Platsjournalen
Ett ruskigt träningspass senare mitt i värsta sommarvärmen ansåg jag att en ihoprullad tidning var önskvärd. Jag stack in huvudet i plitarnas kontor.
- Har ni någon typ gårdagens tidning som ligger och skräpar här?
En hjälpsam sommarplit hämtade genast en tidning. Platsjournalen. Jag hejdade mig.
- Jag menar inte att vara taskig, men den här tidningen borde ni läsa. Det kanske fortfarande finns hopp om några av er, sa jag till den hjälpsamme.
- Jag har redan läst den så det är ingen fara, svarade pliten.
- Så du söker nytt jobb?
- Ja, jag vill jobba i Stockholm.
- Menar du på anstalt då eller?
- Bara jag får jobba med människor...
Jag suckade, drog efter andan. Tänke vara tyst men...
- Du borde söka dig till en arbetsplats där man inte behandlar människor som djur, började jag.
- Jag tänkte bli personlig assistent till barn, avbröt den hjälpsamme.
- Det låter verkligen bra, sa jag och tog Platsjournalen, förvandlade den till en rulle och körde in den i mina mysiga boxhandskar.
/Storebror
JAG MÅSTE SE...
- Nä, han behöver ju knappast vara närgången för att se grejen när man går naken in i ett litet rum fullt med speglar, höll jag med.
- Precis vad jag menar, men han bara väste fram: "Jag har riktlinjer, Jag måste se", fortsatte medfången.
- Han gillar ju det där den äckliga satan, sa jag och lämnade diskussionen.
Morgonen efter öppnas min dörr redan klockan 06:55 så jag förstår vad som väntar. Jag öppnade mina två blå för att se vem som var ute efter strip-och-kiss-show denna tidiga morgon. Det var givetvis "Jag måste se" som klampade in i min cell.
- Vi tänkte ta urinprov på dig, sa den den päronformade voyören.
Jag reste mig iförd endast boxershorts. Stoppade fötterna i ett par av kriminalvårdens tofflor. Jag använder dem vanligen i duschen.
- Sovit gott? frågade den ivrige tjockisen.
Svarar inte. För varje steg jag tar genom korridoren bjuder tofflorna på ett klafs och en vattenpöl. En tredje plit vaktar dörren till urinprovsrummet. "Måste se" är den enda som följer med mig in.
/Storebror
Mulle
Mulle är fängelsevärldens egna kortspel. Det bygger på reglerna från "Casino" och går ut på att man inom laget ska ta in stick med värdekort. Alla spader är värda ett poäng utom spader ess och spader två som är värda två. Övriga ess är värda ett poäng och ruter tio är värt två. Värdekorten ess, spader två och ruter tio är värda fjorton, femton och sexton poäng på hand och ett, två och tio poäng på bordet. Därför måste man bygga för att kunna ta in dessa kort. Ett öppet bygge får byggas både upp och ner. Ett bygge kan låsas genom att man bygger exempelvis sju med ett kort från handen och lägger på en sjua från bordet. Är bygget redan exempelvis sju och man är nöjd med detta kan bygget "tröttas", alltså låsas, genom att man lägger på en sjua från handen.
Krångligt?
Mulle spelas med två kortlekar. Spelets stora poäng tar man hem genom att ta in exempelvis en hjärter kung med sin tvilling hjärter kung. Ett sådant stick är värt tretton poäng, och kallas en "Mulle". Samma regel gäller alla kort. Ett kort vars tvilling inte dykt upp "lever" till skillnad från om tvillingen har passerat. Då är kortet "dött".
Rensar man bordet när man tar ett stick får man en "tabbe", vilket är en poäng.
- Hur kunde du slänga ut en fyra när det ligger en levande dam i sextonbygget? Håll dig vaken för fan!
- Du vet väl inte vad jag har för kort. Jag kanske har en plan.
- Jävla plan, Hundraklubben eller?
(Hundraklubben blir man medlem av om man förlorar ett mullespel med 100 poäng eller mer. Ofta belönas detta med en dumstrut.
- Käften och flagga en tabbe.
(Tabbar räknas genom att lägga ett kort upp-och-ner vid den insamlade korthögen. Tar motståndarlaget en tabbe kvittas det: "flagga en tabbe".)
