör skulle inte få självförvaltning. Plitarna sa att köket var alltför skitigt och misskött. Det blev värsta bråket. Jag sa till alla att plitarna bara vill att vi ska bråka med varandra. Att de inte vill se oss enade. Sen gick jag till min cell. Mycket trött.
Först kom Ravelli. Han var orolig för att bli avsatt som köksansvarig. Han tyckte alla var emot honom.
Sen kom Kniven. Han avskyr verkligen Ravelli och ville avsätta honom. Jag sa att vi inte skulle gå på plitarnas provokationer och hålla freden inom gruppen. Han lugnade ner sig. Jag hjälpte till att fixa middag. Ravelli pratade med plitarna och fick veta att det inte var aktuellt med självförvaltning för något kök då fläktarna i anstalten är trasiga. Undrar vad de ondsinta plitarna hoppades att uppnå med dagens utspel? Kanske ville de vara goda förebilder och förbereda oss för livet i frihet...

/Storebror

Jag borde ha ägnat helgdagarna åt att jämföra vad som skrevs om svininfluensan i tre olika medier och skriva något listigt om detta. Boring.
Istället har jag roat mig med dokumentet "Bättre ut" Kriminalvårdens vision och värdegrund. Den finns att hitta här: http://www.kriminalvarden.se/sv/Om-Kriminalvarden/Vision/.
Jag finner den tragikomisk. Kriminalvårdens vision och värdegrund har jag använt som grund till min egen skrivelse som jag kallar "Vision, värdegrund och verklighet. Den kommer snart som pdf här. Jag kommer att sprida den omkring mig i hopp om att någon med högre förtroendekapital än jag själv ska titta på vad som händer här och skriva om det.
Anstalten har omkring 200 anställda. Samtliga borde få sparken.

/Storebror

Med förvåning noterar jag ovanlig aktivitet i köket. Obelix, närmare 50 som han är, tindrade med ögonen som ett barn när tomten är på väg. Bollkonstnären höll på med negerbollar. "Varför kan de inte få va i ugnen, enna?". "Det får de men det kommer att bli äckligt", svarade Kniven. "Jag testar".
Mest engagerade i bakningen är Kniven och Piloten. De ser att jag är förvånad.
"Vi fick upp bakgrejer, men för lite av allt", upplyser Kniven. Det är så med det mesta vi faktiskt lyckas driva igenom. Har vi en timma i sporthallen förvandlar plitarna det till en halv. Beställer vi ingredienser till ett bak får vi för lite av det mesta. Ibland "glöms" bakpulver. Nu är i alla fall grabbarna igång i full gång med ett bak. Piloten fixar en kladdkaka. Kniven gör rulltårta. Bollkonstnärens negerbollar smälter i ugnen. På något vis känns det ändå som en seger.

/Storebror

Efter lunch kom Bollkonstnären till min cell.
"Plitarna vill inte låta oss baka. Kan du prata med dem enna?".
"Vi har ju beställt allt sen flera dagar tillbaka. Vad är problemet?" Får inget konkret svar.
Jag går till kontoret. En plit framför datorn. En på varje sida om honom. De får knappt plats men att gå till skafferiet är tydligen omöjligt.
"Jaha, då var det dax att prata om bakning ingen", öppnar jag.
"Baka är ingen rättighet ni har. Det är något ni får göra om ni sköter er och det har ni INTE gjort". Händerna darrar. Läpparna likaså. Jag ser att han är mycket nära ett riktigt utbrott.
"Bakning och enskilda intagnas uppförande har inte med varandra att göra. Jag har ett beslut här på papper från din chef som styrker detta", säger jag.
"Ni har kastat snöboll på personalen och i onsdags fick vi avbryta slussningen mot kiosken på grund av bråk", nästan skriker pliten.
"Det är för bedrövligt, men har fortfarande inte med bakning att göra". Jag njuter av hans annalkande sammanbrott. Lettländarna och Bollkonstnären vädrar trubbel och ställer sig i dörröppningen.
"Ska vi försöka se om någon av er kan gå ner och hämta ingredienserna vi har beställt så vi kan baka", försöker jag och visar en hörntand.
"Jag ska diskutera det här med vakthavande och sen får vi se. Får jag bestämma blir det inget bak".
Hans kollegor skruvar på sig och jag sätter mig ner för att minimera risken för rapport för våld och hot mot tjänsteman.
"Nu får inte du bestämma så du kan ju försöka lösa detta", säger jag. Reser mig och går. Hör pliten svära och röja i kontoret medans Bollkonstnären kommer ifatt.
"Såg du enna? Han var arg så han vibrerade".
"Sjukt kul".
"Blir nog ingen bakning enna".
"Nä, det är troligen kört".

/Storebror