Voltan

Jag ägnar mycket av min tid åt att hjälpa mina vänner här inne med diverse överklaganden. Bollkonstnären var senast på tur. Han överklagade ett beslut om ersättning för förlorat örhänge och snusdosa i sambandmed knalltransport.
Jag skrev: Överklagan gällande ärende nr 11-2009-111
Den 16 oktober flyttades jag från en anstalt till en annan. Personalen som omhändertog mig var våldsam och brutal. De slet i samband med denna förflyttning av mig mitt örhänge. Blodvite uppstod.
Kriminalvården anser att jag inte har rätt till ersättning för min förlorade egendom då örhänget inte finns med på den skrivelse anstalten upprättat över mina tillhörigheter. Detta beror troligen på att jag hade örhänget i mitt öra. På häktets skrivelse över mina tillhörigheter finns örhänget med.
Det ska inte vara så att jag får stryk av Kriminalvårdens personal och själv bedöms skyldig till de sklador jag ådragit mig. I samband med de skador jag ådrog mig under ovan nämnda transport förvann mitt örhänge. Vänligen ompröva ert beslut.

Han tillade: Min snusdosa också. Din fitta. (läs på klingande göteborgska)

/Bollkonstnären/Storebror

I'll sell sand in a desert. I'll sell fire in hell. I'm a baby pusher. I am Stora Decibel.

En 8-årig flicka misstänks ha försökt smuggla in narkotika på en anstalt. Det var på fredagen som flickan anlände till anstalten i sällskap med sina morföräldrar för att besöka sin morbror. Personalen fattade misstankar mot flickan när hon lämnade in en teckning med glittrande färger till morbrodern.
"Man kan aldrig vara nog försiktig. Den intagne i fråga är dömd för grov narkotikabrottslighet och misstänks tillhöra en liga med internationella kontakter" säger anstaltens informationsansvarig.
Den suspekta teckningen är skickad på analys. Flickan lämnade anstalten under fredagseftermiddagen ovetande om den pågående utredningen.
"Något har hänt. Vi ska utreda detta internt så snart vi fått svar från analysen", säger informationsansvarig.
Någon annan påföljd än rapport och eventuell varning är inte att vänta med hänsyn till flickans ringa ålder.

/Storebror

Jag har gått på en nit. En riktigt rejäl kanonsmäll. Jag har misstagit falskhet för godhet och manipulation för generositet. Ett svek som aldrig kan förlåtas ligger som en tung blöt filt över mig. Jag trodde att jag som vuxen inte kunde hamna i en sån här situation. Men här står jag med en kniv i ryggen, och fattar ingenting.
Jag var en godtrogen idiot som ville se väl i alla.
Ibland kan man göra misstag men av rätt orsak. Jag gör vadsomhelst för att skydda min familj. Det kommer jag denna gång att få sota för.
Vad som förändras nu är att jag aldrig någonsin släpper en människa in på livet som jag inte litar till 100% på. Jag måste skydda mig och min familj. Det är det enda som är viktigt. Jag väljer en värld utan svek, falskhet, ondska, ynklighet och avundsjuka.
Det här händer bara en gång. Nu är jag lite klokare men sargad - igen.

/Lillasyster

Lyfter höger knä. Vrider vänster fot. Hälen i målets riktning. Trycker in höften och skickar iväg min piska. Kikar över höger axel och ser min vrist deformera okänt ansikte. Smärta skär genom panikslagna ögon. TVn vid fotändan av min säng står på sniskan. Stukade tår. Klassisk scen.
Jag försöker hålla mig vaken till TV-serien "Coupling" som börjar på TV4+ kl 00:05. Det går aldrig. Programmen som följer är "Law and order" och "Mannen som talar med andar". Till ljudet av dessa program drömmer jag de mest vansinniga saker.
Nu var jag i en tysk jaktstuga. Mörka väggar i ojat trä. Rådjurshuvud på väggen. Bakom en brant smal trappa gömde sig min okända motståndare. Han ansikte svullnar upp till absurda proportioner. Jag jagas ut med en eldgaffel. Vedträn i tumburen. Tändvätska. Sätter eld på det svullna ansiktet. Försöker släcka med baksidan av en yxa.
Vaknar igen, lättad när jag inser att allt är en dröm. Lösrykta fragment av vad som hände på TVn. Byter skräckpsykos-TV mot snälla toner av "the Knife" i hörlurar. TV-möblering i sängen känns inte direkt Feng Shui.