De som gjort många år och kanske flera voltor kan ibland ha en otrolig förmåga att komma ihåg vilka kort som gått eller inte. Ställs de mot färska mullespelare resulterar det ofta i alla färskingarna bli medlemmar av 100-klubben. Bara Mulleslangen är ett rejält övertag;
Sveriges vanligaste= hjärter tio, Khadaffi= spader kung, är två vanligt förekommande uttryck som används för att lista ut vilket kort medspelaren har. Byggs en tia av kompanjonen frågar en med rymligt samvete: - Är det Sveriges vanligaste? varpå den vakne motståndaren protesterat genom att gasta - Vad är det här för jävla snack-mulle!?
Man får givetvis inte prata om vilka kort man har.
- Bygg själv din jävla orm...
/Storebror
Bruce the Duvhök
I morse såg min fågelintresserade granne vissen ut. Han berättade att Bruce dött under natten.
- Jag gick upp klockan fem för att ge honom mat och då var han mycket sliten. Andades knappt. Jag försökte få liv i honom i någon timma men det gick inte, berättade han.
- Jobbigt att alla dina fåglar bara dör, sa jag för att försöka låta förstående.
- Det är slut med husdjuren nu. När de dör, det gör liksom ont här, sa han och pekade på bröstet.
Gissningsvis får inte indiern hjälpa till med denna begravning, sedan han skändade Bruce föregångare Brooks ceremoni.
/Storebror
Brooks och brottet mot griftefriden
De senaste fyra dagarna alla varit engagerade i att leta mat till Brooks. Om någon hittat något, vad som hittats och i så fall vad det var som hittats och Brooks faktiskt trattat i sig, är oklart. Klart är dock att när locket till skokartongen lyftes denna morgon låg Brooks död.
Ingen verkade hänga läpp över det plötsliga dödsfallet. Två av de mest engagerade fångarna fixade en kista till lille Brooks. Avdelningens indier tog på sig att begrava den döde.
På eftermiddagen hittade en av kistmakarna av en händelse Brooks och kistan i hushållssoporna.
När indiern konfronterades med detta illdåd svarade han:
- In my country every day many people die. Nobody care...
Welcome to the Quick E'Mart
/Storebror
Kropp & själ
- Det är en riktig knock-out-kombination. Sitter den står man bara inte. Kör igen.
En av mina nya grannar har visat sig vara en flitig kampsportare så vi tränar minst två pass i veckan tillsammans. Går vi för hårt åt varandra börjar vaktstyrkan tjuta men Mits-träninig men en och annan träff på kropp i serierna fungerar. Det är ruskigt kul att kunna fightas lite och psyket mår toppen av att släppa ut lite aggressioner.
Plötsligt finner jag en ny mening med att gå til gymet, även om jag alltid sköter just den träningen. Fungerar träningen som nu är jag hungrig som en varg och jag sover som en prins. Den kombinationen har inte direkt någon negativ inverkan på mina studier.
Så enkelt..
/Storebror
Halvtid
Klumpeduns
Skillnaden var att vikarierande klumpeduns efter att ha låst upp min dör stövlade in och ställde sig vid sängkanten och ropade "God morgon!".
Jag svarade "Vad i helvete!", öppnade mina två blå och anade siluetten av en Karlsson på taket-figur i motljus. Innan jag hunnit säga någon av alla fula saker hjärnan tänkte hade Karlsson stövlat ut.
Denna morgon började likadant. Jag var med förberedd och skulle just till att försöka upplysa pliten om min syn på privatliv när jag hörde "Vi skulle vilja be om ett urinprov om det går bra". Det var ju bra artigt formulerat med tanke på att jag genom att svara Nej på deras begäran skulle straffas på alla tänkbara vis och några därtill, för så länge som möjligt, och lite till.
Jag följde snällt med. Bekymrade mig inte om att klä på mig mer än ett par tofflor. I urinprovsrummet slängde jag mina boxershorts på en stol och vände mig så att plitarna tydligt kunde se mig urinera i anvisad platsmugg. Den av sommarplitarna som stod närmast stirrade ogenerat på min k*k och frågade "Har du sovit gott..?" med ett trevande tonläge som avslöjade att han bara inte visste hur han skulle bete sig i situationen.
Jag svarade ingenting. Lämnade ifrån mig platsmuggen med kiss och tänkte att man jobbar med det man gillar. Klumpeduns. Det är ett ord som passar in och beskriver alla plitar här utom två. Sommarplitarna är som om de härstammade från ätten Klumpeduns...
/Storebror
Statsveten-skapligt flummigt
Ovan nämnda bok ska tentas av om bara några dagar. Jag har varit enormt flitig med den men vet egentligen inte om jag är på rätt spår. Den är skriven med ett mer eller mindre obegripligt vetenskapligt språk och jag tycker mig inte hitta någonting i den som faktiskt har relevans. Det kan vara anledningen till att jag lyckas driva iväg till en takfläkt i en film när jag läser den.
Charlie don't surf.
/Storebror
Tjuven
Konstigt nog har det börja försvinna saker här ungefär samtidigt som denna juvel kom hit. Idag, bara sedan han vaknade ur sin Tradolan-koma, saknas ägg och läsk i kylskåpet. Om detta har det bråkats hela dagen. Pundaren ser mest ynklig ut och tycks inte förstå att alla förstår att han är tjuven. Det är troligen inte bara hjärtat det är fel på.
/Storebror
Plingplong-droska till plåsterstugan
Idag mitt på dagen trattade han i sig en överdos Tradolan. Han hämtades med ambulans efter att ha kollapsat i en soffa just utanför plitarnas kontor.
Jag var där när han segnade ner. Jag frågade honom om han var sjuk.
- Jag är så jävla flöddrig (pundarslang för hög på medicin). Åt lite för många Tradolan, svarade han.
Äcklad gick jag därifrån. Kände raseri över att behöva ha pundare omkring mig med skakade det av mig. Gick till min cell och läste "Confessions of an Economic Hit Man" (J. Perkins 2004).
Tio minuter senare hämtades min flöddrige granne med ambulans.
Det lät onekligen som om han kom tillbaka och GRÄT EN SKVÄTT alldeles nyss. Jag hoppas jag hörde fel. Jag vill inte ha knarkare omkring mig.
/Storebror
Tourettes
Kriminalvårdsinspektören inledde kollegiet med att säga att det inte hänt något sedan det förra kollegiet. Jag protesterade artigt och berättade om avklarade kurser, 22,5 högskolepoäng, studieplaner och önskemål om utslussning. I kriminalvårdens mapp med mitt namn på står inget positivt. Jag undrade varför de inte skriver att allt jag gör om dagarna är att plugga och träna. Svaret blev att jag själv måste coacha min kontaktperson, vilket är svårt de vederbörande som regel är frånvarande, och att jag måste "ligga på" anstaltens lärocenter om att notera mina framsteg i min mapp (den kallas VSP).
Jag fortsatte dagen med att skriva anvisningar till lärocentret gällande mina studier och mappen VSP. Jag bifogade betygen för de senaste månaderna. Den av lärarna som har hand om mig blev förvånad över den knapphändiga informationen i min mapp.
- Jag skrev om din plan med Mittuniversitetet och Södertörn där för bara någon veckan sedan. Men det kan någon ha lyckats radera...
- Skulle inte förvåna mig...
- Vem är din kontaktperson?
- Ja du, träffade min fjärde i raden igår. Kommer inte ihåg vad hon heter men jag kallar henne för en-och-tjugotvå för det är så lång hon är ungefär.
När jag sagt detta kom jag på att personen jag pratade med, liksom min kontaktperson, såg ut att vara just över en och tjugo. Knas...
- Alltså något längre än dig.
Fan jag är ju som Alley McBeal med en släng av tourettes.
Asgarvade.
- Jag menade inget illa alltså...
- HA HA tack det är lugt. Hon heter [namngiven].
Får se hur det går med min VSP.
Imorgon står det: "Det sägs att han studerar men han driver med kontaktpersoner..."
/Storebror
Elefanten i rummet
Kvarvarande birollsinnehavare har under förförra veckans turbulens visat upp ynkliga personlighetsdrag och jag har en känsla av att de vet om detta. Den sociala ordningen återställs genom klumpigt trevande. Jag vet att jag är tvungen att stå ut med personer som jag föraktar och ignorerar därför det faktum att de agerat fegt och felaktigt. De ser på mig med avvaktande blickar. Jag ser på dem som blomkrukor av plast.
Bland birollsinnehavarna finns en som inte gjort bort sig. När stämningen var som mest spänd var det tydligt att han for riktigt illa. Än dock stod han kvar vid min sida och på den sidan var det bra ensamt. Denna någon är den enda av den gamla uppsättningen som jag kan lita på. Jag är glad att han är kvar här. Jag har genom hela voltan haft i alla fall en bra person omkring mig. Nu har jag en plus en prospect.