/Storebror

Julafton på Hell Hotel. Delgivningarna haglar tätt. Jag fick hot och våld mot tjänsteman i julklapp. Vägrade givetvis att skriva på delgivningen. Julklappen motiverade mig att överklaga gårdagens avslag från placeringsenheten. Medan jag skrev var grabbarna ute på promenad. Mordbrännaren kom in med knallrött öga efter en välriktad snöboll. Slemkäft hade också blivit attackerad. Han hade ropat på hjälp från vakterna så lettländarna, Kniven och Bollkonstnären sjöng "BooHooo is the sound of the police" i högan sky. En halvtimme senare hade en skylt med texten "Trallgök" hamnat på hans dörr. Nästa julklapp var en lokal uppfinning i form av en blandning av en sked och en gaffel i plast. De flesta vägrar att införskaffa dett verktyg då anstalten förbjudit oss att använda bestick i cellen för att sälja denna plastbit. Nu fick alla en i julklapp. Detta var min andra jul i bur. Den var betydligt bättre än den förra.

God fortsättning /Storebror

Det finns skolor där lärarlönerna stiger med antalet godkända elever. Tänk om det också gäller inom rättsväsendet dvs om lönen ökar med antalet fällande domar.
"Kan det va så dj...t?"

/Föräldrarna

I normala fall skulle personer som Caveman och Slemkäft aldrig komma i min närhet. Nu har jag dem så att säga i mitt hem. Skulle någon av dessa juveler mot all förmodan dyka upp i mitt hem på utsidan så skulle jag avvisa packet med våld. Här är situationen annorlunda. Här är jag konstant övervakad av ännu mer pack som heller aldrig skulle komma i min närhet på utsidan. Vaktpacket vill inget hellre än att vi ska tappa fattningen och misshandla varandra så att de kan låsa in oss ännu längre tid. Så lång tid det bara går.
De senaste veckorna har Caveman drivit en konspirationskampanj mot alla i min närhet inklusive mig. Då praktiskt taget alla utom Slemkäft är enade har han smutskastat flera av oss hos plitarna. Hos dem lyckas han göra sig förstådd och de sväljer hans beten med hull och hår.
Slemkäft som varit planetens sämsta städare lyckas inget vidare socialt heller. Han står i onåd med diverse spelskulder och alla stör sig på honom för att han är en skitgris. Liksom Caveman tror han sig vara värsta gangsterkungen. Igår trodde han sig kunna bemästra Kikki men det gick illa.
Jag blev glad av incidenten och trodde i min enfald att den skulle resultera i en P18 (frivillig isolering) för Slemkäfts del. Fel hade jag.
Både Caveman och Slemkäft har tvingat fram sidor hos mig som jag inte själv är helt överens med. Det vanliga sättet att bli av med oönskade intagna är genom hot och våld vilket nästan alltid fungerar. Denna metod är den mest respekterade. I Cavemans fall var alla övertygade om att det inte skulle fungerade då han skulle tjalla istället för att begära P18.
Som Förtroenderådsordförande är det min uppgift att medla och föra de intagnas talan mot fängelsets ledning. Idag innebar det att förklara för kriminalvårdsinspektören att Caveman måste flyttas innan något mörkt händer.
Det kändes verkligen inte bra.
Jag intalade mig själv att han genom att tjalla och koka kaniner gjort sig förtjänt av denna kniv i ryggen och att det på sätt och vis var ett schysstare sätt än att misshandla honom. Dessutom skulle någon bra person slippa att riskera längre straff över hans idiotiska beteende.
Under frukosten just innan mötet med kriminalvårdsinspektören kom Slemkäft till mitt bord. Han var allt utom ödmjuk. Jag, som hoppats att Kikkis omgång hade löst problemet med honom, blev vansinnig. Jag frågade honom varför han var kaxig som fått stryk som en *** senast igår och varför han inte satt på P18 än. Något bra svar fick jag inte.
Musselini tog rollen som vuxen i sammanhanget. "Din mun kan vara din bästa vän eller din värsta fiende", förklarade han och plötsligt bad Slemkäft om ursäkt för sin existens.
Jag undrar verkligen hur han lyckas nå fram. Kanske är det något kulturellt betingat. Min uppfattning ät att Slemkäft beter sig som en ouppfostrad hund. Man kan lägga honom plats i korgen för en kort stund men snart är han på fötter och ställer till sattyg igen. Det går med all säkerhet fler tåg innan han lämnar avdelningen. Caveman är troligen borta om några dagar. Hoppas för hans skull att grabbarna står ut tills dess.