Sjuk tur.
/Storebror
Imorgon, jag kanske kallar dig h**a...
I ordväxlingen som utbröt om tuggummipakteten kallade pliten indiern för lögnare. Det tog illa.
- Du säger jag ljuger. Imorgon kanske jag säger du är hora, hetsade indiern med ett förnöjt flin på läpparna.
- Så får man inte säga. Det är ett mycket fult ord, började sommarpliten.
- Aha! sa indiern mycket nöjd.
- Det är fult att säga hora liksom det är fult att säga att någon ljuger. Hur känns det?
Jag och flera med mig nästan dog av skratt. Indiern uppskattade uppmärksamheten och gav inte upp. Jag avlägsnade mig...
/Storebror
Ny kontaktperson
Sedan jag kom till nuvarande anstalt har jag haft tre olika kontaktpersoner. De har presenterat sig för mig vid ett enda tillfälle. Sedan har jag inte sett dem något mer. Idag presenterades jag för min fjärde kontaktperson i raden och konstaterade att jag konsumerat en i månaden utan att ha någon kontakt alls med vederbörande.
Kontaktpersonen som alltså inte känner mig över huvud taget har som uppgift att representera och stödja mig i det så kallade kollegium som hålls om mig var tredje månad. Där ska kriminalvårdsinspektören i samråd med en klienthandläggare och min kontaktperson bestämma sig för om jag utvecklats på något sätt den senaste tiden.
Sedan förra kollegiet har jag rapporterats för att ha varit dryg mot en plit som yttrat sig om mina studier och jag vet att det finns noteringar om att jag hamnat i kollisionskurs med några kurder. Någon bakgrund till detta har jag inte för avsikt att lämna.
Vad jag däremot tänkt berätta är att jag sedan jag kom till anstalten har tagit 22,5 högskolepoäng, ordnat upp min studieplan till och med vårterminen 2012, ordnat det praktiska för att uppfylla kraven för fotboja (§ 58 Kval),min förhoppning är att avtjäna de sista tio månaderna av mitt straff med boja, och att jag sedan två månader är helt nikotinfri.
Landar min lägesrapport i god jord kan det bli så att kriminalvårdsinspektören vitsordar omprövningen av mina villkor för utslussning. Som det ser ut nu få jag inte ha någon fotboja. Anledningen är oklar.
Landar lägesrapporten inte i god jord gör kriminalvårdsinspektören på något sätt som jag inte har föreslagit. Det är en vanlig procedur för kriminalvårdsinspektörer tycker inte om att följa intagnas planer. De vill bestämma själva.
Hade jag haft en kontaktperson som kände mig och mina planer hade den personen kunnat vakta mina intressen där jag inte tillåts att vakta dem själv.
I den bästa av världar...
/Storebror
Du har besök... Det är polisen...
- Du har besök.
- O fan, trevligt, sa jag utan att tänka på att det faktiskt var måndag, Det är aldrig några besök på måndagar.
Jag hann packa ihop mina saker, logga ut och allt det sär, gå till min cell och lämna böckerna och bege mig till besöksavdelningen innan det slog mig att några trevliga besök inte var troligt en måndag. Det var polisen.
Jag tänkte på hur personalen på häktet brukade driva med oss genom att säga just "du har besök", vänta på en förhoppningsfull reaktion och sedan avslöja att "det är polisen".
Polisen tog emot i besöksavdelningens barnrum. Där är det något mer ryligt än i de vanliga besöksrummen. En man och en kvinna presenterade sig.
- Vi kommer från X-stad polisen.
- Jaha hej, hej, vad vill ni mig?`
- Vi tänkte förhöra dig gällande en misshandel. Du ska enligt upplysningar vi fått in ha bevittnat hur (namngiven person) slagit (namngiven person) med en (specificerat tillhygge).
- Jag har ingen kommentar.
- Har du inte sett något eller vill du inget säga?
- Ingen kommentar.
- Det var ett av de kortaste förhör jag någonsin hållit. Jag skriver "förhör avslutat" klockan 09:37 bara för sakens skull.
Jag tackade för mig och flyttade från anvisad stol till behaglig fåtölj i väntan på att släppas tillbaka till avdelningen.