/Storebror

http://www.expressen.se/nyheter/1.1821038/fange-hittad-dod-efter-brak

09:00. Kiwi, Clementin, müsli, vaniljyoghurt och kaffe. Kvinnlig plit sitter och läser tidning med direkt anslutning till matbordet. Tål henne inte, äter i cellen.
09:30 Läser "Globalisering - Kommunikation & Modernitet" av André Janson med Tiesto "In search of sunrise 7" i lurarna.
11:00 Mulle (kortspel) med Obelix, Kikki och Mordbrännaren. Fantastiskt mycket svordomar och hot.
12:00 Fisklunch.
12:30 Fys- och magträning med Piloten, Ravelli och Mordbrännaren.
14:00 Kiwi, äpple, apelsin och yoghurt. Pratar i telefon med '2 meter dumheter'.
14:30 Promenad. Anstalten är täckt av snö. Bollkonstnären och lättländarna jagar varandra. Brottas. Tränar volter. Rapporteras för stök.
15:00 En timme med "Globalisering - Kommunikation & Modernitet".
16:00 Slagsmål. Slemkäft försöker slå Kikki i huvudet med en kopp. Misslyckas och börjar blöda i ansiktet var någon underlig anledning. Kikki förblir oskadd.
17:00 Hamburgare. Påminner om en utfodring på en hundkennel.
17:30 MarioCart. Rikligt med fula ord.
18:00 Fys- och bröstträning.
19:00 Clementiner och yoghurt.
19:30 MarioCart.
19:45 Inlåst.

/Storebror

09:00. Yogapass med lettländarna, Obelix, Mordbrännaren och de två smällfeta pundarna. Hunden, Katten, Kobran och Krigaren blir till Sälen, Valrossen, Latmasken och Bilolyckan.
Jag smiter när allt som återstår är avslappning med käcka skämt om psykadeliska droger. Tror i min enfald att jag ska lyckas gömma mig undan nitiska plitar en stund och hinna prata med Gängledaren. Ertappas och skickas tillbaka till min avdelning.
Där tas jag till förhör gällande två rapporter. Den första gäller några rakblad som påträffats under mystiska omständigheter vid en nattlig visitation av min cell. Förnekar brott. Har ingenting att tillägga.
Nästa rapport gäller superpliten som stal mina CD-skivor för snart 2 veckor sedan. Han rapporterade mig för hot och våld mot tjänsteman. Vid tillfället sa jag "Jag hoppas att det framgått att jag tycker ni är sjuka i huvudet". Möjligen omoget, inte hotfullt eller våldsamt. Att däremot framställa händelsen som hot och våld mot tjänsteman är falsk tillvitelse.
Några timmar senare försökte plitarna tvinga mig att signera ett förhörsprotokoll. Det var skrivet i fråga-svarform. Varken frågor eller svar var korrekt citerade.
"Du förstår inte hur det här fungerar" försvarade sig klienthandläggaren.
"Det är just det jag gör" förklarade jag. Protokollet är och förblir osignerat.

/Storebror

Barnen sitter vid datorn och spelar spel. Bredvid ligger min mobil. Plötsligt hör jag en duns i golvet. Min lille grabb ropar "Oj, mamma, du tappade din mobil".

/Lillasyster

När en kriminell handling utförs och ett brott begås mot Sveriges Rikes lag ska den skyldige straffas av olika anledningar. Det ska vara avskräckande att begå brott, dvs brott ska inte löna sig. Det ska också sända signaler till samhällets invånare att det finns rättvisa och trygghet. Det bygger i sin tur upp ett förtroende för överheten.
Således är Polisens arbete kantat av pressen att hitta en syndabock för att bibehålla sitt rykte och hålla folk lugna och tillfreds. Metoderna för att hitta syndabocken är kanske inte så viktiga. Bara någon straffas.
Svensken är sedan barnsben invaggad i övertygelsen att man bara kan bli dömd om det ställs bortom allt rimligt tvivel att man är skyldig. Att domstolarna "hellre friar fäller", som det också så fint heter.
Jakten på syndabocken kan då börja utan särskilt många kritiska ögon som bevakar. Vi är ju trygga. Här i Sverige blir det inte fel. Att jakten på syndabocken kan bli viktigare än sanningen är otänkbart. Just därför är det så sårbart och farligt. När vi sväljer det med hull och hår. När vi litar blint på övermakten. När det inte handlar om att ifrågasätta utan att inte ens komma på tanken att göra det. Då står överheten i position att med de medel som krävs upprätthålla illusionen av ett rättssystem. Sanningen och rättvisan hamnar i skuggan av prestigen. Vad gör man inte för sitt rykte, fina siffror i statistiken eller ett givande lönesamtal..
Det är möjligt att den utredaren som jobbade med Storebrors fall trodde att han var skyldig. Det är möjligt att hon inte medvetet satte dit en oskyldig. Men hon såg inte heller till någon annan möjlighet. Hon lyfte inte blicken en gång för att se helheten, ifrågasätta eller reflektera. Hon hade sin syndabock. Och det var man i rätten inte sena att instämma med.
På grund av all sekretess som rådde under häktingstiden säkerställdes att ingen kunde hjälpa Storebror. Han hölls häktad med restriktioner för att man ville skydda utredningen.
1 styck syndabock som i en liten ask. I fem år.