På gården hann jag byta några ord med en rysk förmåga som stått vid min sida under den kaotiska perioden som följde efter det överfall som polisen ville prata om. Jag berättade om vad som just inträffat. Sa att jag först blivit glad för besöket, sedan insett att det måste hänt något mörkt eftersom det inte är besöksdag på måndagar och att jag till sist fått några minuter på mig att fundera på vad fan polisen kunde tänkas vilja mig så här ett och ett halvt år in i fängelsestraffet.
Han garvade.
- Du har besök... Det är polisen. Vilken klassiker. Berätta inte detta för någon. Det blir bara en massa spekulationer. Ok Bre?
- Ok...
/Storebror
Vattenkrig
De senaste månadernas tystnad har berott på att jag har varit inne i en skön lunk av lugn, ro och rutin. Denna lunk i kombination med grannar som jag av olika anledningar inte velat skriva om och brist på drama resulterar i skrivkramp. Inget att berätta.
Denna sköna lunk tog ett abrupt slut i tisdags. En varken frisk eller begåvad figur slog en vattenkokare, full med kokhett vatten, i huvudet på personen jag åt lunch med. Givetvis bakifrån och ja, han flydde för livet efter överfallet. Mirakulöst nog klarade vi oss båda med ett fåtal rodnader. Jag hann ifatt den flyende fegisen. Kriminalvårdens Storm troopers hann ifatt mig och jag uppförde mig så att jag inte rapporterades för varken våld eller hot.
Uppviglarna bakom attacken höll låg profil men jag listade ut vilka de var. Fega uslingar. Ingen av dem är kvar på avdelningen. En flyttade av fri vilja. En muckade. En knallades.
Mina nya grannar hann till viss del förgiftas av den smutskastningskampanj som följde efter vattenöverfallet. Förhoppningsvis lyckas jag övertyga omgivningen att jag är en bra person fast att jag gjort mig ovän med ett gäng k***er. Själv ser jag det som en merit...
/Storebror
Tiden går
När ångesten spränger i varenda kroppsdel och sorg, hat och frustration är som en flämtande djävul på axeln känns det nästan som tiden står stilla.
Men så hamnar jag i ett lunk. När annorlunda blir normalt. Svårt blir ok. Det jag en gång svor att aldrig acceptera följer med, mattas av och bara är där. Tiden går. Tillvaron känns lättare. Stunderna för reflektion undviks mer och mer. Fokus nu. Fokus framåt.
Inget är konstant. Saknaden och alla de andra känslorna finns där fortfarande men tryggas av att jag märkt att det blir bättre, lugnare och inte lika brinnande intensivt. Det har bildats en skorpa. Skör och känslig måhända, men ändå ett skydd och ett filter.
Jag håller min klan tätt intill och är tacksam för att de finns här. Slänger ett öga över axeln och stänger dörren.
/Lillasyster
Vision, värdegrund & verklighet
Jag vill betona att det inte finns några som helst likheter mellan min förra och nuvarande anstalt. Där jag sitter nu har jag bemötts med respekt och värdighet från första stund och kriminalvårdens alla paragrafer följs med sunt förnuft.
Jag kommer att göra en liknande jämförelse mellan verksamheten här och Kriminalvårdens vision och värdegrund, men inte förrän jag varit här ett tag.
//Storebror
2009-12-28 X-stad
Vision, värdegrund och verklighet
Under min tid som intagen på anstalten X-stad har jag upplevt en mörk sida av svensk kriminalvård. I följande skrivelse diskuterar jag runt en samling citat ur dokumentet "Bättre ut" Kriminalvårdens vision och värdegrund. Min avsikt är att belysa klyftan mellan vision, värdegrund och verklighet. Jag har även stött mina resonemang på Justitieombudsman Cecilia Nordenfelts protokoll från 4-5 nov 2008 med diarienummer: 5716-2008. Min avsikt är att belysa ett antal problem som skulle kunna lösas. Min uppfattning är att det med små medel skulle gå att uppnå enorma resultat.
I anstalten X-stads verksamhet och bland dess personal kan jag se beteenden och attityder som tyder på att det i personalstyrkan finns en subkultur vars värderingar inte stämmer överens med Kriminalvårdens vision och värdegrund. En möjlig orsak till detta finner jag i Justitieombudsman Cecilia Nordenfelts protokoll från 4-5 nov 2008.
Under rubriken Historik och organisation står:
"Anstalten togs i drift i maj 2005 (Hus 2, det s.k höghuset) och hade då plats för ca 130 intagna. Där efter har successivt de s.k paviljongerna (hus 4, 5 och 6) tagits i drift och anstalten har nu 210 platser. Ytterligare en paviljong, hus 7, planeras att tas i drift under 2009. Anstalten kommer då att ha ca 255 platser."
Under rubriken Personal står:
"När anstalten togs i drift saknade ca 90 procent av personalen tidigare erfarenhet av att arbeta inom Kriminalvården. Många verksamhetsställen ville skicka intagna till anstalten och det var "svajigt"; intagna kunde dirigera personalen och det uppstod en del olustiga situationer. De inledande svårigheterna har dock lett till en väl sammansvetsad personalgrupp. Anstalten har i dagsläget 200 fast anställda och 30-40 vikarier. Ett problem är att utökningen av verksamheten inte har stannat av och att det ständigt är 25 -30 ur personalstyrkan som är på utbildning. "
Min uppfattning är att det under anstaltens första tid uppstod en kollektiv inställning bland personalen om att "de intagna ska inte kunna köra med oss". Detta i kombination med okunnighet har resulterat i en allmänt negativ attityd gentemot de intagna. Oviljan att bistå och hjälpa intagna med enkla förehavanden bottnar enligt min uppfattning i en rädsla för att göra fel. Görs inget görs inget fel."Bättre ut" Kriminalvårdens vision och värdegrund
Skrivelsen "Bättre ut" Kriminalvårdens vision och värdegrund ska fungera som rättesnöre och visa vägen framåt för verksamheten. Den ska hjälpa såväl erfaren som novis personal att utvecklas och ta till sig den värdegrund som utgör grunden för hur Kriminalvårdens samhällsuppdrag ska utföras. För att en skrivelse som "Bättre ut" ska vara meningsfull bör den förankras i medarbetarnas dagliga arbete.Att levandegöra Kriminalvårdens vision och värdegrund
Kriminalvårdsinspektören på varje avdelning bör tillsammans med övrig personal och de intagna löpande fråga sig vad man kan göra får att applicera vision och värdegrund i den dagliga verksamheten.
Ett bra sätt att levandegöra dokumentet "Bättre ut" är att tyda det ur ett antal för organisationen relevanta perspektiv. I anstalten X-stads fall kan följande perspektiv vara aktuella:
- Personal -klient
- Personal -kvinsp
- Kvinsp -ledning
- Säkerhet och sunt förnuft
Vad jag försöker åstadkomma med ovanstående exempel är att kategorisera de olika perspektiv som kan tänkas vara representerade i anstalten X-stad. Genom att tolka vision och värdegrund utifrån för organisationen relevanta perspektiv gör man det möjligt att styra verksamheten mot förbättring och positiv utveckling. I arbetet med att levandegöra dokumentet "Bättre ut" krävs att kommunikationen inom organisationen/anstalten fungerar på bästa möjliga vis. Kommunikation bygger på dialog. Det är ledningens uppgift att sålla, sortera och förpacka information så att den blir begriplig. Ledningen ska göra informationen lättillgänglig för övriga medarbetare. Frågor som bör redas ut i ett tidigt skede är:
• Vilka mål kan uppnås?
• Vilka åtgärder krävs för att uppnå målen?
• Hur synliggörs de uppnådda målen?
• Vilken typ av information anses viktig på anstaltens olika avdelningar?
Upprättade åtgärdsprogram ska vara lätta att anpassa efter en miljö i konstant förändring. Arbetet med detta bör engagera merparten av anstaltens medarbetare. Det ger ledningen en bild av olika avdelningars tolkningar av det vardagliga arbetet i verksamheten. Det kommer att synliggöra eventuella konflikter, sub-grupper och kulturer inom anstalten. Med detta synliggjort kan lösningar på eventuella konflikter arbetas fram.Värdegrunden och uppgiften (Ur dokumentet "Bättre ut")
"I Kriminalvården samarbetar vi för kvallitet, effektivitet, säkerhet och positiv påverkan. Vårt arbete ger klienterna möjligheter till utveckling och förändring. Vi är tydliga och korrekta och goda förebilder. Klientarbetet bygger på kunskap, smidighet och inlevelse utan avkall på den egna integriteten. Vi känner ansvar för och är stolta över vårt samhällsuppdrag och är lojala med verksamhetens syfte och mål. Vi känner engagemang och delaktighet i arbetet och förstår den egna arbetsinsatsens betydelse för helheten. Vi utför vårt arbete så att förtroendet för Kriminalvården stärks".