/Lillasyster

Under morgonen har jag försökt plugga med Musikhjälten på SVT2 i bakgrunden. Där upptäckte jag min föredetta jobbarkompis Jojjo. Hon sitter i en glasbur och pratar med folk som skänker pengar och önskar låtar. Hon ser smått uttråkad ut och jag undrar vad hon säger för det hörs inte. När vi jobbade ihop var hon lite som Ally McBeal med en släng av tourettes. "AAlibabaaa" kom som svar på allt och ingenting i tid och otid. På Kumla satt jag med en figur med mer kraftiga tics "Dubordefixapattarnafetto" var en av många saker han råkade säga när det passade som allra minst. Undrar om Jojjo drar en "Aalibabaaa" i sin glasbur.
"Hej, jag vill önska en låt"
"AAlibabaaa"
"Va!?"
"Dubordefixapattarnafetto" (Obs, Jojjo helt oskyldig till denna kommentar)
"Vad i helvete!?"
"Aha med vilken artist?"
Jag har inte sett något bekant ansikte bortom mina närmast sörjande på över ett år. Har suttit som förhäxat framför TVn och fantiserat i en halv evighet. Fan, jag är ju skadad..

/Storebror

Jag anade tidigt att ett träningspass med pilatesbollar, gummiband och instruktör tillsammans med mina kära medfångar skulle bli intressant, så förväntningarna var höga. Kollegorna från Lettländ är fulla av sattyg och de senaste dagarna har de gått på vatten. När de fick syn på gummibanden och bollarna tändes glödlampor över deras huvuden. De kastade sig på golvet, knöt ändarna på gummibanden runt fötterna och vips var "the back-split gigantic sling-shot" uppfunnen. Det var inget vidare drag i slangbellorna men knutarna gick upp med smärtsamma skrevrelaterade olyckor som följd.
Ge upp? Inte det.
En och en halv timme senare hade båda lärt sig att stå på bollarna. Vi tränade endel också. Bollkonstnären fick inte vara med. Han hade bakningskurs. Jag tror lättländarna hade saknat honom. När vi kom tillbaka till avdelningen sprang de ut på balkongen och skrapade ihop varsin snöboll. De levererades under tjo och tjim framför ögonen på husets suraste och planetens tjockaste plit. 160 cm lång och 150 kg tung är han troligen planetens långsammaste också. Skrika kan han dock bra. Trion fick en rapport var för snöbollskriget men var lika glada för det. Nästa pilatesklass är på torsdag.

/Storebror

"Men det var en riktig människa va? Alltså ingen plit?", frågade Lillasyster när vi pratade i telefon härom dagen. Vi garvade. Under samtalet hade jag berättat om nattliga visitationer. Jag och Kikki hade ringt på vakt vid halv elva-tiden en kväll för att bli utsläppta på toalettbesök. Vakterna kom snällt men de passade på att röja igenom våra celler. Det är verkligen inte ok. Jag kom undan med den kränkning det innebär att bli våldgästad mitt i natten. Kikki tvingades strippa och fick sin cell skövlad.
Samtalet gled över på gårdagens urflippade Yogapass. Instruktören var en lugn dam som redde ut situationen på ett formidabelt vis. Lillasyster tyckte nog det lät otroligt att någon kriminalvårdspersonal skulle hantera bångstyriga fångar på ett sansat och proffessionellt vis. Så otroligt att hon var tvungen  att fråga: "Men det var en riktig människa va? Alltså ingen plit?". Mycket riktigt var det en riktig människa. Ingen riktig människa jobbar som plit, eller som en av yogaklassens smällfeta pundare uttryckte det: "En plit är en person som är för lat för att jobba och för feg för att stjäla".

/Storebror

Morgonyoga i hus 5. Jag, Obelix, Kikki, Piloten, Mordbrännaren, Bollkonstnären och kollegorna från Lettland får gå ner en våning och yoga loss med några grabbar därifrån. Min polare Gängledaren och två smällfeta pundare från bottenvåningen sitter redan i lotusställning och väntar när vi kommer. Snart gör vi "Hunden", "Katten" och "Kobran". Pundarna fixar stämningen med gnäll som liknar indisk folkmusik.
Grabbarnas koncentrationsförmåga lämnar endel övrigt att önska. Lettländarna går på tånaglarna och tränar sparkar på Mordbrännaren som givetvis är ilsk som ett bi. Bollkonstnären klarar inte att vara tyst. Sarkastiska kommentarer på göteborgska kommer i en konstant ström. Obelix har lärt sig vilopositionerna "Barnet" och "Kaninen". Han ligger plats och granskar CD-spelaren.
"Fågelkvitter"
Vi avancerar till "Krigaren", en inte allt för avancerad position, men vid detta laget är flertalet i lokalen helt slut. Mordbrännarens krigarposition påminner om multipla frakturer och kramp i en plågsam kombination. Bollkonstnären garvar hysteriskt men vår instruktör hanterar kaoset med lugn. Vi leker träd innan avslappningsövningarna. Alla gör sitt bästa.
Avslappningen går bra, i några minuter. Bollkonstnären har diagnos och smyger snart runt och ställer till ofog. Själv har jag träningsvärk i magen och krampar av skratt.
När allt är över flyr alla från min avdelning ut på upptäktsfärd i denna nya miljö. Den är en identisk kopia av vår avdelning. En halvtimme senare ertappas jag i köket och slussas tillbaka upp till mig.