För att personalen ska ges en möjlighet att påverka intagna positivt måste det finnas aktiviteter de har möjlighet att uppmuntra. För att klienterna ska kunna utvecklas och förändras måste de ges möjlighet att aktivera sig. Säkerhetsperspektivet i verksamheten som den fungerar idag omöjliggör all tänkbar aktivitet ur både de intagna och personalens perspektiv.Aktiviteter
I ett första skede bör intagna ges möjlighet:
Att laga mat och baka tillsammans
Att teckna och måla, när helst de vill under dygnet
Att utöva olika sporter i betydligt större utsträckning än det är möjligt idag
Att använda moderna tv-spelkonsoler
Att använda moderna datorer med moderna program (utan Internet)
Att se på filmer tillsammans
Med aktiviteter som ovan nämnda skulle personal ha möjlighet att integrera med och uppmuntra intagna. De skulle ge personalen möjlighet att påverka intagna på ett positivt vis. Som anstalten fungerar idag är de intagnas kontakt med personalen och vice versa närmast uteslutande negativ.Personalen (Ur dokumentet "Bättre ut")
"Personalen är kompetent, medveten och pålitlig och har god professionell kontakt med klienterna."
"Ett engagerat, kunnigt, reflekterande och klientnära ledarskap är grunden för en framgångsrik Kriminalvård. Vi lär av framgångar och misstag och har en god vilja och förmåga att utveckla verksamheten. Kvaliteten bevisar sig i detaljerna. Vi fokuserar på möjligheter och fortlöpande utveckling."
Verkligheten är en annan.
Personalen är oengagerad. De hänvisar konsekvent klienter till kontaktmän som inte är närvarande och inte väntas arbeta de närmaste dagarna, ibland veckorna. Vissa hävdar att de inte har tid att hjälpa och bänkar sig framför TV n i allrummet med en kopp kaffe. Andra har ett mycket irriterat och aggressivt bemötande.
För att bygga upp ett förtroende och en god professionell kontakt mellan personal och klienter måste personalen engagera sig i klienternas vardag. Världen man som intagen lever i är liten och trång. Den huvudsakliga kontakt man har med personalen består av att de levererar beslut om avslag på anhållningar. Då beslut om avslag alltid är upprörande uppstår inte sällan frustrerade situationer.Här skulle förbättringar kunna göras
Beslut skulle i stor utsträckning kunna fattas på avdelningsnivå av personalen som har kontakt med klienterna. Besluten skulle i de allra flesta fall kunna bifallas utan att på något vis äventyra Kriminalvårdens samhällsuppdrag, snarare tvärt om.
Med denna kontakt mellan personal och intagna skulle citat som "Personalen är kompetent, medveten och pålitlig och har god professionell kontakt med klienterna" få verklighetsanknytning. Att istället konsekvent mata intagna med negativ information och som personal hävda att "jag kan inget göra" strider mot Kriminalvårdens vision och värdegrund.
Nyckelord (Ur dokumentet "Bättre ut")
"Klientnära-personligt men inte privat"
"Professionellt -kunskap och tydliga värderingar"
"Rättssäkert -korrekt och förutsägbart"
"Pålitligt -samhällsskydd och säkerhet"
Relationen klient -vårdare
På anstalten X-stad bemöts man som intagen dagligen av personal som gör egna tolkningar av de regler som finns. Mellan varven stöter man som intagen på personal som är nedlåtande och provokativ.
Det händer ofta att personal tillrättavisar intagna framför andra intagna. Med publik uppfattas tillrättavisningar ofta som provokationer. Speciellt då det ofta rör sig om bagateller som varken äventyrat regler eller ordning. Personalen förvandlar bagateller till allvarliga situationer, bland annat genom att larma säkerhetsgruppen i onödiga situationer. Inte sällan skickas intagna på isolering på grund av ovårdat språk.
Personalen döljer detta med rapporter för påhittade regelbrott. Förhören med intagna sker under förnedrande omständigheter i ett underläge som gör det omöjligt för den intagne att hävda sin rätt. Man tvingas se sig överkörd av personal som handskas vårdslöst med sanningen.