/Storebror

Lettländarna står på varsin sida om Musselini i soffan. De hoppar i soffan. Runt dem står Bollkonstnären, Kikki och Slemkäft. Alla skriker åt buren full av bollar med siffror på som Musselini sköter. Det är bingo/boxningsmatch om några telefonkort, frimärken och lite godis, ett klassiskt söndagsnöje på anstalter.
Musselini är från Somalia och har en kraftig brytning som gör det smått omöjligt att höra vilket nummer han ropar ut. "77", skriker Musselini, varpå en massa förhoppningsfulla gissningar följer. "Sa du 27? 67?" Lettländarna som pratar lite ryska skriker "sjuy sjuy", i munnen på varandra och garvar. Det betyder kuk på ryska.
En halvtimme senare har Bollkonstnären och en av Lettländarna cashat in dagens vinster. Telefonkorten byter ägare illa kvickt då de är vår enda valuta. Bingo är inte min kopp te men jag har kul åt cirkusen som uppstår. När söndagsnöjet är över stänger jag in mig med boken "Media theories and approaches" och Knivens "Destination Goa 5"-skiva.

/Storebror

Familjen är under virusattack. Först ut var den Lille musikanten. Blott lite vissen, snuvig och trött efter skolan, delade han obemärkt med sig av sina oinbjudna gäster. Nästa på tur var Lilla Decibel tätt följd av Stora Decibel. Sedan var vi föräldrar chanslösa.
Lilla D har aldrig tidigare varit sjuk, trots 8 månader utanför trygg mage på denna jord. Hon lever i nuet, som alla små barn. Ännu oförmögen att tänka "hur", "varför" eller "tänk om". Således skiljer sig hennes sjukdomsförlopp betydlig från sin storasysters. Arma storasyster vrider sig i plågor, undrar hur detta kunde hända, om det någonsin kommer gå över och tänk allt roligt hon kommer missa. Jag förstår henne. Själv känner jag lite likadant men kan addera lite vuxet förnuft ovanpå.
Lilla D lever lyckligt ovetandes om de destruktiva, analytiska förmågor hon inte än besitter. Spontan, ohämmad och 100% mittpunkten av universum.
Jag försökte anamma lite av hennes oförstörda natur härom dagen på jobbet. När PCn strulade blev min reaktion på detta att göra ett högljutt pruttljud med munnen, i sann Lilla-D-anda. Inte lika klädsamt på mig men kanske ändå bättre än att svära trött som jag annars skulle göra. Det kändes ganska bra faktiskt.

/Lillasyster

"Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd", sa en klok vän till mig.
Och det är ingen konst att vara stark om man inte möter motgångar.

Idag är det en månad mindre tills vi ses på utsidan igen.


/Lillasyster

Boxaren och Caveman har ägnat veckan åt en golkampanj mot Obelix. Obelix förlorade sin kökstjänst på grund av detta och de två sångarna är utfrysta i väntan på tillfälle att straffa dem.
Caveman har jag aldrig gillat, men Boxaren gillade jag till nu och jag är ganska besviken på honom. Det är tråkigt att ha varit schysst mot någon som visar sig vara fullständigt ryggradslös.
Plitarna förstår säkert att stämingen mellan tjallarna och övriga är spänd för de är i deras närhet hela tiden. Det kan vara så att golarna håller sig i närheten av plitarna men det kvittar. Det är inte så att de har satt dit någon för något brott. De har sprungit och gnällt om hur Obelix skött köket för att han bad dem att sluta hantera sina "badrumsflaskor" där.
Flaskorna används på ett för västerlänningar avvikande vis i samband med toalettbesök och bör således inte vara i närheten av något kök. Jag håller mig långt ifrån deras kök och deras badrum. Jag tvättar händerna varje gång jag vidrört något och fanns ett syrgastält att tillgå hade jag spenderat mycket tid i det. Hosta i armvecket eller dö.

/Storebror

Mordbrännaren fyllde just år. Hans pappa skickade honom en begagnad vuxenbilaga och en hundring i kombinerad fördelsedagspresent och julklapp. Jag, Kniven, Musselini och Slemkäft köpte ett gäng Geisha chokladkakor, pepparkakor och telefonkort till honom och gick till hans cell. Han såg rädd ut när vi kom för det har varit mycket bråk i veckan och han är van att få stryk. Men när vi började sjunga blev han glad och eventuellt något hörselskadad. Någon jävla ordning måste det ju vara.
Vuxenbilaga från papsen.
Jag dör.

/Storebror

"I fredags träffade Lillasyster Storebror för första gången i häktet. Besöket var givetvis bevakat. Vad pratade de om i en timmes tid när det vi alla undrar över inte fick nämnas med ett enda ord?
Skriver till Storebror, bedyrar honom vår kärlek och skickar med en artikel om ångest som hjälp till självhjälp. Storebror var hundvakt dagen det hemska inträffade. Med i brevet skickar vi därför ett suddigt tassavtryck som en uppmuntran och som tack för passet."

Föräldrarna

På låtsas bor vi på lägenhetshotell. Personalen är lite vrång och bagaget måste ha ankommit till fel destination men ändå. Vi kan låtsas att det är -30 grader och snöstorm ute, så vi får stanna inne. Det gör inget. Vi har mat, dryck, tv med spel och filmer, sällskapsspel, tidningar, papper och penna. Och varandra.
Vi kör SuperMario Cart, Bomb-battle, Championship, mot varandra, med varandra och var och en för sig.
Minneskortet är borta. Det mest sannolika är att någon annan hotellgäst, nöjd men aningen stelbent, tagit det med sig i stolgången som sitt eget. Låt oss hoppas att det aldrig kommer till rätta.
Storebror ringer på roomservice. "Vill ni komma in?", säger rösten. Vi tittar frågande på varandra. "Nääe, men ut, men det är väl inte att tänka på..", svarar Storebror.
Det finns inget logiskt med att hinka i sig kaffe när man är rastlös. Ändå tömmer jag kopp efter kopp, tills jag är darrig, ännu mer rastlös och smått koffeinförgiftad.
Lägenhetens uteplats påminner om en fågelbur med tre lager av slingrande taggtråd modell rakblad. Vi struntar i att gå ut. Hotell KV får inte så många stjärnor är jag rädd.
Undantaget min lille son som är överlycklig. Han har väl aldrig fått spela så mycket tv-spel i hela sitt liv.

/Lillasyster

En laddning mesk och några rakblad livade upp söndagseftermiddagen. Plitar med vidgade pupiller spärrade in oss i samlad trupp i avdelningens allrum. Meningen var att alla skulle förhöras och blåsa i en alkomätare men det ville sig inte med tekniken och förhören gav inget. En timme senare hade några lämnat urinprov och Obelix hade fått en rapport för rakbladen. Rakbladen, som används för att kortsluta ett batteri och så fungerar som tändare, var givetvis inte hans.
Måndag morgon gick jag ner i gymet för att avreagera mig. Armar, vader, mage och en halvtimmes powerwalk, trycka på väggtelefonen, vänta. Inget händer. Jag var inlåst i gymet. 30 kvm utan badrum eller rinnande vatten. 20 minuter senare ringde jag på igen. Vakten svarade att han inte hade tid. Jag lackade ur, skällde ut telefonen och hämtades 1 minut senare. På avdelningen möttes jag av 2 ilska plitar som sköter posten. Jag hade fått CD-skivor från Ginza. De ville se när jag öppnade paketet. Öppnat och klart tog de mina skivor. De pratade i munnen på varandra om narkotikahundar och regler. "Tror ni att jag känner någon på Ginza som säljer knark i form av CD-skivor och skickar de hit?". "Nej". "Varför i helvete ska ni skicka mina skivor till nakotikahunden då?". "Stamma stamma...". Jag tog ett par blanketter som kallas 'anhållan från intagen' och vände mig om för att gå men postplitarna var grälsjuka och fortsatte mala om att jag skulle följa deras anvisningar. "Jag hoppas att det har framgått att jag tycker ni är sjuka i huvudet", svarade jag. "Då skriver jag i en rapport att du tycker det", svarade den ledande postpliten. "Det tycker jag", fick han till svar. Gör han verkligen det är det min fösta så kallade rapport. Plitarna driver mig till vansinne så det vore på tiden. Jag är stolt över min rapport. Skulle anstalten få för sig att försöka förhöra mig om händelsen är det inte helt otroligt att jag får en till.

/Storebror 

Seneftermiddag i köket bjöd som vanligt på underhållning. Jag slaktade upp en tallrik med kiwi och fixade smörgåsar. Kniven rullade negerbollar. Mordbrännaren kom in till oss med glödande ögon. Han hade just tjuvrökt på balkongen när Slemkäft kom ut dit och kissade där. Kniven blev både glad och arg samtidigt. Med något djävulskt i blicken försvann han ur köket. Mordbrännaren följde efter som en skugga. Jag väntade mig att få höra "Aj, nej, sluta!" och kanske ett "Hjälp!" eka i korridoren men Kniven nöjde sig med "Pissnisse" och "Tjockis".
Ravelli avlöste i köket. Han hade just fått bassning för att Obelix, Musselini, Bollkonstnären och Skägget spelat poker på matbordet under middagen. Plitarna tyckte att han skulle se till att de inte gjorde det, något av en helt omöjlig uppgift.
Kniven kom tillbaka med Skägget. Mordbrännaren var upptagen med att städa Skäggets cell. Skägget log från öra till öra. De hade kommit överens om att Slemkäft, eller Pissnisse som han heter nu, skulle komma undan bestraffning för att han flyttar om 5 dagar. Han anses redan vara några andra fångars problem. Han är liksom ett hopplöst fall, omöjlig att uppfostra.