På detta sätt alieneras intagna från den verklighet, den moral och de värden Kriminalvården har i uppgift att förmedla och värna om. Verksamheten som den fungerar i dag gör Kriminalvården till en risk för det samhälle man har i uppgift att skydda. Arbetet utförs inte så att förtroendet för Kriminalvården stärks.Kriminalvårdens uppgifter (Ur dokumentet "Bättre ut")
"Kriminalvårdens uppgifter är att genom frivård och fängelser verkställa de påföljder som domstol dömer ut, driva häkten och utföra transporter samt göra personutredningar i brottmål. Uppgifterna ska utföras på ett säkert och humant sätt, så att lagföring kan ske effektivt och återfall i brott förebyggs. Kriminalvården ska särskilt vidta åtgärder som syftar till att brottslighet under verkställighet förhindras, missbruket av droger bekämpas, innehållet i verkställigheten anpassas efter varje individs behov och att frigivningen förbereds."
Ur perspektivet som intagen ser jag inga förebyggande åtgärder av något slag, endast förbud. Innehållet i verkställigheten är på anstalten X-stad endast nödlösningar. Merparten av de intagna är i arbetsdriften vilket i praktiken innebär att på deltid sortera skruvar. Denna sysselsättning är skadlig då den inte på något vis förbereder de intagna för ett yrkesliv. Tiderna är oregelbundna. Något schema finns inte. Det monotona arbetet ses som ett straff.
Ett fåtal intagna har förtroendeuppdrag som städare, köksansvariga eller tvättare. Detta fungerar inte på den avdelning där jag sitter för att de intagna som har nämnda uppdrag inte får det stöd de behöver för att klara sin uppgift.Förtroendeuppdrag
En bra lösning som skulle förebygga återfall i brott, motverka brottslighet under verksälligheten och anpassa innehållet i verkställigheten är som följer: Två intagna per avdelning ges ansvaret för städningen. De har fasta tider för arbetet och hjälps av personal som kan städa. För de flesta låter det möjligen absurt, men faktum är att många intagna inte har någon erfarenhet av att städa och misslyckas således med sin uppgift. Med viss guidning skulle de som utför städningen lära sig tider, samarbete och till slut känna att de har kontroll över sin uppgift. De skulle känna känslan av att ha utfört sitt arbete. Det skulle vara positivt.
På samma sätt skulle jag föreslå att man gör med köket. Några intagna borde få gemensamt ansvar över uppgifterna i köket och med stöd från bak- och matlagningspersonalen skulle självförvaltning bli ett positivt och väl fungerande inslag i vardagen.
Sysselsättningen i verkstaden uppfattas av samtliga intagna som nedbrytande och meningslös. Många mår så dåligt i arbetsdriften att de arbetsvägrar eller sjukskriver sig. Som straff får de inte delta i någon annan aktivitet under dagen ifråga. Av detta mår de ännu sämre.Verkställighetsplan (Ur dokumentet "Bättre ut")
"Varje klient är väl medveten om vad som förväntas under verkställigheten och har en plan som uppmuntrar till skötsamhet och till att ta ansvar för egna handlingar och utveckling. Planen aktiverar den intagne i anstalt. Den bygger på riskbedömning, ger ett meningsfullt innehåll i verkställigheten och är återfallsförebyggande."
På anstalten X-stad har ingen jag fått kontakt med någon plan för verkställigheten och uppmuntras inte till skötsamhet, ansvar eller utveckling. Tvärt om uppfattas meningslös vardag och omotiverad personal som en provokation. God skötsamhet motiveras inte genom någon positiv uppmuntran.Förtroende, allmänhet och media (Ur dokumentet "Bättre ut")
"Informationsarbetet kommunicerar en saklig och lättbegriplig bild av Kriminalvårdens verksamhet. Det ger bra underlag för beslutsfattare, media och allmänhet och skapar förtroende för vårt sätt att genomföra vårt samhällsuppdrag."
Om media hade en aning om hur illa ställt det är på anstalten X-stad skulle det orsaka rubriker. Något förtroende för "vårt sätt att genomföra vårt samhällsuppdrag" skulle inte förmedlas.
Om innehållet i Kriminalvårdens vision och värdegrund förankras i verksamheten kommer positiva resultat av enorma proportioner att uppnås.
Arbetet med detta skulle gynna det svenska samhället.
Arbetet skulle gynna Kriminalvården.
Med vänliga hälsningar
En Intagen
16 ljus
Lilla D och jag har varit och besökt Storebror. Han var glad och lättad. Precis som jag.
Personalen på nya anstalten var vänliga, artiga, respektfulla och mänskliga.
Det känns som ljuset denna gång lyser lite starkare med den nyfunna glädje och det hopp som känns inuti.
/Lillasyster