/Storebror

Ännu en lördagkväll ensam i en cell. Bläddrade TV-kanaler. På 1:an Dansbandskampen. Skulle just byta kanal när jag kände igen min gamla klasskompis Frida T som var co-host till Peter Settman. Hon var asbra och sjukt snygg med värstingstylat hår och en guldig typ tröja.
Jag fick lite av en brutal reality-check. Vi tog examen för två års sedan. Alla ur den klassen var extremt begåvade. Det var ett privilegium att plugga med det gänget och det gör mig riktigt glad att se när det går bra för någon av dem. Samtidigt får jag svindel av att tänka på att jag själv spenderar min tid med att blogga från samhällets baksida (inte Göteborg) och plugga i en trång cell.
Medans Frida T spenderade sin eftermiddag med att förbereda manus och fixa kvällens outfit stod jag i köket med Kniven & co och funderade på vad vi skulle göra för att få Slemkäft att sluta med att kissa på balkongen.
Ler för mig själv när jag tänker på det och undrar om exempelvis Frida T vet vad jag gör nuförtiden. Garvar för mig själv för att jag för första gången någonsin spenderat en lördagkväll med dansbandsmusik på TV utan att byta kanal en enda gång. Undrar om det hörs in till min granne Piloten och om han i så fall tror att jag förlorat förståndet. Frida rocks.

/Storebror

"Sömnen är darrig. Det har gått 2 veckor och vi har ingenting hört. Varför blir inte vi tillfrågade vi som känner Storebror. Varför denna sekretess? Oron ökar för varje dag som går."

Föräldrarna 

I förmiddags var det dax för Förtroenderådsmöte. Det skulle utses en ny ledning. Jag har sett på detta ungefär som på Paradise Hotel men tvärtom. Dokusåpan Hell Hotel.
Det var inte mycket till intriger mellan oss gällande rollbesättningen. Alla ville ha mig som ordförande. Alla utom Caveman som var helt utom sig. Han anser sig vara den givna ledaren, bara det att ingen håller med honom. Obelix hade invändningar angående tilteln. Han är biker och föredrar att använda ordet president. Jag blev uppriktigt glad och tackade alla för förtroendet. Musselini, som i och för sig inte skriver speciellt bra på svenska, blev sekreterare och Bollkonstnären, som är het vid pokerbordet, blev kassör. Caveman som blev varse att han inte fick någon uppgift alls i den nya regeringen, hamnade i chocktillstånd och antog formen av ett levande frågetecken. Obelix titulerade sig själv "sergant at arms" vilket enhälligt godkändes.
Nästa vecka kommer Övervakningsnämnden hit. Jag bad alla att komma till mig med klagomål, berätta om misskötta ärenden och övergrepp. När nämnden är här ska jag ha en gedigen skopa att leverera.
Caveman avbröt med ljud på sitt egna språk. Övriga tog över skepnaden som levande frågetecken och själv stormade han iväg. Min inre bild av dokusåpan Hell Hotel uppenbarade sig igen. Tänk om jag kunde se till att bli utröstad.

/Storebror

Sluss mot skolan. Mitt hus samlas i källaren och går genom en kulvert till hus 4. Där får vi vänta på ett gäng innan slussningen fortsätter. Jag håller koll på vilka som kommer ner för att hatobjektet Bästefar finns i samlingen därifrån. Han har varit passiv sedan jag talade till honom för några månader sedan men jag tror inte att han har blivit frisk på något sätt. Idag slapp jag honom. Istället uppenbarade sig Ormen bland hus 4:as juveler. Han log från öra till öra. "Fyra dygns isolering för att kalla en plit horunge. Vi sitter ju redan i fängelse så ok". Kriminalvårdsinspektören hade lovat honom att han skulle få komma tillbaka till samma avdelning. Istället delar han nu cell med något snusk i hus 4. Vi går i skolan samtidigt i alla fall och det Kunde Varit Värre.
Skolan ligger vägg i vägg med biblioteket. Jag, Ormen och Piloten gick dit. Lånade Paul Dowswell "Sanna historier om rymningar", i hopp om lite inspiration. Kerstin Ekman "Hunden" för att min mamma rekommenderat den. Joseph Finder "Chefen" för den hade jag tydligen beställt och Dan Brown "Da Vinci koden" för det var på tiden. Jag läser kurser ur Mittuniversitetets program Information och PR, på distans . Allt går på halvfart. I brist på annan stimuli pluggar jag dygnet runt. Tiden som blir över ägnar jag år litterär gestaltning. "Läs mycket" löd lärarens order. Jag lyder snällt. Det är en lyxkurs om man gillar att läsa. Boken om rymningar slukar jag först.

/Storebror

Gårdagen var en pärs. Om mitt liv var en cykeltur så hade någon elaking kört in en hel gran mellan ekrarna. Jag inledde dagen med att få diskkrash på min jobbdator som jag inte klarar mig utan. Supporten på andra sidan jordklotet hade tjall på linjen. "Hallo? Can you hear me?...Hallo?" upprepade jag om och om igen medan jag försökte förklara mitt ärende. Till slut fick i alla fall PCn en akuttid hos doktorn, på andra sidan stan.
Hopp in i bilen och iväg. Men tji fick jag. Några skurkar tajmade min utresa ur stan med att just innan råna en bank. Det innebar snutinvasion och vägspärrar som gjorde det omöjligt att ta sig ut på motorvägen.
Bilstereon vägrade lätta min sinnesstämning och förblev tyst. Trasig. Stressad. Lack. Kissnödig. Gaaaaaaaaaahhhh...

Idag är en annan dag. Datorn är fixad. Och det bästa av allt, det är varulvsmåne. Mörka moln rör sig tempramentsfullt över en starkt lysande fullmåne. Härligt, spöklikt, mystiskt och fullt av energi i den kalla friska luften. Jag har lust att rusa ut i skogen och vråla i natten. Eller i alla fall gå ut i trädgården och ropa tjoho.

/Lillasyster

Jag kan inte sluta fundera. Det är yrkesgruppen plit jag inte lyckas begripa. Börja tidig morgon. Uniform. Ful sådan. Alla, utan undantag, har fula skor. De plitar som har hår har en usel frisör alternativt kluvna toppar. Nio av tio är kraftigt överviktiga. Dagens första uppdrag: Släppa ut "klienter" ur celler. Vissa "klienter" ska på urinprov. Väcka dem och berätta detta. Inte släppa dem med blicken. Följa nyvaken och förnärmad "klient" till urinprovsrum och titta på när denne naken urinerar i en plastmugg. Förpassa urin från platsmugg till provrör. Märka. Skicka till SKL. Nästa klient.
Att jag tänker på detta beror på Ormen. I lördags när han väcktes 08:00 tröttnade han.
"Du ska på urinprov" besvarades med "horunge" och Ormen skickades på isolering. Idag har han spenderat 4 dagar på galonmadrass i en cell utan radio och TV.
Jag undrar om pliten känner sig duktig? Undrar om han känner att han skipat rättvisa?
Undrar om han känner att han vårdar en kriminell? Yrkestiteln heter ju Kriminalvårdare. Som jag ser på världen är personer som denna plit värsta sortens brottslingar. Som de tycks se på världen är de samhällets stöttepelare. Det finns inget utrymme för kompromisser.
Vi hatar varandra. Vården tar.

/Storebror

Tisdag morgon innebär sedan en vecka tillbaka målarkurs. Jag är en sådan person som kladdar på allt om andan råkar falla på och det borde vara en lämplig sysselsättning. Pliten som håller i denna kurs är en medelålders tant. Varken hennes dialekt eller konstant malande gälla röst är något jag finner nämnvärt tilltalande. Hon pratar i ett tonläge som för tankarna till någon som jobbat i stökig dagismiljö hela sitt liv. Undrar hur länge hon jobbat just här. Idag kom hon med sin kundvagn fylld av papper och kritor lite efter klockan 9 på morgonen. Jag, Kniven och Obelix hade just fått veta att Ormen inte kommer tillbaka. Maxad irritationsnivå.
I tre månader kämpade jag för att få in riktiga pennor till min cell. Allt utom Bic's billigaste som med nöd och näppe färgar av sig anses vara en säkerhetsrisk. Mot slutet av detta papperskrig kontaktades jag av pliten som nu håller målarkursen. Hon kom till min cell med tre filtpennor i olika tjocklek och frågade om det var sådana jag ville ha. "Perfekt", svarade jag, häpen utav att se mina efterlängtade pennor. "Jaha ja, sådana får du inte ha", svarade hon. Jag var lagom charmig när jag bad henne gå.
Förra tisdagen stod jag ut. Det var en kamp. Vid ett par tre tillfällen under knappt 90 minuter var jag tvungen att gå undan för att samla kraft och tålamod. Jag höll ut för att jag kände att det skulle hända något kul att skriva om...
Idag skar hennes röst i mig. Adrenalinskjuts, höjd puls, fokus. Allt blev lite tydligare för en kort stund. Som en känsla av frisk luft på morgonen. Två djupa andetag för att skölja bort irritationen i min röst. Andas ut genom näsan. "Du kan stryka mig från din lista. Jag är inte intresserad av att återkomma till dig någonsin mer." Hon ville veta varför. Jag svarade att hon inte alls ville veta det.

/Storebror